shmerb

Ja. Mitt i natten är det nu, och jag har precis pyntat mina tre små enar jag har i vardagsrumsfönstret. Oerhört vackert, även om jag har tagit kål på de stackars små liven. Jag kan bara konstatera en sak, mina gröna fingrar dog i samband med min gröna tant. Jag får växter i present och genom donationer, och jag köper diverse olika blommor, men inte en enda har jag lyckats hålla vid liv. Det är något i atmosfären. Jag känner dock inte av det, tack och lov. Jag känner mig inte mer död/döende nu än vad jag gjorde i augusti. Men å andra sidan är inte jag någon blomma heller.

Idag har jag hunnit med en del, och ingenting alls. Jag spenderade hela dagen i skolan tillsammans med en studiekamrat. Vi fick lite lagom ordning och reda på tankar och formuleringar, jag sa att jag skriver ihop det där i eftermiddag. Jag åkte och jobbade en stund, som tomte. Detta efter att jag inhandlat de sista julklapparna, för de sista slantarna. Jag hann även med att hämta ut mina bilder jag framkallat och förstorat, och jag kan bara komma fram till en sak.. Ibland lyckas jag, ta-mig-tusan! Jag är oerhört nöjd, och stolt, och glad över att ha åstadkomma något dylikt. De flesta verk kommer att kunna skådas här, i min egna lya, inom, vad jag hoppas vara, en snar framtid. Och ja, jag tänker sätta upp mina egna tavlor och fotografier på väggarna. Säg vad ni vill.

Jag tog med mig min mor till IKEA en sväng också. Tanken var att köpa ramar till verken, men jag hittade inte någon som föll mig i smaken. Jag har ingen helt klar och tydlig bild på hur jag vill ha det heller, men jag börjar få diverse idéer. Det blev istället lite annat smått och gott på IKEA, det brukar ha en tendens att bli det! Så nu börjar detta likna ett hem.
Som ni kanske märker spenderades rätt många, för många, timmar ostuderandes. Här har vi därför förklaringen till denna festliga tidpunkt på dygnet. Jag har nu skrivit ihop det jag sa på förmiddagen skulle göras under eftermiddagen. Den där eftermiddagen försvann som en vind. Det blev dock ett välbehövligt break med lite kvalitetstid med mor och med Therese, planerandes det kommande nyåret. Jag visste att jag kunde unna mig det, för den där diciplinen finns där djupt inne. Plugget blir gjort, no matter what. Det är alltid något som får vika sig, i detta fall välbehövlig sömn, men färdigskrivet blir det!

En lång dag väntar imorgon. Ungefär lika lång som detta inlägg blev, på tok för långt alltså!
Det är jobb och det är skola på tapeten, som vanligt. Sedan ser jag fram emot fredagen med fasa. Fullspäckat schema med programpunkter jag inte vet om jag klarar av. Jag är rädd, men inte feg, och är lite nyfiken på hur jag kommer reagera. Fredagen bjuder dock på mycket trevligheter också, och jag ser fram emot att jobba hela natten med lusseinnebandyspelande ungdomar. Fredagen hägrar lite extra tydligt, och extra lockande, för då börjar de droppa in - de älskade saknade. Frida är först ut, sen står det inte på förrän resten dyker upp! Jag hoppas att det här kommer bli en jul att minnas som ljus och varm, fastän jag fasar över tomheten och saknaden.

Jag är i alla fall klar med samtliga julklappsinköp, vilket känns skönt! Det var ju inte så många i år.. Tre gick liksom bort. (Ha, (o)roligt med (o)lämpliga ordvitsar såhär mitt i natten) Nej, nu ska jag inte var den som är den. Nu ska jag vara den som sover.

Men jag kan inte låta bli att undra..
My world's been changing, I've been rearranging. Does that mean Christmas changes too?