Restless legs!
Jag förstår inte hur kroppen och knoppen fungerar! Tre år av studier berörande just kropp och knopp har inte givit något som helst resultat i syfte att förklara något som skapar huvudbry i den lilla blonda.. Oroväckande i sig, förvisso, MEN..
Denna tisdag befinner sig i något form av ingenmansland. Skojigt med Wikipedia förresten och definitionen av ingenmansland: "ett markområde som ingen brukar eller har kontroll över". Vi har varken brukat eller kontrollerat denna dag. Vi har lämnat in uppsatsen för slutläsning och vet inte vad eller om vi ska ändra något. Vi är låsta, har ingen kontroll. Vi kan inte göra något. Vi har inget att göra.
Dagen har heller inte brukats eller kontrollerats i form av träning. Träna träna träna. Mycket sånt på senaste tiden. Jag tänkte för mig själv att tisdag, en gyllene dag att ta lite ledigt. Låta kroppen vila. Låta kroppen ingenting göra.
Inget att göra. Ingenting göra. Not my kind of cookie, hörrni! Jag håller på att lösas upp i sömmarna, tappa allt hår på huvudet, gå upp i små rosa atomer! Det som stör mig allra mest är dessvärre det faktum att när schemat är FULLSPÄCKAT till bristningsgränsen...då vill man inget hellre än att lägga sig på sofflocket och zappa mellan obetydliga tv-program och inte göra någonting. Att ingenting göra låter då som ljuv musik. Hur kan föreställningen och upplevelsen skilja sig åt till så milda grad? Kan någon berätta det för mig och helst även råda bot på obalansen mellan vision och verklighet kan jag nästan lova en utmärkelse i stil med Nobelpriset.
Skriv ner ditt förslag på ett vykort och skicka till mig.
Tack!
Denna tisdag befinner sig i något form av ingenmansland. Skojigt med Wikipedia förresten och definitionen av ingenmansland: "ett markområde som ingen brukar eller har kontroll över". Vi har varken brukat eller kontrollerat denna dag. Vi har lämnat in uppsatsen för slutläsning och vet inte vad eller om vi ska ändra något. Vi är låsta, har ingen kontroll. Vi kan inte göra något. Vi har inget att göra.
Dagen har heller inte brukats eller kontrollerats i form av träning. Träna träna träna. Mycket sånt på senaste tiden. Jag tänkte för mig själv att tisdag, en gyllene dag att ta lite ledigt. Låta kroppen vila. Låta kroppen ingenting göra.
Inget att göra. Ingenting göra. Not my kind of cookie, hörrni! Jag håller på att lösas upp i sömmarna, tappa allt hår på huvudet, gå upp i små rosa atomer! Det som stör mig allra mest är dessvärre det faktum att när schemat är FULLSPÄCKAT till bristningsgränsen...då vill man inget hellre än att lägga sig på sofflocket och zappa mellan obetydliga tv-program och inte göra någonting. Att ingenting göra låter då som ljuv musik. Hur kan föreställningen och upplevelsen skilja sig åt till så milda grad? Kan någon berätta det för mig och helst även råda bot på obalansen mellan vision och verklighet kan jag nästan lova en utmärkelse i stil med Nobelpriset.
Skriv ner ditt förslag på ett vykort och skicka till mig.
Tack!
Kommentarer
Trackback
