Tid
Tid tid tid. Jag minns att ämnet för ett av mina nationella prov i svenska var just "tid". Detta var i årskurs 5. Det var väl sisådär åtta år sedan eller så, men jag minns det så väl, för en uppgift (som ingick eller ej?) var att uppskatta när det hade gått en minut, utan att titta på klockan. Jag har dock inget som helst minne av vad jag skrev under just temat "tid".
Idag skulle jag kunna skriva om tiden som varit. Det är snart ett helt år sedan jag åkte hem från Kanada. Då kan man fråga sig vart tiden tar vägen? Igår var det 10 månader sedan mormor dog. Gällande den situationen passar det in att säga att tiden går fort. "Tid" i dessa sammanhang är alltid något som varit, något man ser tillbaka på och minns. Det är också relativt vanligt att blicka framåt och försöka förutspå tiden som komma skall. Det som är svårast är att se tiden som är här och nu. Jag känner att jag kan vara bra på att "leva i nuet" emellanåt. Som jag sagt tidigare har jag en tillfredställande känsla av att det är här jag vill vara nu. Tiden är rätt. Jag vet inte vad tiden tänker göra med mig längre fram, jag vet inte vart tiden tänker föra mig, men är heller inte stressad av att inte veta. Jag känner ett lugn över att var sak har sin tid och att jag spenderar tiden rätt idag.
"Tid" är ett abstrakt begrepp som vi inte kan ta på och heller inte se, men som vi bygger våra liv runt. Hur vet vi ens att tiden existerar? Tid tid tid. Idag handlar allt om tid. Tid är pengar, sägs det? Något abstrakt som blir till pengar, över en natt sådär. Det är en rätt märklig värld vi lever i. Det finns dock vissa saker som bevisar för oss att det faktiskt finns en "tid", det finns en början och det finns ett slut. Oundvikliga tidsbegränsningar förkunnar tidens existens.
Nu blev det mycket underliga tankar såhär en lördagseftermiddag, då jag är så trött att jag knappt kan stå upp. Orsaken till att jag började fundera över tiden är att jag begrundade några bilder, tänkte på tiden för 10 månader sedan och på allt det som var 2 månader tillbaka. Jag tänker på paradoxen jag upplevde då jag besökte farmor på sjukhuset under hennes sista tid. En gång åkte jag hiss upp med en man som inte kunde stå stilla. Han vankade så gott det gick på den lilla yta det finns att vakna på i en hiss och när vi väl kom till våningen var han ute innan dörrarna hade öppnats. Han hade bråttom iväg för att få se sitt barn som precis påbörjat sitt liv. Jag vaknade också och kände även jag en stress att ta mig ut och iväg ur den hissen så fort som möjligt, men mest för jag var rädd att inte hinna till farmor innan hon tog sina sista andetag. Samma tid som tar ut sin rätt, på samma våning, på samma sjukhus. Liv tänds och liv släcks då tiden kommer och går.
Igår, 10 månader sedan mormor dog, på tisdag 10 månader sedan farmor dog. Men vad jag väljer att lägga energin på idag, är att fokusera på att det var 2 månader sedan Ebba tände sin livslåga. 2 månader idag. Och Gud vet hur många månader hon har framför sig..älskade skrutt..
Är det inte magiskt, så säg? Jag blir varm hela jag, och tacksam för en så konkret anledning att minnas tiden som varit, men lägga fokus på den som kommer härnäst och hoppas och tro att den blir lång.
Idag skulle jag kunna skriva om tiden som varit. Det är snart ett helt år sedan jag åkte hem från Kanada. Då kan man fråga sig vart tiden tar vägen? Igår var det 10 månader sedan mormor dog. Gällande den situationen passar det in att säga att tiden går fort. "Tid" i dessa sammanhang är alltid något som varit, något man ser tillbaka på och minns. Det är också relativt vanligt att blicka framåt och försöka förutspå tiden som komma skall. Det som är svårast är att se tiden som är här och nu. Jag känner att jag kan vara bra på att "leva i nuet" emellanåt. Som jag sagt tidigare har jag en tillfredställande känsla av att det är här jag vill vara nu. Tiden är rätt. Jag vet inte vad tiden tänker göra med mig längre fram, jag vet inte vart tiden tänker föra mig, men är heller inte stressad av att inte veta. Jag känner ett lugn över att var sak har sin tid och att jag spenderar tiden rätt idag.
"Tid" är ett abstrakt begrepp som vi inte kan ta på och heller inte se, men som vi bygger våra liv runt. Hur vet vi ens att tiden existerar? Tid tid tid. Idag handlar allt om tid. Tid är pengar, sägs det? Något abstrakt som blir till pengar, över en natt sådär. Det är en rätt märklig värld vi lever i. Det finns dock vissa saker som bevisar för oss att det faktiskt finns en "tid", det finns en början och det finns ett slut. Oundvikliga tidsbegränsningar förkunnar tidens existens.
Nu blev det mycket underliga tankar såhär en lördagseftermiddag, då jag är så trött att jag knappt kan stå upp. Orsaken till att jag började fundera över tiden är att jag begrundade några bilder, tänkte på tiden för 10 månader sedan och på allt det som var 2 månader tillbaka. Jag tänker på paradoxen jag upplevde då jag besökte farmor på sjukhuset under hennes sista tid. En gång åkte jag hiss upp med en man som inte kunde stå stilla. Han vankade så gott det gick på den lilla yta det finns att vakna på i en hiss och när vi väl kom till våningen var han ute innan dörrarna hade öppnats. Han hade bråttom iväg för att få se sitt barn som precis påbörjat sitt liv. Jag vaknade också och kände även jag en stress att ta mig ut och iväg ur den hissen så fort som möjligt, men mest för jag var rädd att inte hinna till farmor innan hon tog sina sista andetag. Samma tid som tar ut sin rätt, på samma våning, på samma sjukhus. Liv tänds och liv släcks då tiden kommer och går.
Igår, 10 månader sedan mormor dog, på tisdag 10 månader sedan farmor dog. Men vad jag väljer att lägga energin på idag, är att fokusera på att det var 2 månader sedan Ebba tände sin livslåga. 2 månader idag. Och Gud vet hur många månader hon har framför sig..älskade skrutt..
Är det inte magiskt, så säg? Jag blir varm hela jag, och tacksam för en så konkret anledning att minnas tiden som varit, men lägga fokus på den som kommer härnäst och hoppas och tro att den blir lång.
Kommentarer
Trackback
