shmerb

Två andra saker jag funderat på under dagen:

Inledningsvis vill jag förtydliga att detta inte är menat som kritik gentemot någon, på något sätt eller vis. Så, nu var det sagt.

Jag har namnsdag idag. Det har jag alltid haft den 20:e maj. Det har aldrig varit just "Caroline", och kommer förmodligen aldrig bli. Idag får jag klassas som en "Karolina", i brist på annat. Det är mamma och Netlens (!?) som har uppmärksammat detta. Inget konstigt med det och jag tycker det är festligt att det är någon som helst, som uppmärksammar något dyligt. (Där av inledningen!)

Annat var det förr, känns det som. Namnsdagen "firades" i större utsträckning när man var yngre, får jag för mig. Kanske för att hitta en anledning att ge sitt barn en present, som man kunnat tänka sig att ge annars också men man vill ju inte att det lilla livet ska tro att man kan få allt man pekar på, inte sant? Kanske för att ge sig själv och sin omgivning en anledning att äta glass på en torsdag, ve och fasa om det skulle hända annars!

Jag började fundera på det där...och tycker att det är lite galet. Jag såg videoinspelningar från just denna vecka, för 18 år sedan och namnsdagarna firades med buller och bång i utlandet. Min den 20:e och min brors två dagar senare. Det bör dock tilläggas att då firades inte ens hans tilltalsnamn, utan mellannamn. Vilken fest!
Men, så ser jag mig själv. En liten skit på inte ens fyra år. Helt överlycklig över att ha fått en "vattenpicka" och en Korfu-outfit. Jag kan, till 99,5% liknas med en papegoja, som inte kunde föra min egen talan men däremot härma varenda ord min bror sa. Vad är det att fira, egentligen?

Jag anser att traditionerna bör kastas om (om man ens kan kalla namnsdagsfirande som en tradition, och om den ens existerar längre?). Strunta i att ge ungarna presenter på denna dag, de vet ändå inte vad de firar. Nej, pompa och ståt borde istället prägla namnsdagen på senare år för jag anser att det är först då man gjort sitt namn rättvisa. Det är först nu jag stolt kan ge namnet Caroline ett ansikte och en personlighet. Idag känner jag att jag kan äta glass eller köpa mig själv någonting jag vill ha, för att jag är stolt över vem jag är och det namn jag bär.

Vad fruktar jag? Jag är en del utav oändligheten.

Jag är en del av alltets stora kraft,

en ensam värld inom miljoner världar,

en första gradens stjärna lik som slocknar sist.

Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!

Triumf att känna tiden iskall rinna genom sina ådror

och höra nattens tysta flod

och stå på berget under solen.

Jag går på sol, jag står på sol,

jag vet av ingenting annat än sol.

 

Den där Edith, hon vet vad hon pratar om. Jag skulle kunna citera många av hennes dikter, helst alla, för alla har de något att säga. Jag skulle kunna, men jag gör det inte. Däremot lämnar jag er med min favorit, som en fantastisk början på en ny dag, en ny vecka och på resten av livet.

Vad är skönhet?

Fråga alla själar -
skönhet är varje överflöd, varje glöd, varje överfyllnad

och varje stort armod;
skönhet är att vara sommaren trogen och naken intill hösten;
skönhet är papegojans fjäderskrud eller solnedgången som bebådar storm;
skönhet är ett skarpt drag och ett eget tonfall: Det är jag.
Skönhet är en stor förlust och ett tigande sorgetåg,
skönhet är solfjäderns lätta slag som väcker ödets fläkt;
skönhet är att vara vällustig som rosen

eller att förlåta allting för att solen skiner;
skönhet är korset munken valt eller pärlbandet damen får av sin älskare,
skönhet är icke den tunna såsen i vilken diktare servera sig själva,
skönhet är att föra krig och söka lycka.
Skönhet är att tjäna högre makter.

Sol ute, sol inne, sol i sinne! Solen har lyst från och till i Gävle idag. Det har varit molningt, men den stora gula har gjort sig påmind emellanåt. Värmen har dock varit närvarande, oavbrutet. Och trots att det börjat mörkna och bli kallt, har jag värmen kvar i ryggen. Denna värme genereras ur lycka, lycka i sin renaste form.

Det låter kanske som om jag går runt och skrattar och ler och bara plockar de finaste pralinerna ur livets godispåse för tillfället, vilket inte är hela sanningen. Även om lyckan är stor, vet även jag att man inte bara får och kan äta godis, man måste äta mat också hur tråkigt det än må vara. Även om det är ett svagt rosa skimmer över allt, finns det mindre upphetsande måsten och sysslor som ska tas itu med. Frågar man mina nära och kära kan jag lova att de intygar att jag inte är särskilt lätthanterlig alla dygnets timmar. Jag är trött och sur och irriterad emellanåt, precis som vanligt. Stubinen har intd blivit längre, och tur är väl det, för det skulle ju innebära att hela Caroline-konceptet börjat kantra. Jag är fortfarande jag och vardagen är fortfarande lika enformig och slitsam stundtals, fastän 2010 har fått en kick-ass start.

Anledningen till att jag skriver detta är mestadels för min egen del (som vanligt med allt som skrivs här) men också för att jag börjar få lite udda frågor och kommentarer. Vänner runt omkring mig börjar uppenbarligen lessna på att livet leker, för mig. Plus att jag måste erkänna att vi tyvärr lever i landet lagom som följer Jantelagen till punkt och pricka. Så, jag har själv tänkt tanken som många andra verkar tänka, att så bra kan det väl inte vara? Börjar det inte bli lite väl smörigt och klämkäckt?

Men nej! Jag tänker inte ställa mig under någon Jantelag, och jag hatar ju "lagom"! Allt eller inget, har alltid varit min melodi. Och nu har jag gått all in och satsat allt på tillvaron här och nu, så nej, jag tänker inte be om ursäkt, varken till mig själv eller någon annan för att jag njuter av livet i fulla drag. Jag tänker vara evigt tacksam och ha dessa kloka ord i åtanke, när jag kommer på mig själv med att tänka tankar om att lycka är tillfälligt, att känslor som denna är flyktiga, att man alltid ska behålla garden till viss del uppe och för att inte hänge sig till 100% för att skydda sig själv;

Life is short;
* Break the rules
* Forgive quickly
* Kiss slowly
* Love truly
* Laugh uncontrollably
and never regret anything that made you smile

Och på tal om "love truly", I surely do..
Truly, madly, deeply ♥