Friday, I'm in love!
Saturday, wait
Sunday always comes too late
But Friday never hesitates
Sunday always comes too late
But Friday never hesitates
Think into the Box..
Spinningligan lämnar den trygga, svettiga miljön..
och förflyttar sig in i boxarringen!
Må bästa kvinna vinna!
(Och komma hem med skelett och tänder i behåll!)
Nytt år...
..men inte en ny termin ännu. Vi lämnade in det allra sista (hoppas jag!) för denna termin idag. På måndag är det nya tag som gäller. En sista halvårslång kraftansträngning. 6:e och sista terminen på sjuksköterskeprogrammet. Vi inleder starkt med uppsatsskrivande i 10 veckor.
Denna helg tänker jag ägna åt positiva tankar så jag har en bra inställning på måndag, inför annalkande utmaning.
Samtidigt som jag plitar ner detta inlägg shufflar jag mig igenom en av alla tiotal spellistor vi har på Spotify. Låten som spontant börjar spelas är Donkeyboy - Ambitions. Och det var väl ändå ambitioner som var lite av temat här?
Denna helg tänker jag ägna åt positiva tankar så jag har en bra inställning på måndag, inför annalkande utmaning.
Samtidigt som jag plitar ner detta inlägg shufflar jag mig igenom en av alla tiotal spellistor vi har på Spotify. Låten som spontant börjar spelas är Donkeyboy - Ambitions. Och det var väl ändå ambitioner som var lite av temat här?
if somebody's going to make it
then this somebody ought to be you
then this somebody ought to be you
Varje dag väljer jag Dig
Älskling,
10:e januari 2010 bestämde vi oss för att officiellt ingå tvåsamhet. På varsin ort, bestämde vi att vi skulle vara tillsammans. I dagsläget är vi tillsammans, på gemensam ort, i ett gemensamt hem. 10:e januari kommer alltid vara ett datum att fira tvåsamhet, oss, det gemensamma liv vi skapat.
Idag är vi där igen. 10:e januari men året är 2012. Två år senare. Två helt underbara år har passerat. Fort och långsamt, på samma gång. Ibland känner jag att du, mannen vid min sida, alltid har funnits där. Ibland känns allt lika nytt och outforskat som dag ett. Båda dagarna, lika fantastiska. Två år. Tvåsamhet. Två tummar upp. Vad passar det bättre att fira med, än två ringar?
Jag har personligen svårt för att lova saker. Det finns saker jag väldigt väldigt gärna skulle vilja lova, dyrt och heligt. Dessvärre finns det en baksida med löften, det är att livet inte alltid blir som man planerat. Detta kan sätta oönskade käppar i hjulen för alla planer, drömmar och löften man en gång målat upp och gett. Jag lovar inte att det för alltid kommer vara du och jag, min älskade. Men jag lovar att göra som jag gjort hittills. 730 gånger har jag vaknat upp till en ny dag och varje dag tagit beslutet. Varje dag har jag, med hela mitt hjärta, haft en önskan, ett behov och en vilja att dela den med dig. Även om jag inte lovar något, så hoppas jag givetvis innerligt att två år kommer bli fyra, åtta, tio, tolv, fyrtio..tills det oundvikliga skiljer oss åt.
Ringen på ditt finger symboliserar alltså inte, från min sida, något löfte. Den symboliserar mitt hopp, min vilja och min tro på att du är min bästa vän, min trygghet och min min glädje. Den symboliserar också mitt åtagande att göra det jag kan för dig, för att du ska vara lycklig och trygg. Se ner på den och bli påmind om det. Varje dag.
Tack för dessa dagar du också valt att vara med mig. Du är den mest fantastiska människa jag någonsin mött.
10:e januari 2010 bestämde vi oss för att officiellt ingå tvåsamhet. På varsin ort, bestämde vi att vi skulle vara tillsammans. I dagsläget är vi tillsammans, på gemensam ort, i ett gemensamt hem. 10:e januari kommer alltid vara ett datum att fira tvåsamhet, oss, det gemensamma liv vi skapat.
Idag är vi där igen. 10:e januari men året är 2012. Två år senare. Två helt underbara år har passerat. Fort och långsamt, på samma gång. Ibland känner jag att du, mannen vid min sida, alltid har funnits där. Ibland känns allt lika nytt och outforskat som dag ett. Båda dagarna, lika fantastiska. Två år. Tvåsamhet. Två tummar upp. Vad passar det bättre att fira med, än två ringar?
Jag har personligen svårt för att lova saker. Det finns saker jag väldigt väldigt gärna skulle vilja lova, dyrt och heligt. Dessvärre finns det en baksida med löften, det är att livet inte alltid blir som man planerat. Detta kan sätta oönskade käppar i hjulen för alla planer, drömmar och löften man en gång målat upp och gett. Jag lovar inte att det för alltid kommer vara du och jag, min älskade. Men jag lovar att göra som jag gjort hittills. 730 gånger har jag vaknat upp till en ny dag och varje dag tagit beslutet. Varje dag har jag, med hela mitt hjärta, haft en önskan, ett behov och en vilja att dela den med dig. Även om jag inte lovar något, så hoppas jag givetvis innerligt att två år kommer bli fyra, åtta, tio, tolv, fyrtio..tills det oundvikliga skiljer oss åt.
Ringen på ditt finger symboliserar alltså inte, från min sida, något löfte. Den symboliserar mitt hopp, min vilja och min tro på att du är min bästa vän, min trygghet och min min glädje. Den symboliserar också mitt åtagande att göra det jag kan för dig, för att du ska vara lycklig och trygg. Se ner på den och bli påmind om det. Varje dag.
Tack för dessa dagar du också valt att vara med mig. Du är den mest fantastiska människa jag någonsin mött.
J a g ä l s k a r D i g .
Summa summarum
Ytterligare ett år har gått och jag har funderat lite på hur det skulle kunna summeras. I förra årets summering blickade jag tillbaka på nyblivet samboskap, utförande av Tjejklassikern, skolprestationer och så vidare. Jag hade som mål att tappa andan, lite varje dag, hela året och tyckte jag hade lyckats med det. Jag såg tillbaka och kände "Shit!". Jag ville fortsätta med detta. En dag i taget. Lite lycka varje dag. Göra det bästa av vad jag har.
Sett till detta kan jag vara mycket nöjd med 2011. Jag måste dock erkänna att jag var tvungen att ta en tillbaka-titt i kalendern för att påminna mig om allt jag gjort under detta år. Januari till mars/april var som i en dimma. Jag kunde inte minnas att jag gjort något alls. Med facit i hand kan jag säga att jag hade så mycket att göra, att jag inte hann lägga allt på minnet. Början på året var tufft med massor i skolan och diverse motgångar. Kanske var det försvarsmekanismerna som kickade in och lät mig glömma denna tid. Nu i efterhand är jag stolt över att jag bröt ihop och kom igen. Jag klarade det till slut och vågar nog lova att ingen var lyckligare än jag när jag fick det beskedet! För att fortsätta rida på Klassiker-vågen var det ju faktiskt under 2011 jag slog spiken i kistan. 3 fruktansvärda mil på skidor. Inte heller där var det någon som var lyckligare än jag att klara det, att komma i mål.
Våren kom och allt kändes lite bättre! Värmebölja under hela påsken, en härlig weekendtrip till London. Vindpusten som jag länge längtat efter kom och jag tillät mig sväva med för en stund. Det var även under tidigare våren jag påbörjade årets "stora" projekt - Friskis & Svettis-funktionär. Det var intervju och praktisk uttagning. Det blev positivt besked och kontraktskrivning. En spännande resa tog fart!
Sommaren kom och bjöd på jobb, all summer long! Jag hade 3 fantastiskt lärorika månader på en spännande avdelning med härliga människor! Där och då hade jag inte tackat nej till semester en vecka eller två, inte heller när skolan väl kickade igång. Å andra sidan, när jag tänker tillbaka på det, så kom jag ju levande ur det med, med massor av oersättliga erfarenheter! Jag passade på att göra små utflykter när jag hade möjlighet och det gav mig de andrum och energiboostar jag behövde. Friskis & Svettis-resan hade tagit en medveten paus. Föreningen hade, av egen erfarenhet, sett att det kunde vara bra för de nya att smälta allt och verkligen känna efter hur var och en kände inför sitt uppdrag. Sjukt smart och välbehövligt! Jag blev bara säkrare på min sak, vilket var en skön känsla. Det kändes Rätt!
Hösten inleddes med att den Helrätta resan drog igång igen. Fyra intensiva dagar i Lillsved! Jag lärde känna mig själv och många härliga människor. Vi introducerades i Friskis-bubblan och fick med oss många värdefulla tankar och idéer hem, fastän detta bara var början. Utöver detta var det en del i skolan. Pendla, praktisera, skriva teoretiska uppgifter, Friskifiera. Tankarna var på helspinn 24/7 och hösten förde med sig ett skönt flyt. Vi flöt vidare till nästa steg på Friskis & Svettis-resan. Denna gång till Uppsala och fyra, om möjlig, än intensivare dagar! Spinn, bara spinn, bara spinn natten lång! Imse och vi. Det var rätt galet faktiskt, galet jobbigt, roligt, svettigt, lärorikt och självrannsakande! Jag fick ytterligare en identitet att utforma, spinningledaren Caroline. Vem var hon? Vad ville hon förmedla? Hur skulle hon nå ut och fram? Många tankar packades ner tillsammans med svettiga träningskläder och ömma rumpor.
Vintern då? Ptja, vintern har nog ännu inte riktigt kommit till Örebro.. Det kom ordentligt med snö igår, men den ligger naturligtvis inte kvar. Men bortser man från vädret har denna vinter varit den bästa på länge! Jag har alltid burit med min en känsla av att oktober till december är den värsta tiden på året, seg som sirap och helt enkelt..skittråkig! Men icke! Det har varit fullt upp, främst på fritidsfronten! Vi (jag pratar i "vi" form eftersom vi är en tapper skara som gått F&S-utbildningen tillsammans) är nu ordentligt Friskifierade! Vi bygger pass och testar och mixar om och testcyklar ytterligare, vi sliter hår, vi nöter och blöter oss och våra nära och kära sönder och samman. Tajmingen med skolan kunde inte ha varit bättre - en lugn och skön kurs som lite gjorde sig självt utan allt för stor tidsåtgång. Tack för det!
Nu mamma, får du inte tro att jag glömt! Jag kommer aldrig glömma vår himmelska paradis-vecka på Mallorca som dök upp som ett vattenhål i öknen, någon gång mellan höst och vinter. Det var snarare höst när vi gav oss i väg och bara tog hand om oss. Det var det bästa vi kunde ha gjort! TACK finaste mamma för ett av mina finaste minnen från det gångna året!
Att 2011 tog slut, känns lite vemodigt i sig. Jag säger som min, för alltid, största idol: En elegi för en tid som bara går och aldrig kommer igen. Sen att Friskis & Svettis-resan nått sitt slut, känns även det sorgligt. Vi har spenderat mycket tid och energi på och med varandra, men framförallt har vi haft fantastiskt roligt! Att 2011 tagit slut innebär också att 2012 står för dörren. 2012 är året jag aldrig trodde skulle komma. Jag minns så väl när jag fyllde i formuläret till CSN för första gången 2009. De frågade om året då jag beräknade vara klar med mina studier. 2012. "Jisses, 2012!? Kommer världen ens existera så länge?". Nu är vi här. Mindre än 6 månader kvar av min studietid. En skrämmande tanke. Vemodig och förväntansfull, allt i ett.
Men, för att knyta ihop säcken. Summa summarum; 2011 har varit ett mer "slitigt" år, främst jämfört med året innan. Sjuksköterskeprogrammet var inte längre nytt och spännande. Min tid upptogs inte av att fixa, pyssla, trixa och inreda ett nytt hem för oss att trivas i. 2011 har burit med sig känslan av att vara ett år mellan två viktiga, på något sett. 3 års studier, som ändå upptar största delen av min verklighet här och nu, som är anledningen till att jag är i Örebro, som ligger till grund för stora delar av min framtid osv osv. Känslan har präglats av detta, men när jag ser tillbaka har 2011 även varit början på nya resor och utmaningar.
Det har varit upp- och nedgång, som alltid, men jag kan även denna gång se tillbaka på ett väl utfört år. Jag är stolt över allt jag åstakommit och tacksam för allt jag varit med om. Och även i år måste jag ge alla fantastiska människor i min närhet credit för detta. Jag står på den mest stabila och kärleksfyllda mark som inte rubbar sig oavsett väder. Ni har varit oumbärliga, då ni bidragit med trygghet, tröst, energi, inspiration, kärlek och stöd. Jag har lärt mig att utnyttja det lilla i vardagen och omvandla det till en guldkant, en extra andningspaus, en nyfunnen källa till energi och ni har hjälpt mig få ut det mesta av alla dessa små studer!
Fina, underbara, fantastiska människor. Vill ni ta er an 2012 med mig? En dag i taget. Göra det bästa möjliga av här och nu. Njuta av varje dag. 2 down. 363 to go.
Sett till detta kan jag vara mycket nöjd med 2011. Jag måste dock erkänna att jag var tvungen att ta en tillbaka-titt i kalendern för att påminna mig om allt jag gjort under detta år. Januari till mars/april var som i en dimma. Jag kunde inte minnas att jag gjort något alls. Med facit i hand kan jag säga att jag hade så mycket att göra, att jag inte hann lägga allt på minnet. Början på året var tufft med massor i skolan och diverse motgångar. Kanske var det försvarsmekanismerna som kickade in och lät mig glömma denna tid. Nu i efterhand är jag stolt över att jag bröt ihop och kom igen. Jag klarade det till slut och vågar nog lova att ingen var lyckligare än jag när jag fick det beskedet! För att fortsätta rida på Klassiker-vågen var det ju faktiskt under 2011 jag slog spiken i kistan. 3 fruktansvärda mil på skidor. Inte heller där var det någon som var lyckligare än jag att klara det, att komma i mål.
Våren kom och allt kändes lite bättre! Värmebölja under hela påsken, en härlig weekendtrip till London. Vindpusten som jag länge längtat efter kom och jag tillät mig sväva med för en stund. Det var även under tidigare våren jag påbörjade årets "stora" projekt - Friskis & Svettis-funktionär. Det var intervju och praktisk uttagning. Det blev positivt besked och kontraktskrivning. En spännande resa tog fart!
Sommaren kom och bjöd på jobb, all summer long! Jag hade 3 fantastiskt lärorika månader på en spännande avdelning med härliga människor! Där och då hade jag inte tackat nej till semester en vecka eller två, inte heller när skolan väl kickade igång. Å andra sidan, när jag tänker tillbaka på det, så kom jag ju levande ur det med, med massor av oersättliga erfarenheter! Jag passade på att göra små utflykter när jag hade möjlighet och det gav mig de andrum och energiboostar jag behövde. Friskis & Svettis-resan hade tagit en medveten paus. Föreningen hade, av egen erfarenhet, sett att det kunde vara bra för de nya att smälta allt och verkligen känna efter hur var och en kände inför sitt uppdrag. Sjukt smart och välbehövligt! Jag blev bara säkrare på min sak, vilket var en skön känsla. Det kändes Rätt!
Hösten inleddes med att den Helrätta resan drog igång igen. Fyra intensiva dagar i Lillsved! Jag lärde känna mig själv och många härliga människor. Vi introducerades i Friskis-bubblan och fick med oss många värdefulla tankar och idéer hem, fastän detta bara var början. Utöver detta var det en del i skolan. Pendla, praktisera, skriva teoretiska uppgifter, Friskifiera. Tankarna var på helspinn 24/7 och hösten förde med sig ett skönt flyt. Vi flöt vidare till nästa steg på Friskis & Svettis-resan. Denna gång till Uppsala och fyra, om möjlig, än intensivare dagar! Spinn, bara spinn, bara spinn natten lång! Imse och vi. Det var rätt galet faktiskt, galet jobbigt, roligt, svettigt, lärorikt och självrannsakande! Jag fick ytterligare en identitet att utforma, spinningledaren Caroline. Vem var hon? Vad ville hon förmedla? Hur skulle hon nå ut och fram? Många tankar packades ner tillsammans med svettiga träningskläder och ömma rumpor.
Vintern då? Ptja, vintern har nog ännu inte riktigt kommit till Örebro.. Det kom ordentligt med snö igår, men den ligger naturligtvis inte kvar. Men bortser man från vädret har denna vinter varit den bästa på länge! Jag har alltid burit med min en känsla av att oktober till december är den värsta tiden på året, seg som sirap och helt enkelt..skittråkig! Men icke! Det har varit fullt upp, främst på fritidsfronten! Vi (jag pratar i "vi" form eftersom vi är en tapper skara som gått F&S-utbildningen tillsammans) är nu ordentligt Friskifierade! Vi bygger pass och testar och mixar om och testcyklar ytterligare, vi sliter hår, vi nöter och blöter oss och våra nära och kära sönder och samman. Tajmingen med skolan kunde inte ha varit bättre - en lugn och skön kurs som lite gjorde sig självt utan allt för stor tidsåtgång. Tack för det!
Nu mamma, får du inte tro att jag glömt! Jag kommer aldrig glömma vår himmelska paradis-vecka på Mallorca som dök upp som ett vattenhål i öknen, någon gång mellan höst och vinter. Det var snarare höst när vi gav oss i väg och bara tog hand om oss. Det var det bästa vi kunde ha gjort! TACK finaste mamma för ett av mina finaste minnen från det gångna året!
Att 2011 tog slut, känns lite vemodigt i sig. Jag säger som min, för alltid, största idol: En elegi för en tid som bara går och aldrig kommer igen. Sen att Friskis & Svettis-resan nått sitt slut, känns även det sorgligt. Vi har spenderat mycket tid och energi på och med varandra, men framförallt har vi haft fantastiskt roligt! Att 2011 tagit slut innebär också att 2012 står för dörren. 2012 är året jag aldrig trodde skulle komma. Jag minns så väl när jag fyllde i formuläret till CSN för första gången 2009. De frågade om året då jag beräknade vara klar med mina studier. 2012. "Jisses, 2012!? Kommer världen ens existera så länge?". Nu är vi här. Mindre än 6 månader kvar av min studietid. En skrämmande tanke. Vemodig och förväntansfull, allt i ett.
Men, för att knyta ihop säcken. Summa summarum; 2011 har varit ett mer "slitigt" år, främst jämfört med året innan. Sjuksköterskeprogrammet var inte längre nytt och spännande. Min tid upptogs inte av att fixa, pyssla, trixa och inreda ett nytt hem för oss att trivas i. 2011 har burit med sig känslan av att vara ett år mellan två viktiga, på något sett. 3 års studier, som ändå upptar största delen av min verklighet här och nu, som är anledningen till att jag är i Örebro, som ligger till grund för stora delar av min framtid osv osv. Känslan har präglats av detta, men när jag ser tillbaka har 2011 även varit början på nya resor och utmaningar.
Det har varit upp- och nedgång, som alltid, men jag kan även denna gång se tillbaka på ett väl utfört år. Jag är stolt över allt jag åstakommit och tacksam för allt jag varit med om. Och även i år måste jag ge alla fantastiska människor i min närhet credit för detta. Jag står på den mest stabila och kärleksfyllda mark som inte rubbar sig oavsett väder. Ni har varit oumbärliga, då ni bidragit med trygghet, tröst, energi, inspiration, kärlek och stöd. Jag har lärt mig att utnyttja det lilla i vardagen och omvandla det till en guldkant, en extra andningspaus, en nyfunnen källa till energi och ni har hjälpt mig få ut det mesta av alla dessa små studer!
Fina, underbara, fantastiska människor. Vill ni ta er an 2012 med mig? En dag i taget. Göra det bästa möjliga av här och nu. Njuta av varje dag. 2 down. 363 to go.
