shmerb

Ja, nu är klockan näst intill mitt i natten och jag är fortfarande vaken. Man kan ju undra varför? Vet inte om det finns så mycket svar på den frågan. Snarare bara en ångestfylld kommentar att jag helst skulle sovit för längesen. Känner mig otroligt trött, fastän jag sovit 3 timmar idag på eftermiddagen. Är inne i en period (surprise, surprise) där jag skulle kunna tänka mig att sova minst 20 timmar om dagen. Minst.
Dock fungerar det inte så. Man kan inte sova bort 20 av dygnets 24 timmar av praktiska skäl. Det är mycket som ska hinnas med under ett dygn, utöver sömnintag. Det fungerar heller inte så när man inte kan sova som folk. När man ligger vaken till 4-5 tiden på mornarna och funderar över små och stora ting. Det fungerar heller inte så när man vaknar var 45:e minut av att kroppstemperaturen åker berg-och-dal-bana, eller att drömmarna tar så stor och realistisk plats att jag måste vakna med ett ryck och inse att det var just bara en dröm, eller?

Jag vet inte om det var natten till idag eller idag på eftermiddagen jag drömde om min Guldtant. Hur hon såg på mig, bad om ursäkt för att det blev som det blev. För att världens värsta sjukdom drabbat främst henne, men också oss andra. Det var med varma ögon hon såg på mig och bad om ursäkt för hennes öde. Hon log och sa att det var bäst såhär och att hon trots allt inte ångrade någonting.
Själv grät jag. Men blev varm innombords tack vare hennes röst som jag inte hört på så lång tid. Hennes varma, kärleksfulla röst som sa friska ord. Ingen rappakalja, inga ordlösa läten. Riktiga ord.
Jag fortsatte gråta och kunde inte sluta krama henne. Jag kände hennes armar om min hals, hennes doft och hennes lugnande ord. Jag kände hennes grova, lite sträva hårstrån mot min våta kind. Sen kom de viktigaste, verkligaste orden av de alla; Jag älskar dig. Hjärtat slog frivolter och jag nästintill skrek ut de ord som jag inte kunnat säga öga mot öga på 1 år, 9 månader och 5 dagar; Jag älskar dig också!

I början var närvaron så stark, så stark. Jag kunde känna Er i form av en vind, en varm känsla i magen, en fågel som flög förbi, en stark övertygelse vid ett vägval. Det slog mig för inte alls längesedan att den där närvaron börjat trappa av med tiden. Och så kommer det här. Det starkaste av känslor hittills. Det tydligaste av påminnelser. De verkligaste av drömmar. Den tog mig ordagrannt på sängen och det känns fortfarande overkligt att det inte var verkligare än "bara" en dröm. Det gör mig givetvis ofantligt ledsen, att det inte var verkligare än "bara" en dröm. Samtidigt som jag inte tror att det "bara" var en dröm. Det var nog Ni fyra som samlat ihop er gemensamma kraft för att skicka ner detta budskap och jag hoppas att mitt svar var tydligt nog.

1 år, 9 månader, 5 dagar. 1 år och 9 månader. 1 år, 2 månader, 28 dagar. 6 månader och 20 dagar. Antalet dagar är egentligen irrelevant. Jag har alltid, och kommer älska er varje dag tills dess vi möts igen.

Hur chockande, nedstämmande, upplyftande, glädjande, overklig och verklig den här upplevelsen än var/är, så kom den i rättan tid.
Ute är det kallt, mörkt och regnigt. Tröttheten och orkenslösheten är ett faktum. Det är stressigt och pressande med allt som ska göras, och gärna med bästa resultat. Det är tankar och funderingar som moler sönder inifrån. Det är saker som ska prioriteras före annat och chansningar som ska göras. Det är orosmoment och vardagliga bekymmer. Det är en evig balansgång mellan rättigheter och skyldigheter.

När livet rycker och drar åt alla håll och då kliver ni in med erfarenhet, visdom och det viktigaste budskapet av de alla: Kärleken är viktigast och övervinner allt, till och med döden.

Är du man eller kvinna?
Fru Hjärter Dam

Beskriv dig själv
Ett sällsynt exemplar

Hur känner du dig?
Pollenchock och Stjärnfall

Beskriv stället där du bor
Tretton trappor opp

Vilken plats skulle du åka till, om du kunde åka var du ville?
Köpenhamn och överallt

Hur transporterar du dig helst?
Fribiljett till Himlen

Din bästa vän är
Min helande tröst

Du och dina bästa vänner är
De sista drömmarna

Hur är vädret?
Solen i ögonen

Vilken är din favorittid på dagen?
Visan om frukosten

Om ditt liv var en TV-serie, vad skulle den heta?
Hjärter Dams sista sång

Hur är livet enligt dig?
Nästan perfekt

Beskriv ditt nuvarande förhållande
En svår och jobbig grej

Vad är du rädd för?
Gråa dagar

Ditt bästa råd
Berätta hur du gör

Hur skulle du vilja dö?
Under månen

Din själs nuvarande tillstånd
Lycklig och förvånad

Ditt motto
Gå på vatten


(Man ska alltså använda enbart låttitlar av EN artist för att svara på dessa frågor. Upprepa inte en låttitel.)

If I tried to abuse you. If I did you wrong.
If I ever accused you for stealing my song.
If I lightly disturbed you with my unfaithful laws.
If it slightly occurred to you that I wasn't yours.

Then excuse me for being this mad, but it's all in my head.
And I get nothing done as the sun moves up and down without you.

If you ever did see me on somebody else's arm.
If I told you to believe me when I lied like a charm.

If I lied. If I talked. If I hit you in the dark.
If I swore to never leave and then let you fall apart.

If my thoughts were too queer.
If I could have been there.
If I pushed you around.

Then I excuse myself now..

Ja, det är verkligen en bra dag idag! Vet inte om det är vädret, eller vad det är. Men bra är det. Har haft en toppendag i skolan med seminarium och föreläsning. Är förvisso jättetrött idag, men det berör inte så mycket. Är hemmavid och har nyligen beställt biljetter till Lisa Ekdahl, som spelar i Västerås på fredag. iiih :D Tanken var först att hon inte skulle spela i Sverige under hösten, utan satsa internationellt då hennes nya album är på engelska. När jag såg att hon skulle turnéra i huvudtaget kollade jag på biljetter till Holland, Frankrike, Portugal.. Allt var slutsålt! Så ni kan ju förstå att lyckan var stor när hon tog sitt förnuft till fånga och bokade in 6 spelningar i Sverige. Och ni kan ju förstå att lyckan är total nu när jag fått en biljett! Och redan nu på fredag. iiih :D
Kan det bli bättre tentabelöning? Tror inte det!

På tal om tenta känner jag mig rätt nervös, trots att det "bara" är en hemtenta. Vi får den imorgon bitti och ska vara klara på fredag morgon. Men det ska nog gå bra! Det känns bra att mjukstarta lite ändå, och slippa salstenta första kursen.

Hur som haver, det är imorgon! Nu väntar en höstpromenad med kameran och Helena. Ikväll nalkas innebandy! iiih :D

Sa jag att det var en bra dag?!

Befinner mig på hemmaplan och är upptagen med att fylla år hela dagen. Mysigt.
Men så var det det där med Sandviken. Och musik. Och hur nära livet, döden och allt där emellan man kommer ibland. Jämt.

As strong as you were, tender you go.
I'm watching you breathing for the last time.
A song for your heart, but when it is quiet,
I know what it means and I'll carry you home.

If you had wings, you would fly away.
And another day God will give you some.


Att fylla år handlar inte om presenter, det handlar inte om att fira att man tagit ytterligare ett steg på livets väg. För mig har det alltid handlat om en extra dag att umgås med nära och kära. Dricka kaffe, prata, mysa, skratta. Jag ska göra det idag också, men det här är första födelsedagen utan er allihopa. Förra året hade jag i alla fall farfar närvarande, i fysisk form. Nu är ni så närvarande i hjärtat att det gör ont. Men jag saknar er, jättemycket. Jag är lyckligast på jorden, för jag har så mycket fantastiska människor runt omkring mig och ett liv som jag älskar varje del av. Det hindrar dock inte tårarna att rinna, en dag som denna.

Nu ska jag mota tårarna med kladdkaksbak och positiva tankar.

..är som att resa i tiden. Man känner samma känslor igen.

Jag blundar en sekund och jag låtsas för en stund, du finns hos mig.
Inser nu idag att jag alltför sällan sa Jag älskar dig.
Kom tillbaka, så tar jag dig till himmelen. Jag kan inte nå den utan dig.

Det är något med Sandviken, med hemma, med allt det trygga, vardagliga och invanda. Det är något som fattas mig, fattas här, fattas i världen. Det var inte länge sedan det var ytterligare en årsdag och jag kom på mig själv med att tänka på Dig och på att det var ett år sedan, hela den dagen..och så vips var dagen slut. Om dagarna går så fort, är det inte konstigt att åren flyger iväg. Skrämmande. För i och med tiden som går blir jag så illa tvungen att inse att det inte är tillfälligt. Att vara utan Er är ett permanent tillstånd som jag måste lära mig att leva med, hur mycket jag än ogillar det faktum att detta är den bittra sanningen.

En långhelg på hemmaplan är alltså förbi. Om några timmar tar jag tåget tillbaka till ett Örebro där jag stortrivs och känner att jag hamnat rätt. Dessa långhelger återkommer dock med jämna mellanrum, så det här är inte det sista Sandviken sett av mig den här hösten, som jag känner på mig kommer bli en bra höst. Hög, klar luft, en strålande sol och vackra färger. Hösten, du är mer än välkommen i år igen.

Ja, det är studieförsäkran hit och registrering dit. Man ska finnas med i system överallt. Nu registrerar jag mig även här för att visa att jag finns, jag vill ha min plats och jag lever och mår bra. Har fortfarande inget internet hemma, och känner väl att jag inte kommit någon vart i just den forskningen heller, så biblioteket är mitt andra hem. Kursstart idag. Kaos i hjärnkontoret, men den braiga känslan i magen sprider lugn. Det blir bra det här!

Jag nås för en mer utförlig uppdatering, för den som vill, på telefon.
Fridens!

Detta är en levnadsförsäkran. Crazy life, crazy times. Det är full rulle och mycket att göra. Örebro count down, återkommer när jag är på plats.

Med Vänlig Hälsning
C. Hannuxelsson

Ja, hetta, det är väl bara förnamnet det! Jag vaknade vid halv fem imorse, för jag höll på att svettas till galenskap i min säng! Morgonsolen ligger på, från det att den går upp till ungefär nu. Det blir väldigt väldigt varmt. Det är jobbigt. Det tråkiga med denna lilla lägenhet, är att den värms upp av dagens första timmar och blir jättevarm och det blir som värst dagar då det är så varmt ute, så när väl värmen är inne, då får man inte ut den! Att jag nu har varit så intelligent att ha spisen, ugnen och hett diskvatten igång halva förmiddagen, det kanske vi inte behöver diskutera just nu. Poängen är att jag svettas av att sitta rätt upp och ner, och det är lite jobbigt.

Nu sitter jag förvisso inte rätt upp och ner särskilt mycket, särskilt ofta, särskilt länge, med tanke på allt jag har att stå i. Jag har ruskigt mycket kvar att pappra in och packa och lägga i kartonger och förpassa till svarta sopsäckar. Ja, ni vet. Sa jag vääääldigt mycket? Sa jag även hur lite tid jag har kvar? 40 timmar ungefär. Och under dessa 40 timmar hade jag även tänkt äta lite, sova lite, jobba lite och så vidare. 40 timmar, är ingenting. Jo, nu ljuger jag. Klart 40 timmar ÄR någonting. Det är bland annat 2400 minuter. Men i mängd, tid-att-hinna-med-saker, är det ingenting.

Varför jag då sitter här och flamsar bort ett X antal ytterst värdefulla minuter, det är för mig själv ännu oklart. Kanske för att jag ville berätta att jag har en lasange i ugnen. Kanske för att jag ville berätta att det är vääldigt fint väder, men det kan jag tyvärr inte njuta av i någon större utsträckning idag. (Dvs. njuta, som i njuta på en strand eller dylikt). Kanske för att jag ville berätta att jag hade en helt fantastiskt trevlig kväll med min favorit-Priyanka igår. Eller kanske för att jag ville berätta för hela svenska folket hur rackarns dumt det är att klia sig i ögat med fingrar som, trots handtvättning, fortfarande besitter lökpartiklar. Ni vet lök som man gråter av när man skär den, och egentligen inte har någon som helst kontakt med ögonen. Jag utfärdar här en nationell varning: Peta inte in sådan lök i ögat! Då gråter du, om nåt.