shmerb

Ja. Och förälskad är jag, med hopp om en framtida djup, långvarig och givande relation där ovillkorlig, ömsesidig kärlek är grunden till allt.

Tillfredställelsen var total när jag knöt på mig mina nya skor, tog några steg. Det började sen i tårna, spred sig vidare i fötterna, kröp allt längre och längre upp i benen, genom magen, ut i alla befintliga armar och fingrar, upp genom hela kroppen till huvudet. Det hela resulterade i världens största leende, som sitter i fortfarande. Skorna sa bara "Spring!" och jag som inte har sprungit på säkert en månad, av diverse olika anledningar. Men nu sprang jag, och som jag sprang! och sprang och sprang och sprang. (okej, inte så långt, men fort och lätt och..åh) Jag sprang och mötte Johanna, vi tog en mycket trevlig promenad i solen, följt av en springtur hemmåt. Sen behöver jag bara säga ett ord till.. Endorfiner.

Men det är ju lite så att springskor är ingenting jag bär till vardags. (det är en regel jag satt upp för mig själv, annars skulle jag inte ha på mig något annat) Jag funderar på att åka till Valbo och köpa mig de där skorna jag suktat efter i 1½ vecka nu. Jag köpte de aldrig när jag och mamma var där, men..jag kanske ska slå slag i saken nu?

:D

Jadu, long time no writing.. Mycket har hänt på tre veckor, men inte mycket nämnvärt för omvärlden. Det händer mest saker i huvudet. Mycket dans, ännu mera jobb och en rätt stor distans till allt som var "det gamla vanliga". Kanske vi måste förändra vardagen emellanåt, just för att man ska kunna återgå till den sen?

Jag hade tänkt att jag skulle ta tag i bloggandet igen, men inte med ett inlägg om vad som känns, tycks och verkar vara. Inga konstiga formuleringar och kryptiska meddelanden till de som inte setts i ögonen på något som börjar bli farligt länge. Ingeting sånt. Bara ett meddelande som säger; Hej, jag lever. Jag är ledig idag, med ett visst hopp om livet.

Nu ska jag gå ut och gå med en god vän och mina nya springskor. Spritt nya älskade Asics, direkt importerade från Staterna. Hem till mig, för att vara i slitas tillsammans med min hälsa. De var "billiga" och de matchar. Det var kärlek vid första ögonkastet.

Over and out.

frigörs inte bara i Trebo, inte bara av löpning, cykling eller raska promenader. Jag har dansat mig till lyckorus 3 kvällar på raken nu. I love it. Då går det att jobba 8 timmar med start 6.45 och med 2-4 timmars sömn i kroppen, två kvällar på raken.

Vill man, så kan man.

var en av låtarna dom spelade och sjöng i kyrkan idag. Det var många låtar som betyder mycket, som känns i hela kroppen, som spelades och sjöngs. Hade jag varit ensam hade jag gråtit, helt klart. Just nu finns det flera anledningar att gråta.

här är en
http://www.youtube.com/watch?v=1KcaK3ovgcM

Tur att jag är ensam.
Love hurts.

På ett ögonblick kan allt ändras. Allting ses med andra ögon. Allt värderas om.
Man inser vad som egentligen betyder något..

Lediga dagar spenderas på, under omständigheterna, bästa tänkbara sätt. Borta.