shmerb

Ja, här i Öret är det full fart och jag stortrivs! Jag kombinerar studier med höstpromenader, hembesök med hitresta, fest med soffhäng, bussturer med älskad innebandy och allt annat som hör den nygamla vardagen till. Det njuts av nuet och det planeras inför framtiden. Det är mycket roligt på gång och jag försöker suga i mig så mycket jag kan, av allting. Ibland kommer jag på mig själv av att vilja för mycket. Ibland ser jag inte det, men har nära och kära som påminner mig att varva ner och fokusera på en sak i taget. Det blir lätt att både saker, ting och personer ramlar mellan stolarna annars, och det är aldrig min intention.

Jag skulle ljuga om jag påstod att det var lätt att inta skolbänken igen efter närmare 2.5 år av äventyr, jobberfarenhet, luft under vingarna och gott med pengar i plånboken. Det kräver sin anpassning, definitivt. Har inte riktigt kommit in i det ännu, men jag börjar få struktur på det mesta, tror jag.

Imorgon nalkas ett förmiddagspass i skolan med bland annat återlämning av förra tentan. Det finns en virvlande oro i maggropen. Jag vet inte varför, för det kändes bra när jag skrev den för tre veckor sedan. Eller så är det just därför, för att det kändes bra då. Nu vet jag inte om det känns så bra längre. Men jag hoppas hoppas hoppas att första tentan gick vägen, för nu nalkas det snart en ny.

Efter det smärre skolbesöket är det snabba ryck hem och hämta den (snart) färdigpackade väskan och sedan vidare mot tågstationen. Det är alltså inte många timmar kvar till en långhelg i Gävle/Sandviken, vilket ska bli ack så skönt! Helgen ser ut att vara så gott som fullbokad redan, fylld av allt mellan himmel och jord!

Jag lämnar er med några bilder från förra hemvändarsvängen, som jag lever på ännu.
Min älskade prinsessa fyllde ett år
och givetvis gjorde gudmor allt i sin makt för att kunna vara där och fira!




Det finns få jag hyser så stor kärlek till, som till Dig

Intressant det där med vad man ärver. Vem bestämmer vilka karaktärsdrag som ska föras vidare till nästa generation? Vem säger att en viss gen ska ge vika för en gen från den andra parten? Vem sitter och väljer och vrakar bland två fantastiska människors kvalitéer, för att göra en unik varelse som ändå ska ha plats att vara sig själv? Hur kommer det sig att vissa är så otroligt lik den ena men inte den andra, av sina föräldrar?

Vem bestämde att jag ska gilla att stå med ena foten över den andra,
lutad mot diskbänken och äta hårdmacka med ost?
Vem tyckte att jag skulle vara envis som synden och alltid försöka det mesta?
Vem valde innebandygenen framför balett, simning och gudarna vet vad?
Vem gav mig privilegiet att föra allt detta, och ett par klarblå ögon,
vidare...från min pappa, till framtiden?
Slumpen?

..för det lyser som guld i hennes hår.
Jag tror hon är en ängel, för ingen skugga faller där hon går.













Helt makalös.
Jag är förförd och förundrad, hon gör mig stum.

Och de bra dagarna bara fortsätter... :) Efter en mycket produktiv onsdag, lämnades inte allt för mycket av hemtentan ogjort till idag. Det innebär att jag varit klar en timme eller så, vilket är helt underbart! Underbart är också det faktum att det bara är ledighet fram till Lisa-konserten imorgon. Något annat underbart är att vi precis fått hem vårt internet och allt funkar utmärkt!

Underbart, sa jag!

Förresten, jag lämnar er med lite bilder från en solig hösteftermiddag med bästaste H