shmerb

Ja, dessa dagar mellan julhelgen och årets avslut är ofta diffusa, luddiga och rätt drömlikt dimmiga. Jag vet inte riktigt vad jag gör och vad jag tänker. Känslan får styra vad som är rätt och fel, i de flesta fall. Jag får ångest av att inte ta tillvara på dagarna, samtidigt som jag inte orkar göra varken det ena eller det andra. Vad gör man då, när det inte finns något att gå på? När man är känslomässigt messed up? Då bara är man. Försöker i alla fall. Försöker stå ut med sig själv och allt..tok.

Idag är det fint väder ute och en promenad bör vara på sin plats. Får se om den blir av. Familjen tänkte promenera i Högbo. Jag såg fram emot det. Men, farfar åkte in till sjukhuset igår. Glömde bort att det fortfarande är 2008 och att man verkligen inte ska ropa hej förrän man tagit sig över bäcken. I det här fallet känner jag mig dock känslomässigt avtrubbad. Samtidigt som jag blir så arg, så arg (Ja, det är ju faktiskt också en känsla) och bara vill skrika att, Visst! Ta alla samma år, gör det. Idiot. Vem man nu skriker sånt åt.

Igår kväll ville jag också bara skrika och slåss, då var jag också arg. Det fick följden att jag gick på känslan och utförde en säkerhetsåtgärd för min egen skull. Klippte av, rakt av. Kalla mig drama queen, gnällig, tjurig, överdriven. Men jag känner mig själv, allra helst i sånna här lägen. Då kryper dåliga Caroline fram och henne vill inte jag se skymten av. Punkt.

Allt är rätt galet nu. Får jag skylla det på Therese? Hon är hemma och hon är galen. Gör hon hela min tillvaro galen? Ja, men på ett bra sätt. Galet bra, inte galet dåligt. Dagens uppdrag är alltså att vända allt galet dåligt till galet bra. Kanske måste jag ta hjälp av min expert.



Harry + Kenny

För övrigt lämnar jag er med denna låt som jag inte kan sluta lyssna på. Vet ej varför, eller jo, kanske förresten. Blä.

http://www.youtube.com/watch?v=WOKblgIUtD8

Jag tycker ju det är lite festligt med listor. Det är alldeles för sent och jag borde sova, men en lista bör vi väl hinna med? Det är ju trots allt jul..

Lovar du att vara ärlig? Ja.
Du heter: Caroline Rita Maria Hannuksela Axelsson
Smeknamn: Lill-sockret, Shmerb, Harriette
Favorit låt just nu: Jill Johnson - I can't make you love me
Beroende av: Endorfiner
Vad tror folk om dig? Att jag jobbar jämt?
Stämmer det? Ja

Hur imponerar man på dig? Man är målmedveten och positiv
Brukar du skratta för dig själv? Ja!
Vad står det i ditt senast inkomna sms? Att det nalkas morgonpromenad 8.00 imorgon.
Vart bor du? Norra Götgatan, Sandviken, Sweden
Trivs du där? Förträffligt!
Äger du några converse? Ja.
Är du allergisk i mot något? Ja, en hel del. Pälsbeklädda varelser och diverse julblommor mest.
Har du haft sex idag? Det är en definitionsfråga
Nästa mål i ditt liv? Harmoni/balans
Hur svarar du i mobilen? Det beror på vem det är. Mest "Haaallå!"
Vem ringde dig senast? Rebecca
Vad sa den du senast pratade med i telefonen? "Ah, bra, ses om fem, puss, hej!"

Antal sömntimmar inatt? Fyra ungefär
Var du ensam? Nej
Tycker du om din pappa? OM jag gör!
Brukar du komma i tid? Ja!
När mår du bra? När jag känner att "Allt är precis som det ska vara just nu"
När blev du fotad senast? I söndags
Hur känner du dig nu? Trött, otroligt trött, och ångestfylld över att jag är vaken fortfarande
Vanligaste färg på dina kläder? Svart
Vad tycker du om fötter? Jag kan knappt ta i mina egna
Är du aktiv i skolan? När jag väl är där, ja. Annars, tyvärr inte
Vad saknar du? T i d, diciplin

Hade du en bra kväll igår? Ja, det var mysigt
Favorit dryck på morgonen? Kaffe
När brukar du gå och lägga dig? Alldeles för sent
Är du blyg? Nej, tyvärr
Sysslar du med någon idrott? Just nu, nej
Kärlek vid första ögonkastet? Nej
Vad krävs för att du ska bli full? Gott sällskap

Har du spytt offentligt? Nej, det är nog dåligt med det
Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag? Jag skulle nog bara känna efter och försöka förstå
Kategoriserar du dig själv i någon speciell stil? Nej
Är du bortskämd? Ja, med kärlek
Vad gör du i morgon? Jag morgonpromenerar, jag spenderar tid hos grannarna, jag gästspelar som tomte, jag umgås med min älskade familj, jag jobbar under julnattsmässa, jag minns och jag saknar.

God Jul, hörrni!

en vecka sedan sist. ville mest förmedla ett livstecken, samt Dagens + och -

+
jag fick tillbaka betygen för förra kursen,
VG - med god marginal
if there's a god, låt det vara slutsumman för den här kursen också - ge mig ett mirakel

-
tröttheten har hängt som ett moln över mig hela dagen,
jag har varit grinig och sur - mot min vilja
jag har sovit på soffan sen 19.00 och jag ger upp för sängens dragningskraft any minute

tack.
ps. gårdagens + som räcker för hela månaden,
big bro's home..

Tid tid tid. Jag minns att ämnet för ett av mina nationella prov i svenska var just "tid". Detta var i årskurs 5. Det var väl sisådär åtta år sedan eller så, men jag minns det så väl, för en uppgift (som ingick eller ej?) var att uppskatta när det hade gått en minut, utan att titta på klockan. Jag har dock inget som helst minne av vad jag skrev under just temat "tid".

Idag skulle jag kunna skriva om tiden som varit. Det är snart ett helt år sedan jag åkte hem från Kanada. Då kan man fråga sig vart tiden tar vägen? Igår var det 10 månader sedan mormor dog. Gällande den situationen passar det in att säga att tiden går fort. "Tid" i dessa sammanhang är alltid något som varit, något man ser tillbaka på och minns. Det är också relativt vanligt att blicka framåt och försöka förutspå tiden som komma skall. Det som är svårast är att se tiden som är här och nu. Jag känner att jag kan vara bra på att "leva i nuet" emellanåt. Som jag sagt tidigare har jag en tillfredställande känsla av att det är här jag vill vara nu. Tiden är rätt. Jag vet inte vad tiden tänker göra med mig längre fram, jag vet inte vart tiden tänker föra mig, men är heller inte stressad av att inte veta. Jag känner ett lugn över att var sak har sin tid och att jag spenderar tiden rätt idag.

"Tid" är ett abstrakt begrepp som vi inte kan ta på och heller inte se, men som vi bygger våra liv runt. Hur vet vi ens att tiden existerar? Tid tid tid. Idag handlar allt om tid. Tid är pengar, sägs det? Något abstrakt som blir till pengar, över en natt sådär. Det är en rätt märklig värld vi lever i. Det finns dock vissa saker som bevisar för oss att det faktiskt finns en "tid", det finns en början och det finns ett slut. Oundvikliga tidsbegränsningar förkunnar tidens existens.

Nu blev det mycket underliga tankar såhär en lördagseftermiddag, då jag är så trött att jag knappt kan stå upp. Orsaken till att jag började fundera över tiden är att jag begrundade några bilder, tänkte på tiden för 10 månader sedan och på allt det som var 2 månader tillbaka. Jag tänker på paradoxen jag upplevde då jag besökte farmor på sjukhuset under hennes sista tid. En gång åkte jag hiss upp med en man som inte kunde stå stilla. Han vankade så gott det gick på den lilla yta det finns att vakna på i en hiss och när vi väl kom till våningen var han ute innan dörrarna hade öppnats. Han hade bråttom iväg för att få se sitt barn som precis påbörjat sitt liv. Jag vaknade också och kände även jag en stress att ta mig ut och iväg ur den hissen så fort som möjligt, men mest för jag var rädd att inte hinna till farmor innan hon tog sina sista andetag. Samma tid som tar ut sin rätt, på samma våning, på samma sjukhus. Liv tänds och liv släcks då tiden kommer och går.
Igår, 10 månader sedan mormor dog, på tisdag 10 månader sedan farmor dog. Men vad jag väljer att lägga energin på idag, är att fokusera på att det var 2 månader sedan Ebba tände sin livslåga. 2 månader idag. Och Gud vet hur många månader hon har framför sig..älskade skrutt..


Är det inte magiskt, så säg? Jag blir varm hela jag, och tacksam för en så konkret anledning att minnas tiden som varit, men lägga fokus på den som kommer härnäst och hoppas och tro att den blir lång.

Ja. Mitt i natten är det nu, och jag har precis pyntat mina tre små enar jag har i vardagsrumsfönstret. Oerhört vackert, även om jag har tagit kål på de stackars små liven. Jag kan bara konstatera en sak, mina gröna fingrar dog i samband med min gröna tant. Jag får växter i present och genom donationer, och jag köper diverse olika blommor, men inte en enda har jag lyckats hålla vid liv. Det är något i atmosfären. Jag känner dock inte av det, tack och lov. Jag känner mig inte mer död/döende nu än vad jag gjorde i augusti. Men å andra sidan är inte jag någon blomma heller.

Idag har jag hunnit med en del, och ingenting alls. Jag spenderade hela dagen i skolan tillsammans med en studiekamrat. Vi fick lite lagom ordning och reda på tankar och formuleringar, jag sa att jag skriver ihop det där i eftermiddag. Jag åkte och jobbade en stund, som tomte. Detta efter att jag inhandlat de sista julklapparna, för de sista slantarna. Jag hann även med att hämta ut mina bilder jag framkallat och förstorat, och jag kan bara komma fram till en sak.. Ibland lyckas jag, ta-mig-tusan! Jag är oerhört nöjd, och stolt, och glad över att ha åstadkomma något dylikt. De flesta verk kommer att kunna skådas här, i min egna lya, inom, vad jag hoppas vara, en snar framtid. Och ja, jag tänker sätta upp mina egna tavlor och fotografier på väggarna. Säg vad ni vill.

Jag tog med mig min mor till IKEA en sväng också. Tanken var att köpa ramar till verken, men jag hittade inte någon som föll mig i smaken. Jag har ingen helt klar och tydlig bild på hur jag vill ha det heller, men jag börjar få diverse idéer. Det blev istället lite annat smått och gott på IKEA, det brukar ha en tendens att bli det! Så nu börjar detta likna ett hem.
Som ni kanske märker spenderades rätt många, för många, timmar ostuderandes. Här har vi därför förklaringen till denna festliga tidpunkt på dygnet. Jag har nu skrivit ihop det jag sa på förmiddagen skulle göras under eftermiddagen. Den där eftermiddagen försvann som en vind. Det blev dock ett välbehövligt break med lite kvalitetstid med mor och med Therese, planerandes det kommande nyåret. Jag visste att jag kunde unna mig det, för den där diciplinen finns där djupt inne. Plugget blir gjort, no matter what. Det är alltid något som får vika sig, i detta fall välbehövlig sömn, men färdigskrivet blir det!

En lång dag väntar imorgon. Ungefär lika lång som detta inlägg blev, på tok för långt alltså!
Det är jobb och det är skola på tapeten, som vanligt. Sedan ser jag fram emot fredagen med fasa. Fullspäckat schema med programpunkter jag inte vet om jag klarar av. Jag är rädd, men inte feg, och är lite nyfiken på hur jag kommer reagera. Fredagen bjuder dock på mycket trevligheter också, och jag ser fram emot att jobba hela natten med lusseinnebandyspelande ungdomar. Fredagen hägrar lite extra tydligt, och extra lockande, för då börjar de droppa in - de älskade saknade. Frida är först ut, sen står det inte på förrän resten dyker upp! Jag hoppas att det här kommer bli en jul att minnas som ljus och varm, fastän jag fasar över tomheten och saknaden.

Jag är i alla fall klar med samtliga julklappsinköp, vilket känns skönt! Det var ju inte så många i år.. Tre gick liksom bort. (Ha, (o)roligt med (o)lämpliga ordvitsar såhär mitt i natten) Nej, nu ska jag inte var den som är den. Nu ska jag vara den som sover.

Men jag kan inte låta bli att undra..
My world's been changing, I've been rearranging. Does that mean Christmas changes too?

Kläder: Svart, grått, mjukt
Smink:Nada, a lá naturelle
Frisyr: Halvblött efter-dusch-rufs
Bild:
 
Foto: Frida Eriksson Redigering: Jag
Läsning: "Det ordnar sig alltid", kurslitt. Snart.
Låt: Sonja Aldén - Du får inte
Mat: En macka till frukost, lite chili-con-carne till lunch
Vill ha: M o t i v a t i o n, ledighet, mera pengar
Humör: Omotiverad, uppgiven, lat, ångestfylld
To do: Plugga! Städa! Diska! Laga mat! Baka pepparkakor, dricka glögg och mysa till ER.
Borde: Plugga! Städa! Diska! Laga mat!
Längtan: Ledig tid, ork, bli frisk och hel = träna
Beroende: Kaffe
Roligaste: Brillianta Julklappsidéer! :)
Tråkigaste: Att jag måste bli ledsen på mig själv för jag aldrig gör det jag ska.

Det är sällan jag är missnöjd med tomhet, tystnad och ensamhet.. men just ikväll, när jag skramlade innanför dörren för en halvtimme sedan, så var min största önskan att någon skulle vara här och möta mig med ett "Hej!"
Konstigt det där, hur det kan variera, för i åtta fall av tio är det som sagt inte ett problem, snarare tvärt om. Det är många mornar jag vaknar och är glad över att jag slipper prata med någon, det är ofta jag gläds över det faktum att ingen säger åt mig att göra si eller så. Det är, för det mesta, en lättnad att bara ha mig själv att ta hänsyn till i mitt eget hem, min borg. But.. (there's always a but..) "många mornar", "ofta", "för det mesta"...aldrig "alltid". En kväll som denna är avvikelsen som bekräftar regeln, eller hur man säger. Eller så kan jag bara konstatera att jag är lite mänsklig emellanåt och saknar någon att komma hem till, jag också.

..står för dörren och livet längtar.

Ja, då var det första dagen på en ny vecka, på en ny månad och för resten av livet. Och nog längtar livet allt. Inte bort, inte tillbaka, men framåt. Livet längtar framåt, jag längtar framåt och är otroligt nyfiken på vad som kommer längre fram. Släkt, vänner, journalister, kollegor.. Alla älskar att ställa frågor om framtiden. "Vad vill du bli?" "Vad ska du göra sen?" "Hur ser ditt liv ut om 10 år? Vad man vill bli kan man svara på, vad som kommer här näst kan ibland vara försvarbart..men finns det någon som vet hur livet ser ut om 10 år från nu? Då det inte ens finns någon garanti på att man har ett liv, är den frågan lite svår att svara på.. Jag vet i alla fall inte, varken vad jag vill, ska eller kommer göra framöver. 2009 är fortfarande relativt obokat, så passa på gott folk!

Nu vet jag i alla fall att jag ska bege mig till jobbet. Tidig start idag.
Veckan bjuder på utförande av drama-talanger och from. 8.00 idag intar jag min får-roll. Känns bra! Lite som reklamen..
Born to be cheap!