Idag har jag..
målat en tavla..
myst med Ebba..
jobbat..
inte städat..
inte pluggat..
Egentligen var allt det igår.
Idag har jag pluggat..pluggat..jobbat (bio) och pluggat..
Igår kunde jag inte förmå mig att öppna en bok. Jag var tvungen att göra annat.
(Förmodligen hade jag kunnat tvingat mig själv, men det ville jag inte)
Inspirationen var borta, diciplinen var borta, orken var borta, lusten var borta.
Jag tror på att man får vara dålig ibland, för att vara lite bättre en annan dag.
Gårdagen var dock helt underbar. Kreativitet är underbart. Ebba var underbar.
Mitt jobb är underbart.
Det är inte så pjåkigt att plugga heller, har jag insett idag.
Känslan av att vara klar är underbar. (Är dock inte helt klar inför fredag, men klar för dagen)
Låt din väg gå dig till mötes..
och låt vinden vara din vän.
Jadu.. Det är Body Shop som väntar i eftermiddag. Loggade in på min kundsida. Där finns det en käck liten flik som kallas "Kvitton". Ja, du läste rätt.. Man får där en översikt över alla sina köp på Body Shop. De har även haft nöjet att summera dessa kvitton. Så nu, mina vänner, vet jag exakt på öret hur mycket pengar jag lagt ner på denna butikskedja under loppet av 3 år. (Då är inte Kanada-inköpen inkluderade). Jag vågar faktiskt inte skriva här hur mycket det är. Jag vågar knappt se det själv. Jag vågar definitivt inte tänka på vad jag kunde ha använt pengarna till istället.
Åh. Så, med kvittot i hand och ytterligare ett att lägga till högen inom kort, börjar jag tro att jag går en personlig konkurs till mötes, och vinden..den viner om öronen så ovänligt som det bara går!
Och sen att sjukgymnasten tar 100 spänn i halvtimmen, 2-3 gånger i veckan, det gör ju inte saken bättre. (Vilket är mycket billigt, om man jämför med andra behandlingar jag fått i mina dagar som halt och lytt) Och i måndags hämtade jag i alla fall mina nya Nike-byxor.
Dyrt sa stämman, snyggt sa skatan!
Tur att inte pengar är allt...
Jadu.. Det är Body Shop som väntar i eftermiddag. Loggade in på min kundsida. Där finns det en käck liten flik som kallas "Kvitton". Ja, du läste rätt.. Man får där en översikt över alla sina köp på Body Shop. De har även haft nöjet att summera dessa kvitton. Så nu, mina vänner, vet jag exakt på öret hur mycket pengar jag lagt ner på denna butikskedja under loppet av 3 år. (Då är inte Kanada-inköpen inkluderade). Jag vågar faktiskt inte skriva här hur mycket det är. Jag vågar knappt se det själv. Jag vågar definitivt inte tänka på vad jag kunde ha använt pengarna till istället.
Åh. Så, med kvittot i hand och ytterligare ett att lägga till högen inom kort, börjar jag tro att jag går en personlig konkurs till mötes, och vinden..den viner om öronen så ovänligt som det bara går!
Och sen att sjukgymnasten tar 100 spänn i halvtimmen, 2-3 gånger i veckan, det gör ju inte saken bättre. (Vilket är mycket billigt, om man jämför med andra behandlingar jag fått i mina dagar som halt och lytt) Och i måndags hämtade jag i alla fall mina nya Nike-byxor.
Dyrt sa stämman, snyggt sa skatan!
Tur att inte pengar är allt...
Yesterday
all my troubles seemed so far away, now it looks as though they're here to stay.
Oh, I believe in yesterday.
Suddenly, I'm not half the girl I used to be, there's a shadow hanging over me.
Oh, yesterday came suddenly.
Why they had to go I don't know, they wouldn't say.
I said something wrong, now I long for yesterday.
Yesterday, love was such an easy game to play, now I need a place to hide away.
Oh, I believe in yesterday.
Oh, I believe in yesterday.
Suddenly, I'm not half the girl I used to be, there's a shadow hanging over me.
Oh, yesterday came suddenly.
Why they had to go I don't know, they wouldn't say.
I said something wrong, now I long for yesterday.
Yesterday, love was such an easy game to play, now I need a place to hide away.
Oh, I believe in yesterday.
Jag spelade den låten på morfars begravning.
21:a augusti kom verkligen plötsligt. Jag har fortfarande inte förstått det. Jag har fortfarande inte tagit in att han lämnade oss när vi satt där vid hans sida. Jag har fortfarande inte förstått hur mycket jag fått, fastän vi missat många år.
Jag har en annan låt som påminner mig om honom.
Vi kanske aldrig ses igen. Vem vet vad som ska hända sen?
Tack för allt fint du gav mig, jag fick ju solen av dig.
Och tack för den kärlek som du gav.
Jag ångrar mig inte en sekund.
Jag minns med glädje varje stund du fick mig att våga le, och att ge.
Jag har vartenda minne kvar, och fastän det är allt jag har fann jag lyckan för en stund.
Jag ångrar mig inte en sekund.
Tack för allt fint du gav mig, jag fick ju solen av dig.
Och tack för den kärlek som du gav.
Jag ångrar mig inte en sekund.
Jag minns med glädje varje stund du fick mig att våga le, och att ge.
Jag har vartenda minne kvar, och fastän det är allt jag har fann jag lyckan för en stund.
Jag ångrar mig inte en sekund.
Sen hittade jag något jag skrivit 31/3 -05.
Oerhört personligt och smärtsamt och enkelt,
om frustrationen, hjälplösheten och ilskan över vad som hände min guldtant.
(oredigerat)
"Once I held everything in my hands.
Then, I didn’t know how vulnerable it was.
But now, when it’s slippering through my fingers,
I’ve realized that I can’t live without it.
I don’t know what to do. I feel so lost, helpless.
Maybe because there’s nothing I can do,
just stand beside and watch when everything that matters
is slippering through my fingers.."
--------
"I’m losing you, slowly but safe.
All these small changes. It hurts so much everytime, but I can handle it so long.
I still have you around.
But just the thought of losing you forever.. "
----------
"My love, what’s happening to you?
Where are you going? I can see you dissapear, even if you don’t want to.
It’s like you’re kidnapped from your own life.
It’s so unfair. Don’t leave me here.. I need you."
---------
"Why? Can someone please tell me why?
Why you? You’re not worth it.
Not someone else either, but especially not you. "
Then, I didn’t know how vulnerable it was.
But now, when it’s slippering through my fingers,
I’ve realized that I can’t live without it.
I don’t know what to do. I feel so lost, helpless.
Maybe because there’s nothing I can do,
just stand beside and watch when everything that matters
is slippering through my fingers.."
--------
"I’m losing you, slowly but safe.
All these small changes. It hurts so much everytime, but I can handle it so long.
I still have you around.
But just the thought of losing you forever.. "
----------
"My love, what’s happening to you?
Where are you going? I can see you dissapear, even if you don’t want to.
It’s like you’re kidnapped from your own life.
It’s so unfair. Don’t leave me here.. I need you."
---------
"Why? Can someone please tell me why?
Why you? You’re not worth it.
Not someone else either, but especially not you. "
Vad det gäller farmor skrevs aldrig någonting.
Det spelades, inte på begravning, men på urnnedsättning.
Det talades dock. Jag kommer aldrig, och då menar jag aldrig, glömma telefonsamtalet en omänskligt tidig vardagsmorgon i Kanada. Jag ringde hem till Nedre Vägen 23 och möttes av någon som inte kunde prata på 5 minuter. 5 minuter av glädjetårar, sedan ett samtal som grundades på förvåningen, och lyckan, över att jag spenderade mina dyrbara minutrar på ett samtal hem till farmor och farfar. För mig var det självklart. Jag hade åkt när läget fortfarande var stabilt. Väl där förstod jag inte, väl hemma ville jag inte förstå. Sen gick det fort. De två månaderna hemma minns jag inte så väl, men jag minns allt innan sjukdomen, jag minns småsaker ur barndomen och vardagen, och jag minns det telefonsamtalet.
Och det är allt jag vill. Jag vill minnas. Jag är så rädd för att glömma.
Men jag vill inte sakna så hemskt. Det gör ont, och jag orkar inte.
Idag har jag inte orkat någonting. Jag har inte gjort 1/100 knop på hela dagen.
Oerhört ångestframkallande, kan jag säga. Jag har massor jag skulle behöva göra, men orken har inte funnits där.
Soffan har varit min borg idag.
Hade en toppenhelg i Karlstad tillsammans med två kollegor. Vi besökte Barnens Katedral som var ett fantastiskt koncept, oerhört inspirerande och tänkvärt. Kunde klarat mig utan "resefebern" som håller i sig än idag, men sånt är väl livet. Till slut måste kropen säga ifrån. Först höften, och nu är immunförsvaret på -7. Hoppas att halsont, feber och allmän värk i hela kroppen ger med sig inom kort. Fullt upp i veckan, massor med plugg som ska göras, sen konfirmationsläger fre-sön. Sen drar en ny höstlovsvecka igång. Time flies!
Och till er som tänker "Åh.. Inte "ältandet" av mormor/farmor/morfar...igen!"
Så tänker jag med, oftast.
Men det måste ut! Ut ur systemet. Ut ur huvudet. Ut ur klumpen i magen. Den svarta klumpen, den svarta stenen som har beslagtagit stor plats i magen måste slås sönder. Kvar får bara kristallen av erfarenhet och vackra minnen vara. Just nu finns den runt min handled för att påminna mig om att den en dag kommer förflytta sig till magutrymmet. Bara jag får ventilera så länge jag behöver, kommer kristallen snart börja sprida värme inifrån. Jag vet det.
Ps. I love you..
Hatti-natti-fnatti
Så var det det här med att sova..
Det var längesen jag förlorade den förmågan och det intresset.
Skulle jag födas igen, skulle jag bli nattuggla Jag vet att det inte finns en sådan specifik art i verkligheten, men det är lite samma koncept som med nya ord. Används de tillräckligt ofta i tidningar, här på nätet, i böcker (?) osv, då kommer de med i Svenska akademins ordlista. Vad jag försöker säga är att det finns så pass många nattugglor nu för tiden, att vi skulle få igenom "nattuggla" som en säregen art.. Kanske skulle vi komma med i Svenska djurföreningens djurregister, dvs. djurens motsvarighet till ordlistan (fast lite påhittat). Det skulle vara en ära, och det skulle vara ett tydligt tecken på att litteraturen utvecklas i takt med samhället. Ordlistan uppdateras, det vet jag. Det jag inte vet är vad Mr. Bratt anser om saken. Jag skulle dock väldigt gärna vilja veta det. Hans åsikter är förmodligen de tyngsta och mest inflytelserika i min utbildningshistoria. Vilken man.
Apropå utbildningshistoria läser jag en oerhört tidskrävande bok just nu. "Utbildningsreformer och politiskt styre". Det sägs att en av författarna är lika träliga i verkligheten, som han framstår tack vare detta verk. Boken är alltså tidskrävande pga. ointresse och koncentrationssvårigheter. Finns det botemedel mot sånt?
Det har varit några hektiska och innehållsrika dagar, och fler lär de bli.
Vi åker på en utbildningsresa till Karlstad hela helgen. Det kan inte bli annat än intressant.
Mer om detta under nästkommande vecka.
Nu ska jag bege mig mot sängen och göra mina övningar för att stärka bäckenbottensmuskelaturen, som tydligen ska vara orsaken till mina rygg- och höftbesvär. Jag har knipit hela dagen jag, men inte har höften återfått sin ursprungliga funktion för det. Inte heller har jag återfått fullkomlig känsel i ben/fot/tå.
Agda 97 is back in town!
Det var längesen jag förlorade den förmågan och det intresset.
Skulle jag födas igen, skulle jag bli nattuggla Jag vet att det inte finns en sådan specifik art i verkligheten, men det är lite samma koncept som med nya ord. Används de tillräckligt ofta i tidningar, här på nätet, i böcker (?) osv, då kommer de med i Svenska akademins ordlista. Vad jag försöker säga är att det finns så pass många nattugglor nu för tiden, att vi skulle få igenom "nattuggla" som en säregen art.. Kanske skulle vi komma med i Svenska djurföreningens djurregister, dvs. djurens motsvarighet till ordlistan (fast lite påhittat). Det skulle vara en ära, och det skulle vara ett tydligt tecken på att litteraturen utvecklas i takt med samhället. Ordlistan uppdateras, det vet jag. Det jag inte vet är vad Mr. Bratt anser om saken. Jag skulle dock väldigt gärna vilja veta det. Hans åsikter är förmodligen de tyngsta och mest inflytelserika i min utbildningshistoria. Vilken man.
Apropå utbildningshistoria läser jag en oerhört tidskrävande bok just nu. "Utbildningsreformer och politiskt styre". Det sägs att en av författarna är lika träliga i verkligheten, som han framstår tack vare detta verk. Boken är alltså tidskrävande pga. ointresse och koncentrationssvårigheter. Finns det botemedel mot sånt?
Det har varit några hektiska och innehållsrika dagar, och fler lär de bli.
Vi åker på en utbildningsresa till Karlstad hela helgen. Det kan inte bli annat än intressant.
Mer om detta under nästkommande vecka.
Nu ska jag bege mig mot sängen och göra mina övningar för att stärka bäckenbottensmuskelaturen, som tydligen ska vara orsaken till mina rygg- och höftbesvär. Jag har knipit hela dagen jag, men inte har höften återfått sin ursprungliga funktion för det. Inte heller har jag återfått fullkomlig känsel i ben/fot/tå.
Agda 97 is back in town!
Och regnet det bara öser ner..
Tidelipom!
Är precis hemkommen från en helfestlig morgonpromenad, i regnet. Det var otroligt segt och kallt och blött, men skönt.
Det är kaffedags nu, och lite frukost och lite dusch och fix. Sitter här och funderar på hur jag ska lösa sladd-frågan. Det känns som om hela vardagsrummet är belamrat med sladdar. Värsta snubbeltrådarna, så inbrott här är lönlöst. Men det största problemet är ju hur otroligt fult det är. Urk. Någon sladd-expert!?
Ska inte bli långrandig utan sätta fart. Har lite grejer att fixa på stan och på Pastors innan jobb på eftermiddagen. Måste även packa ihop lite pryttlar och pinaler. Tar mig en mini-semester i Uppsala från och med ikväll. Åker efter jobbet, är åter lördag kväll någon gång.
En annan ball grej med Lunarstorm är Balla fakta.
Personlighet: Hård som sten
Boende: Ensam (I en tvåa med snygga tapeter)
Favoritmat: Det pappa lagar
Politik: Hemligstämplat
Civilstatus: Öppen för förslag
Musikstil: Enformigt
Intressen: Samla på saker
Klädstil: Bak-och-fram
Hårfärg: Randig
Är precis hemkommen från en helfestlig morgonpromenad, i regnet. Det var otroligt segt och kallt och blött, men skönt.
Det är kaffedags nu, och lite frukost och lite dusch och fix. Sitter här och funderar på hur jag ska lösa sladd-frågan. Det känns som om hela vardagsrummet är belamrat med sladdar. Värsta snubbeltrådarna, så inbrott här är lönlöst. Men det största problemet är ju hur otroligt fult det är. Urk. Någon sladd-expert!?
Ska inte bli långrandig utan sätta fart. Har lite grejer att fixa på stan och på Pastors innan jobb på eftermiddagen. Måste även packa ihop lite pryttlar och pinaler. Tar mig en mini-semester i Uppsala från och med ikväll. Åker efter jobbet, är åter lördag kväll någon gång.
En annan ball grej med Lunarstorm är Balla fakta.
Personlighet: Hård som sten
Boende: Ensam (I en tvåa med snygga tapeter)
Favoritmat: Det pappa lagar
Politik: Hemligstämplat
Civilstatus: Öppen för förslag
Musikstil: Enformigt
Intressen: Samla på saker
Klädstil: Bak-och-fram
Hårfärg: Randig
"Är det slut här?"
Dedicated to D, once and for all.
Dom band som binder mig här ska jag långsamt lösa upp.
Då jag vet att jag gjort allt jag kan ger jag mig rätten att ge upp.
Det blir aldrig bättre, vi kommer aldrig närmre.
Vi är aldrig starkare än vår svagaste punkt.
Kedjan är svag då länkarna felar
och bojan runt foten väger tungt.
Jag vill aldrig va något tung för dig,
som hindrar dig från att resa dig upp.
Dom band som binder mig här
ska jag långsamt lösa upp.
Jag vill inte snärja eller binda dig, även om du säger att jag får det.
Nej, jag vill bara kyssa dig på munnen och säga;
tack för allt, innan jag går.
Dom band som binder mig här ska jag långsamt lösa upp.
Då jag vet att jag gjort allt jag kan ger jag mig rätten att ge upp.
Det blir aldrig bättre, jag vill alltid närmre.
Längtans trådar som snärjer oss som vill mer.
Bunden till händer, fötterna bundna. Tyngda faller vi ner.
Och jag vill aldrig va nåt tungt för dig
som hindrar dig från att resa dig upp.
Dom band som binder mig här
ska jag långsamt lösa upp.
Jag kan inte stanna, du måste förstå.
Kyssar och tack men nu måste jag gå
för jag vill inte vara din fångvaktarinna.
Kyssar och tack, det är hög tid för mig att försvinna
för dom band som band mig här,
har jag långsamt löst upp..
Då jag vet att jag gjort allt jag kan ger jag mig rätten att ge upp.
Det blir aldrig bättre, vi kommer aldrig närmre.
Vi är aldrig starkare än vår svagaste punkt.
Kedjan är svag då länkarna felar
och bojan runt foten väger tungt.
Jag vill aldrig va något tung för dig,
som hindrar dig från att resa dig upp.
Dom band som binder mig här
ska jag långsamt lösa upp.
Jag vill inte snärja eller binda dig, även om du säger att jag får det.
Nej, jag vill bara kyssa dig på munnen och säga;
tack för allt, innan jag går.
Dom band som binder mig här ska jag långsamt lösa upp.
Då jag vet att jag gjort allt jag kan ger jag mig rätten att ge upp.
Det blir aldrig bättre, jag vill alltid närmre.
Längtans trådar som snärjer oss som vill mer.
Bunden till händer, fötterna bundna. Tyngda faller vi ner.
Och jag vill aldrig va nåt tungt för dig
som hindrar dig från att resa dig upp.
Dom band som binder mig här
ska jag långsamt lösa upp.
Jag kan inte stanna, du måste förstå.
Kyssar och tack men nu måste jag gå
för jag vill inte vara din fångvaktarinna.
Kyssar och tack, det är hög tid för mig att försvinna
för dom band som band mig här,
har jag långsamt löst upp..
20 frågor
Loggade in på Lunarstorm för första gången på otroligt länge. Lite nostalgiskt sådär. Något som är roligt med den sidan, som alltid har varit mitt favoritkoncept, är 20 frågor.
So here we go..
1. Värsta känslan? Ovisshet.
2. Bästa känslan? Success.
3. Din första tanke när du vaknar? Klockan, vad är klockan!?
4. Vilken ringsignal har du på din mobiltelefon? Frida Öhrn - Release me
5. Har du någonsin varit kär? Nej. Eller? Hur vet man?
6. Vad har du på väggarna i ditt sovrum? Enbart tapeter, än så länge.
7. Vad har du under sängen? Inget, ännu. IKEA-lådor inom kort.
8. Ser på? Gärna film.
9. Lyssnar på? Lars. Lisa.
10. Skriv nåt smart! Det är mig övermäktigt ikväll, tyvärr.
11. Om du fick träffa vem du ville, död eller levande, vem? Åh. Jag skulle gärna se hur de döda har det.
12. Vad stod det i ditt senaste mottagna sms? (K)
13. Vad vill du bli när du blir stor? Någon som gör skillnad.
14. Hur skulle dina vänner beskriva dig? Upptagen? Frånvarande?
15. Vilket är ditt lyckligaste ögonblick? Bollnästiden, sett som ett enda stort ögonblick.
16. Vad skulle du vilja vara världsmästare i? 400 meter häck.
17. Vilken kroppsdel klarar du dig utan? Båda knäna, höger höft och ländryggen bortskänkes mot bortförsel.
18. Vilken superhjältekraft vill du ha? Resa i tiden.
19. Vad är du beroende av? Endorfiner.
20. Vad skulle du ta med dig till en öde ö? Tillräckligt med mat och gott sällskap.
Och apropå nostalgisk. Det har varit mycket av den varan ikväll. Mycket gamla minnen, på många sätt och vis. Riktigt härligt, roligt, överraskande och underhållande. Jag ler, inside out. Idag har varit en (rätt) bra dag.
Ps. Vad för andra frågor kan passa in en Uppdaterad 20 frågor? Ds.
So here we go..
1. Värsta känslan? Ovisshet.
2. Bästa känslan? Success.
3. Din första tanke när du vaknar? Klockan, vad är klockan!?
4. Vilken ringsignal har du på din mobiltelefon? Frida Öhrn - Release me
5. Har du någonsin varit kär? Nej. Eller? Hur vet man?
6. Vad har du på väggarna i ditt sovrum? Enbart tapeter, än så länge.
7. Vad har du under sängen? Inget, ännu. IKEA-lådor inom kort.
8. Ser på? Gärna film.
9. Lyssnar på? Lars. Lisa.
10. Skriv nåt smart! Det är mig övermäktigt ikväll, tyvärr.
11. Om du fick träffa vem du ville, död eller levande, vem? Åh. Jag skulle gärna se hur de döda har det.
12. Vad stod det i ditt senaste mottagna sms? (K)
13. Vad vill du bli när du blir stor? Någon som gör skillnad.
14. Hur skulle dina vänner beskriva dig? Upptagen? Frånvarande?
15. Vilket är ditt lyckligaste ögonblick? Bollnästiden, sett som ett enda stort ögonblick.
16. Vad skulle du vilja vara världsmästare i? 400 meter häck.
17. Vilken kroppsdel klarar du dig utan? Båda knäna, höger höft och ländryggen bortskänkes mot bortförsel.
18. Vilken superhjältekraft vill du ha? Resa i tiden.
19. Vad är du beroende av? Endorfiner.
20. Vad skulle du ta med dig till en öde ö? Tillräckligt med mat och gott sällskap.
Och apropå nostalgisk. Det har varit mycket av den varan ikväll. Mycket gamla minnen, på många sätt och vis. Riktigt härligt, roligt, överraskande och underhållande. Jag ler, inside out. Idag har varit en (rätt) bra dag.
Ps. Vad för andra frågor kan passa in en Uppdaterad 20 frågor? Ds.
175%
Ja, det är tröttsamt att leva ut 175% av sin 100%iga kapacitet. Det är jobb och plugg och åter jobb. Jag hetsar mellan gårdarna i ur och skur. Jag är på möten och hoppar in här och där och överallt. I måndags vikarierade jag i barnkören. Ni som känner mig vet att det säger allt.
Men vet ni?
Idag var jag med och räddade ett liv. På riktigt.
En kvinna fick (vad alla förmodar (alla=ambulanspersonalen)) en stroke när jag och Annica, av en ren slump, genade genom ICA påväg till Sandvikenhus. När vi passerade kassorna ser vi denna kvinna falla handlöst bakåt med skymtande ögonvitor. Hon slår i stengolvet och kassörskan skriker på hjälp i ren panik! Vi är först fram och det är skrämmande hur paralyserad och hjälplös man blir. Till slut tar vi tag i saken och lägger den krampande kvinnan i framstupa-sidoläge med hjälp av en annan förbipasserande. Då ser vi blodpölen i stil med alla fejkade, extra tilltagna, i tv under huvudet. Kvinnan i frågan andas inte vid det här laget och hon börjar bli mer och mer blå. Hon rasslade och drog en djuuuup suck, obehagligt likt "sista" andetaget. På alla möjliga vis, genom att försöka få tungan till rätta, lätta dunk i ryggen och andra små tips från ambulanspersonalen, via telefon, försöker vi få igång andningen och lyckas tillslut. Hon piggnar till något, ser upp, håller min hand stenhårt och viskar "Vad händer?". Vi försöker lugna henne genom att säga att hjälp är påväg, och ambulansen kom faktist överraskande fort.
Jag kan inte sluta tänka på henne och gruvar mig för vad drömmarna ska komma med inatt. Dock måste man väl klämma in ett käckt "Slutet gott, allting gott!", även om det gör lite ont i mig när hon åkte iväg alldeles ensam och rädd till sjukhuset.
Tack och hej, från en av dagens Vardags-hjältar. En slagen sådan.
Godnatt.
Men vet ni?
Idag var jag med och räddade ett liv. På riktigt.
En kvinna fick (vad alla förmodar (alla=ambulanspersonalen)) en stroke när jag och Annica, av en ren slump, genade genom ICA påväg till Sandvikenhus. När vi passerade kassorna ser vi denna kvinna falla handlöst bakåt med skymtande ögonvitor. Hon slår i stengolvet och kassörskan skriker på hjälp i ren panik! Vi är först fram och det är skrämmande hur paralyserad och hjälplös man blir. Till slut tar vi tag i saken och lägger den krampande kvinnan i framstupa-sidoläge med hjälp av en annan förbipasserande. Då ser vi blodpölen i stil med alla fejkade, extra tilltagna, i tv under huvudet. Kvinnan i frågan andas inte vid det här laget och hon börjar bli mer och mer blå. Hon rasslade och drog en djuuuup suck, obehagligt likt "sista" andetaget. På alla möjliga vis, genom att försöka få tungan till rätta, lätta dunk i ryggen och andra små tips från ambulanspersonalen, via telefon, försöker vi få igång andningen och lyckas tillslut. Hon piggnar till något, ser upp, håller min hand stenhårt och viskar "Vad händer?". Vi försöker lugna henne genom att säga att hjälp är påväg, och ambulansen kom faktist överraskande fort.
Jag kan inte sluta tänka på henne och gruvar mig för vad drömmarna ska komma med inatt. Dock måste man väl klämma in ett käckt "Slutet gott, allting gott!", även om det gör lite ont i mig när hon åkte iväg alldeles ensam och rädd till sjukhuset.
Tack och hej, från en av dagens Vardags-hjältar. En slagen sådan.
Godnatt.
