Mission accomplished!
För ganska precis två år sedan, den 1:a mars 2009 skrev jag ett inlägg.
http://shmerb.blogg.se/2009/march/update.html
Ett något förvirrat inlägg men där målet sattes. Jag ville ha en utmaning och resultatet blev en vision om att fullfölja Tjejklassikern 2010. "Inte allt för oöverkomligt" sa jag då.
Idag sitter jag här med facit i hand. Det var inte oöverkomligt, och nog har det varit en utmaning allt. Dessvärre blev inte samtliga lopp utförda under 2010, då jag befann mig i Kanada under Vasaloppsveckan samma år. Uppdraget fullföljdes dock under 12 månader och är därför en godkänd Svensk Tjejklassiker.
Med på tåget fick jag en bundsförvant. Jessica och jag antog utmaningen tillsammans och vi började med en tripp till Motala för Tjejvätternrundan i juni 2010.
En månads "vila" väntade, innan vi hoppade i våtdräkten för att i juli 2010 simma Vansbro tjejsim.
Vi var nu tvungna att vänta enda till slutet på september 2010 innan det var dags att bege sig till Stockholm för att springa Lidingö Tjejlopp.
Det längsta uppehållet var sedan att vänta. I februari 2011 väntade den största utmaningen, men till slut var dagen här. Mot Oxberg för att färdas 3 mil i fäders spår, till Mora.
Denna gång hade jag med mig två andra partners in crime då Jessica fullföljde Krisitinaloppet ett par veckor tidigare och därför var klar med sin klassiker först. Bra jobbat min vän!
Nu sitter jag här stolt och nöjd och har redan börjat klurat på nästa utmaning.
Mycket vill ha mer, men först ska jag njuta lite till av min prestation.
http://shmerb.blogg.se/2009/march/update.html
Ett något förvirrat inlägg men där målet sattes. Jag ville ha en utmaning och resultatet blev en vision om att fullfölja Tjejklassikern 2010. "Inte allt för oöverkomligt" sa jag då.
Idag sitter jag här med facit i hand. Det var inte oöverkomligt, och nog har det varit en utmaning allt. Dessvärre blev inte samtliga lopp utförda under 2010, då jag befann mig i Kanada under Vasaloppsveckan samma år. Uppdraget fullföljdes dock under 12 månader och är därför en godkänd Svensk Tjejklassiker.
Med på tåget fick jag en bundsförvant. Jessica och jag antog utmaningen tillsammans och vi började med en tripp till Motala för Tjejvätternrundan i juni 2010.
En månads "vila" väntade, innan vi hoppade i våtdräkten för att i juli 2010 simma Vansbro tjejsim.
Vi var nu tvungna att vänta enda till slutet på september 2010 innan det var dags att bege sig till Stockholm för att springa Lidingö Tjejlopp.
Det längsta uppehållet var sedan att vänta. I februari 2011 väntade den största utmaningen, men till slut var dagen här. Mot Oxberg för att färdas 3 mil i fäders spår, till Mora.
Denna gång hade jag med mig två andra partners in crime då Jessica fullföljde Krisitinaloppet ett par veckor tidigare och därför var klar med sin klassiker först. Bra jobbat min vän!
Nu sitter jag här stolt och nöjd och har redan börjat klurat på nästa utmaning.
Mycket vill ha mer, men först ska jag njuta lite till av min prestation.
