Ingen kan göra allt, men alla kan göra något..
"Över en miljard människor saknar tillgång till rent vatten."
Det gör ont i hjärtat på mig när jag läser detta. Jag blir arg. Arg på mycket, men mest på mig själv då jag senast för en timme sedan stod och muttrade för mig själv "Ååååh, måste det ta så lång tid för vattnet att bli kallt!". Vattnet som rann ur min kran under tiden det inte var tillräckligt kallt för fröken Hannuksela Axelsson, är en mängd vatten miljarder männiksor inte får chansen att vara i närheten av under en väldigt lång tid. Detta samtidigt som jag står och ser hur det rinner mellan mina fingrar, går till spillo.
Detta blir ett rent och skärt reklaminlägg.. Hjälp mig att hjälpa!
http://www.svenskakyrkan.se/vatten/index.html#/insamling/LFNZ/skapare
Den ovanstående länk leder till min insamling, där målet är att samla in 1000 kr, som i sin tur motsvarar 100 träd.
"Träd stoppar ökenspridningen och gör det möjligt för människor att bo kvar och odla jorden. Träd bevarar fukt och skyddar matjorden från att spolas bort av regn. Trädplantering blir allt viktigare när intensivare torka och häftigare regn drabbar redan utsatta människor till följd av klimatförändringarna. Träd binder dessutom koldioxid och mildrar därigenom växthuseffekten."
Jag tror på hjälp till självhjälp, och på att just "Ingen kan göra allt, men alla kan göra något". Fråga dig själv vad du hade gjort för de 50 kr du hade kunnat bidragit med, om du anser dig inte ha råd? Fråga dig själv om den där påsen med godis på lördagskvällen (á 50 kr) är värd mer än att en medmänniska har rent vatten? Fråga dig själv hur du hade sett på de rika, om du varit i en så pass utsatt situation att vatten inte var en självklarhet i din vardag? Fråga dig själv, hur svårt är det att skicka ett sms, egentligen?
Det gör ont i hjärtat på mig när jag läser detta. Jag blir arg. Arg på mycket, men mest på mig själv då jag senast för en timme sedan stod och muttrade för mig själv "Ååååh, måste det ta så lång tid för vattnet att bli kallt!". Vattnet som rann ur min kran under tiden det inte var tillräckligt kallt för fröken Hannuksela Axelsson, är en mängd vatten miljarder männiksor inte får chansen att vara i närheten av under en väldigt lång tid. Detta samtidigt som jag står och ser hur det rinner mellan mina fingrar, går till spillo.
Detta blir ett rent och skärt reklaminlägg.. Hjälp mig att hjälpa!
http://www.svenskakyrkan.se/vatten/index.html#/insamling/LFNZ/skapare
Den ovanstående länk leder till min insamling, där målet är att samla in 1000 kr, som i sin tur motsvarar 100 träd.
"Träd stoppar ökenspridningen och gör det möjligt för människor att bo kvar och odla jorden. Träd bevarar fukt och skyddar matjorden från att spolas bort av regn. Trädplantering blir allt viktigare när intensivare torka och häftigare regn drabbar redan utsatta människor till följd av klimatförändringarna. Träd binder dessutom koldioxid och mildrar därigenom växthuseffekten."
Jag tror på hjälp till självhjälp, och på att just "Ingen kan göra allt, men alla kan göra något". Fråga dig själv vad du hade gjort för de 50 kr du hade kunnat bidragit med, om du anser dig inte ha råd? Fråga dig själv om den där påsen med godis på lördagskvällen (á 50 kr) är värd mer än att en medmänniska har rent vatten? Fråga dig själv hur du hade sett på de rika, om du varit i en så pass utsatt situation att vatten inte var en självklarhet i din vardag? Fråga dig själv, hur svårt är det att skicka ett sms, egentligen?
Det bor en ängel i mitt rum
För exakt ett år sedan gjorde jag det svåraste någonsin. Jag talade. Direkt från hjärtat till Dig.
Mormor, vi är här idag för att ta farväl av dig ännu än gång.
De senaste åren har du sakta försvunnit bort i någon slags dimma,
och därför inte alltid varit med oss på det mentala planet.
Det har gjort fruktansvärt ont att se någon som ligger så varmt om så många hjärtan lida av
en så obarmhärtig sjukdom som Alzheimers.
Hade du varit här med oss idag skulle du säga något för att lindra vår smärta.
Du skulle även, liksom vi, ställa dig frågan om och om igen.. Varför?
Jag kan inte förstå varför den mest självständiga, varma, omtänksamma och kloka person jag någonsin känt ska bestjälas på det mest dyrbara hos en människa,
det konkreta i sina personlighetsdrag samt sin förmåga att kommunicera?
Det kan inte sägas för många gånger hur ont det gör.. Men jag tror att du hade velat att alla vi som är här i dag, som alltid kommer älska dig, minns dig för den du var, inte för den du blev.
Jag tror dock att, under din sjukdoms tid, dessa tankar rörde sig i ditt huvud och att om du kunde,
hade du sagt följande till oss..
Det bor en ängel i mitt rum, hon har sitt bo ovanför mitt huvud .
Hon gör mig lugn och hon viskar till mig allt det jag säger dig.
Det bor en annan i min kropp, hon har den vackraste av själar.
Hon är kärlek och hopp och hon berättar för dig hur mycket jag älskar dig.
Det bor en ande vid min fot som blåser värme över huden.
Det kittlar och du såg att jag log.
Men när hon andas på mig är det för att du ska komma och värma dig.
Och här är jag med allt det andra som gör en människa hel.
Och jag hoppas, jag hoppas att du orkar och att ängeln i rummet,
det är henne du ser.
De senaste åren har du sakta försvunnit bort i någon slags dimma,
och därför inte alltid varit med oss på det mentala planet.
Det har gjort fruktansvärt ont att se någon som ligger så varmt om så många hjärtan lida av
en så obarmhärtig sjukdom som Alzheimers.
Hade du varit här med oss idag skulle du säga något för att lindra vår smärta.
Du skulle även, liksom vi, ställa dig frågan om och om igen.. Varför?
Jag kan inte förstå varför den mest självständiga, varma, omtänksamma och kloka person jag någonsin känt ska bestjälas på det mest dyrbara hos en människa,
det konkreta i sina personlighetsdrag samt sin förmåga att kommunicera?
Det kan inte sägas för många gånger hur ont det gör.. Men jag tror att du hade velat att alla vi som är här i dag, som alltid kommer älska dig, minns dig för den du var, inte för den du blev.
Jag tror dock att, under din sjukdoms tid, dessa tankar rörde sig i ditt huvud och att om du kunde,
hade du sagt följande till oss..
Det bor en ängel i mitt rum, hon har sitt bo ovanför mitt huvud .
Hon gör mig lugn och hon viskar till mig allt det jag säger dig.
Det bor en annan i min kropp, hon har den vackraste av själar.
Hon är kärlek och hopp och hon berättar för dig hur mycket jag älskar dig.
Det bor en ande vid min fot som blåser värme över huden.
Det kittlar och du såg att jag log.
Men när hon andas på mig är det för att du ska komma och värma dig.
Och här är jag med allt det andra som gör en människa hel.
Och jag hoppas, jag hoppas att du orkar och att ängeln i rummet,
det är henne du ser.
Den vinner som är trägen..
..den förlorar som ger upp.
Söndag morgon, 08.08. Tvätten är i tvättmaskinerna i tvättstugan. Löparkläderna är fortfarande på efter löparrundan. Löparkläderna som jag löpt i ska strax in i tvättmaskinerna i tvättstugan.
Jag var oerhört trött imorse. Planen var att gymma mellan 6-7, för att sedan tvätta från 7 och framåt, tills det att jag ska iväg och jobba. Jag kunde dock inte ta mig upp när klockan ringde 4.45. Jag var dock vaken nog att tänka klart, tänka om. Jag sover en timme till, äter frukost, klär på mig träningskläderna, går ner i tvättstugan och springer under tiden första maskinerna går. Där, nyvaken och trött, bestämde jag mig för att springa istället för att gymma.
Det, mina vänner, tyckte jag inte var min bästa idé;
1. när jag väl gick upp och såg att det blåste och snöade, som bara den, samtidigt
2. efter de första två minutrarna och jag var tvungen att dubbelkolla
så jag inte lämnat benen hemma
3. efter de första tolv minutrarna då jag var nära att anmäla mina ben försvunna
4. efter de första tjugotvå minutrarna då jag inte trodde det var sant, lika tungt ännu!
5. efter de första trettiotvå minutrarna då jag hade gett upp hoppet
om att ens få lite support från de så kallade benen
Den fyrtioandra minuten kom aldrig, för då var jag redan hemma. Det lustiga är att det kändes värre än någonsin, det kändes tungt och drygt och trökigt och som om jag inte ens kom framåt. But, there's always a but.. det gick lika fort/långsamt som det alltid gör den där rundan +/- någon halvminut.
Så, dagens tips från coachen:
Skit i känslan, kör bara! Och när du inte tror dig orka, kör då lite till!
Envisheten segrar alltid. Intala dig själv: I ain't no quiter!
Drömmarna och vindarna hjälps åt, så fort man tittar nedåt så vänder de ditåt..
Ps. Blicken i skyn! Ds.
Söndag morgon, 08.08. Tvätten är i tvättmaskinerna i tvättstugan. Löparkläderna är fortfarande på efter löparrundan. Löparkläderna som jag löpt i ska strax in i tvättmaskinerna i tvättstugan.
Jag var oerhört trött imorse. Planen var att gymma mellan 6-7, för att sedan tvätta från 7 och framåt, tills det att jag ska iväg och jobba. Jag kunde dock inte ta mig upp när klockan ringde 4.45. Jag var dock vaken nog att tänka klart, tänka om. Jag sover en timme till, äter frukost, klär på mig träningskläderna, går ner i tvättstugan och springer under tiden första maskinerna går. Där, nyvaken och trött, bestämde jag mig för att springa istället för att gymma.
Det, mina vänner, tyckte jag inte var min bästa idé;
1. när jag väl gick upp och såg att det blåste och snöade, som bara den, samtidigt
2. efter de första två minutrarna och jag var tvungen att dubbelkolla
så jag inte lämnat benen hemma
3. efter de första tolv minutrarna då jag var nära att anmäla mina ben försvunna
4. efter de första tjugotvå minutrarna då jag inte trodde det var sant, lika tungt ännu!
5. efter de första trettiotvå minutrarna då jag hade gett upp hoppet
om att ens få lite support från de så kallade benen
Den fyrtioandra minuten kom aldrig, för då var jag redan hemma. Det lustiga är att det kändes värre än någonsin, det kändes tungt och drygt och trökigt och som om jag inte ens kom framåt. But, there's always a but.. det gick lika fort/långsamt som det alltid gör den där rundan +/- någon halvminut.
Så, dagens tips från coachen:
Skit i känslan, kör bara! Och när du inte tror dig orka, kör då lite till!
Envisheten segrar alltid. Intala dig själv: I ain't no quiter!
Drömmarna och vindarna hjälps åt, så fort man tittar nedåt så vänder de ditåt..
Ps. Blicken i skyn! Ds.
Jag skulle vilja tänka en underbar tanke
Det har varit en underlig dag. Underlig men bra, tror jag. Hjärtat sprang ikapp mig påväg hem från mamma och pappa nu ikväll. Vet inte om jag ska skratta eller gråta, men ibland kan det vara skönt att känna att man lever. Även om känslan som bekräftar existensen inte alltid är bra. Äh, jag vet inte vad jag pratar om, jag vet inte vad jag känner, men jag vet att jag känner Något och det får vara det bra som kommer ur det hela. Men jag kommer nog aldrig riktigt kunna släppa taget, även om hjärnan värker, hjärtat värker..
Jag kände formen av din rygg, jag kände att du låg på min arm.
Du sov så stilla tunn och trygg, din andning mjuk och varm.
Och det var allt en vacker dröm, ingenting i den är sann.
Jag vaknar med ett ryck när jag förstår att vi är ifrån varann.
Jag vaknar alltid varje natt, samma syn varenda gång.
En verklighet i grått och svart ända bort till vår balkong.
Och ingenting är lika tyst som en ljudlös telefon.
Jag vaknar med ett ryck när jag förstår att du är långt ifrån.
Jag kände formen av din rygg, jag kände att du låg på min arm.
Du sov så stilla tunn och trygg, din andning mjuk och varm.
Och det var allt en vacker dröm, ingenting i den är sann.
Jag vaknar med ett ryck när jag förstår att vi är ifrån varann.
Jag vaknar alltid varje natt, samma syn varenda gång.
En verklighet i grått och svart ända bort till vår balkong.
Och ingenting är lika tyst som en ljudlös telefon.
Jag vaknar med ett ryck när jag förstår att du är långt ifrån.
17:e februari 2009
Ett År. 365 dagar.
Did you give the world some love today, babe?
Hej i natten!
Sitter här i sängen i mitt hem, iförd pyjamasshorts och munkjacka. Illamåendet börjar lägga sig och tröttheten kryper på. Idag är det Alla Hjärtans Dag. Det har varit en bra dag på alla sätt och vis. Den har firats med sovmorgon, träningsledigt, jobb, shopping och middag hos mamma och pappa. Jag har umgåtts med de som är närmast (både geografiskt, släktmässigt och i förhållande till hjärtat) och det är väl det den här dagen går ut på? De övriga, som förhåller sig lika nära hjärtat, men inte geografiskt, har blivit skänkta många tankar. Jag har fått valentine-presenter, kärlek, värme och omtanke. Jag är lyckligt lottad, Big Time! Väl hemma hos mor och far, efter en trerätters middag, bojkottade jag melodifestivalen och tog mig en nostalgitripp på pappas dator. Hittade lite bilder jag själv inte har som andas K Ä R L E K. Jag lämnar er med de bilderna, då de säger mer än 1000 ord, för sängen. Lång dag imorgon med träning, jobb och resa till Stockholm.
Syskon, visst
The men of my life
No words needed
'
Gör om, gör rätt
Midsommar, med allt det innebar
Dansglädje
Good old times
The joy of life
För det förflutna - nuet - och framtiden
Sitter här i sängen i mitt hem, iförd pyjamasshorts och munkjacka. Illamåendet börjar lägga sig och tröttheten kryper på. Idag är det Alla Hjärtans Dag. Det har varit en bra dag på alla sätt och vis. Den har firats med sovmorgon, träningsledigt, jobb, shopping och middag hos mamma och pappa. Jag har umgåtts med de som är närmast (både geografiskt, släktmässigt och i förhållande till hjärtat) och det är väl det den här dagen går ut på? De övriga, som förhåller sig lika nära hjärtat, men inte geografiskt, har blivit skänkta många tankar. Jag har fått valentine-presenter, kärlek, värme och omtanke. Jag är lyckligt lottad, Big Time! Väl hemma hos mor och far, efter en trerätters middag, bojkottade jag melodifestivalen och tog mig en nostalgitripp på pappas dator. Hittade lite bilder jag själv inte har som andas K Ä R L E K. Jag lämnar er med de bilderna, då de säger mer än 1000 ord, för sängen. Lång dag imorgon med träning, jobb och resa till Stockholm.
Syskon, visst
The men of my life
No words needed
'Gör om, gör rätt
Midsommar, med allt det innebar
Dansglädje
Good old times
The joy of life
För det förflutna - nuet - och framtiden
12:e Februari 2009
Ett År. 365 dagar.
a little of myself
Look at the stars, look how they shine for you and all the things that you do
Söndagkväll med tända ljus och shuffle On. Det kommer upp låtar jag inte hört på länge, och andra jag lyssnat på nyss. En salig blanding, men ändå samma gamla. Jag hör dem på olika sätt, varje gång. Känslan är dock oftast den samma.
Något lustigt hände idag. Jag var inne och kollade runt på Facebook. Klickade runt, hamnade hos någon jag inte känner särskilt väl men som heller inte är helt främmande. Personen i fråga hade publicerat de låttexter som berörde mest. Jag tokflinade och nickade instämmande. Alla tre. Mina tre. Det är väl lite lustigt? Eller är alla dessa låtar skrivna så djupt, men ändå generellt, att många kan tolka dem på sina sätt, men bli berörda som vilken som helst? Jag vet inte, men jag vill också skriva så att många hundra tusen sitter på sina egna rum och känner "Shit, den här texten handlar ju om mig!". Igenkännande är viktigt. Men vilken är den lilla ingrediensen som drar den hårfina linjen mellan personligt och generellt?
Jag blir ofta upprörd av generaliseringar, men vet mycket väl att det förenklar mycket. Skrämmande nog stämmer det allt för ofta också. Mönstret är ibland fånigt tydligt. Så tydligt att vi inte ser det.
Söndagkväll med tända ljus och shuffle On. Det har varit en bra helg. Jag har inte mått något vidare bra, men det har varit bra ändå. Det har blivit mycket häst i helgen. Lördagen spenderades i Hedesunda med fyrfota vänner. Det var underbart att sitta på en häst som ville arbeta. Som visste vad man ville. Som gjorde som man ville (till viss del). Jag log som ett fån bara av att skritta fram. Allt annat var bara bonus. Lite bebismys på det, och lördagen var fullbordad.
Idag har det också varit häst på programmet. Trotsade snökaoset och åkte in till Valbo för att beskåda hästhoppning. Det var blandade känslor; nervositet, stolthet, lycka, pirr, total katastrof och besvikelse. Det gör ont att misslyckas, men det är desto skönare att ta revanch sen.
Idag har jag även hunnit med att dammtorka, gymma och gå på bandy. Jag har inte ens hunnit tänka på att det är melankoli-söndag. Nu ser jag bara fram emot en dusch och sängen. Veckan som kommer innebär jobb 7 dagar av 7. Veckan avslutas med en tripp till Stockholm, och nästkommande vecka börjar lika så.. Det kan inte bli annat än bra!
Något lustigt hände idag. Jag var inne och kollade runt på Facebook. Klickade runt, hamnade hos någon jag inte känner särskilt väl men som heller inte är helt främmande. Personen i fråga hade publicerat de låttexter som berörde mest. Jag tokflinade och nickade instämmande. Alla tre. Mina tre. Det är väl lite lustigt? Eller är alla dessa låtar skrivna så djupt, men ändå generellt, att många kan tolka dem på sina sätt, men bli berörda som vilken som helst? Jag vet inte, men jag vill också skriva så att många hundra tusen sitter på sina egna rum och känner "Shit, den här texten handlar ju om mig!". Igenkännande är viktigt. Men vilken är den lilla ingrediensen som drar den hårfina linjen mellan personligt och generellt?
Jag blir ofta upprörd av generaliseringar, men vet mycket väl att det förenklar mycket. Skrämmande nog stämmer det allt för ofta också. Mönstret är ibland fånigt tydligt. Så tydligt att vi inte ser det.
Söndagkväll med tända ljus och shuffle On. Det har varit en bra helg. Jag har inte mått något vidare bra, men det har varit bra ändå. Det har blivit mycket häst i helgen. Lördagen spenderades i Hedesunda med fyrfota vänner. Det var underbart att sitta på en häst som ville arbeta. Som visste vad man ville. Som gjorde som man ville (till viss del). Jag log som ett fån bara av att skritta fram. Allt annat var bara bonus. Lite bebismys på det, och lördagen var fullbordad.
Idag har det också varit häst på programmet. Trotsade snökaoset och åkte in till Valbo för att beskåda hästhoppning. Det var blandade känslor; nervositet, stolthet, lycka, pirr, total katastrof och besvikelse. Det gör ont att misslyckas, men det är desto skönare att ta revanch sen.
Idag har jag även hunnit med att dammtorka, gymma och gå på bandy. Jag har inte ens hunnit tänka på att det är melankoli-söndag. Nu ser jag bara fram emot en dusch och sängen. Veckan som kommer innebär jobb 7 dagar av 7. Veckan avslutas med en tripp till Stockholm, och nästkommande vecka börjar lika så.. Det kan inte bli annat än bra!
note to myself
Caroline, skriv inte bara i kalendern titta vad som faktiskt står där också! Idiot.
Nu blev jag så less på mig själv att jag måste gå och lägga mig, efter en toppenkväll. (trots träningsvärk som gör att det svartnar för ögonen, och det faktum att jag inte lyft många fingrar i studerandets tecken den här helgen heller. Idiot.)
Så frustrerad att jag skakar. Så trött att jag mår illa. Så less att jag gråter.
Oh well, ny vecka imorgon. En bättre vecka, hoppas jag. Den börjar tidigare än jag trodde, så jag ska väl gå och lägga mig.
Håll en tumme eller två för att jag vaknar på rätt sida, är ni snälla?
Nu blev jag så less på mig själv att jag måste gå och lägga mig, efter en toppenkväll. (trots träningsvärk som gör att det svartnar för ögonen, och det faktum att jag inte lyft många fingrar i studerandets tecken den här helgen heller. Idiot.)
Så frustrerad att jag skakar. Så trött att jag mår illa. Så less att jag gråter.
Oh well, ny vecka imorgon. En bättre vecka, hoppas jag. Den börjar tidigare än jag trodde, så jag ska väl gå och lägga mig.
Håll en tumme eller två för att jag vaknar på rätt sida, är ni snälla?
