Oh, systra mi
Jag använder oftast mina egna ord, oftast. Inte idag. Idag låter jag andras ord symbolisera och uttrycka min tacksamhet.
Först en liten berättelse..
Först en liten berättelse..
En ung nybliven brud hälsade på sin mamma och de satt tillsammans på en soffa och drack is-te.
Som de satt där och samtalade runt vardagen, äktenskapet och vuxenlivets ansvar och plikter, klirrade modern tankfullt med isbitarna mot glaset vände en klar, vaken blick mot sin dotter och sa;
”Glöm aldrig dina systrar”, rådde hon, medan hon rörde runt bland tebladen på botten av glaset.
”De kommer att betyda mer för dig ju äldre du blir. Det spelar ingen roll hur mycket du än älskar din man eller de barn du eventuellt får, du kommer alltid att behöva systrar.. Kom ihåg att hålla kontakten med dem, umgås med dem och gör roliga saker tillsammans med dem….
Kom också ihåg att ”systrar” innefattar ALLA kvinnor… - dina väninnor, din mor, dina döttrar och alla andra kvinnor som du har i ditt liv. Du kommer att behöva andra kvinnor. Det behöver kvinnor alltid.”
”Vilket lustigt råd!”, tänkte dottern häpet. Hon hade ju precis gift sig!? Hon hade ju precis anslutit sig till ”tvåsamheten”, blivit en stadgad gift kvinna. En vuxen!
Nog borde väl hennes nyblivna man och den familj som de stod i begrepp att bilda, vara alltnog för henne hädanefter? Hennes mening i livet….
Men hon lyssnade till sin mammas råd och höll kontakten med sina systrar och för varje år knöt hon fler och fler nya vänskapsband med nya kvinnor. Efterhand som åren flöt förbi kom gradvis till insikt över vad hennes mamma hade menat med sitt råd. Emedan tidens tand och naturens mysterier gör sitt med en kvinna, är det hennes systrar som står stadigt kvar och hjälper henne minnas vem hon är.
Så efter mer än 50 års leverne i denna värld hade denna kvinna lärt sig följande och detta säger allt;
Tiden passerar
Livet sker
Distans separerar
Barn växer upp
Jobb kommer och går
Så gör även kärlek
Män gör inte vad de borde göra
Hjärtan brister
Föräldrar dör
Kollegor glömmer tjänster man gjort
Karriärer avslutas
MEN…
Systrar finns där, oavsett hur lång tid eller hur många mil det finns mellan er
En väninna är aldrig längre borta än att hon finns där om du behöver henne.
När du vandrar på din ensamma väg och kämpar med livets mödor, kommer kvinnorna i ditt liv att gå där bredvid dig, peppa dig och be för dig, göra dina bördor lättare och vänta på dig vid vägens slut
Om det blir nödvändigt kommer de att hjälpa dig dra ditt tunga lass och även bära dig sista biten om det behövs. Väninnor, döttrar, dotterdöttrar, sondöttrar, svärdöttrar, systrar, svägerskor, mödrar, mor och farmödrar, mostrar, fastrar, syster och brorsdöttrar, kusiner och alla annan släkt och familj;
Världen skulle inte bli densamma utan kvinnor, starka, modiga kvinnor. När vi inledde detta äventyr kallat ”systerskap”, hade vi ingen aning om de vilken ofantlig glädje men även sorg
som låg framför oss. Ej heller visste vi hur mycket vi skulle behöva varandra…
Varje ny dag behöver vi fortfarande varandra. Tillsammans är vi starka.
Därefter en låttext..
Thirteen years old, lipstick and boys.
I never knew how lucky I was to have you.
The great teenage depression our domestic civil war and I think back you were the ones to pull me through.
Yeah, what it comes down to is you are the ones who truly understands.
Wherever you go I hope that you know that I'm at your command.
And I will always be your soldier.
I'll be marching by your sides.
I'm not deserting, I'll be there for you.
Oh, please please believe in this oath of allegiance.
Vi
5
I'm leaving..
..on a bicycle, don't know when I'll be back again!
Sitter här och laddar med gröt och banan. Ska strax packa in det sista i bilen och hänga på cykeln. Sedan finns det ingen återvändo. Det som glömts i Gävle, förblir i Gävle då dagen bjuder på jobb i Sandviken sedan en tripp direkt ner till Örebro och ladda ladda ladda.
Motala på lördag, here we come!
P.s. För övrigt känns det rätt overkligt att det faktiskt är dags.. Jag har ju tjatat ut det faktum att jag vill göra Tjejklassikern i år. Nu är första etappen här! Känslan av en dröm som går i uppfyllelse, ett mål som nås... Härligt! D.s.
Sitter här och laddar med gröt och banan. Ska strax packa in det sista i bilen och hänga på cykeln. Sedan finns det ingen återvändo. Det som glömts i Gävle, förblir i Gävle då dagen bjuder på jobb i Sandviken sedan en tripp direkt ner till Örebro och ladda ladda ladda.
Motala på lördag, here we come!
P.s. För övrigt känns det rätt overkligt att det faktiskt är dags.. Jag har ju tjatat ut det faktum att jag vill göra Tjejklassikern i år. Nu är första etappen här! Känslan av en dröm som går i uppfyllelse, ett mål som nås... Härligt! D.s.
