shmerb

Ja, dessa dagar mellan julhelgen och årets avslut är ofta diffusa, luddiga och rätt drömlikt dimmiga. Jag vet inte riktigt vad jag gör och vad jag tänker. Känslan får styra vad som är rätt och fel, i de flesta fall. Jag får ångest av att inte ta tillvara på dagarna, samtidigt som jag inte orkar göra varken det ena eller det andra. Vad gör man då, när det inte finns något att gå på? När man är känslomässigt messed up? Då bara är man. Försöker i alla fall. Försöker stå ut med sig själv och allt..tok.

Idag är det fint väder ute och en promenad bör vara på sin plats. Får se om den blir av. Familjen tänkte promenera i Högbo. Jag såg fram emot det. Men, farfar åkte in till sjukhuset igår. Glömde bort att det fortfarande är 2008 och att man verkligen inte ska ropa hej förrän man tagit sig över bäcken. I det här fallet känner jag mig dock känslomässigt avtrubbad. Samtidigt som jag blir så arg, så arg (Ja, det är ju faktiskt också en känsla) och bara vill skrika att, Visst! Ta alla samma år, gör det. Idiot. Vem man nu skriker sånt åt.

Igår kväll ville jag också bara skrika och slåss, då var jag också arg. Det fick följden att jag gick på känslan och utförde en säkerhetsåtgärd för min egen skull. Klippte av, rakt av. Kalla mig drama queen, gnällig, tjurig, överdriven. Men jag känner mig själv, allra helst i sånna här lägen. Då kryper dåliga Caroline fram och henne vill inte jag se skymten av. Punkt.

Allt är rätt galet nu. Får jag skylla det på Therese? Hon är hemma och hon är galen. Gör hon hela min tillvaro galen? Ja, men på ett bra sätt. Galet bra, inte galet dåligt. Dagens uppdrag är alltså att vända allt galet dåligt till galet bra. Kanske måste jag ta hjälp av min expert.



Harry + Kenny

För övrigt lämnar jag er med denna låt som jag inte kan sluta lyssna på. Vet ej varför, eller jo, kanske förresten. Blä.

http://www.youtube.com/watch?v=WOKblgIUtD8