Det bor en ängel i mitt rum
För exakt ett år sedan gjorde jag det svåraste någonsin. Jag talade. Direkt från hjärtat till Dig.
Mormor, vi är här idag för att ta farväl av dig ännu än gång.
De senaste åren har du sakta försvunnit bort i någon slags dimma,
och därför inte alltid varit med oss på det mentala planet.
Det har gjort fruktansvärt ont att se någon som ligger så varmt om så många hjärtan lida av
en så obarmhärtig sjukdom som Alzheimers.
Hade du varit här med oss idag skulle du säga något för att lindra vår smärta.
Du skulle även, liksom vi, ställa dig frågan om och om igen.. Varför?
Jag kan inte förstå varför den mest självständiga, varma, omtänksamma och kloka person jag någonsin känt ska bestjälas på det mest dyrbara hos en människa,
det konkreta i sina personlighetsdrag samt sin förmåga att kommunicera?
Det kan inte sägas för många gånger hur ont det gör.. Men jag tror att du hade velat att alla vi som är här i dag, som alltid kommer älska dig, minns dig för den du var, inte för den du blev.
Jag tror dock att, under din sjukdoms tid, dessa tankar rörde sig i ditt huvud och att om du kunde,
hade du sagt följande till oss..
Det bor en ängel i mitt rum, hon har sitt bo ovanför mitt huvud .
Hon gör mig lugn och hon viskar till mig allt det jag säger dig.
Det bor en annan i min kropp, hon har den vackraste av själar.
Hon är kärlek och hopp och hon berättar för dig hur mycket jag älskar dig.
Det bor en ande vid min fot som blåser värme över huden.
Det kittlar och du såg att jag log.
Men när hon andas på mig är det för att du ska komma och värma dig.
Och här är jag med allt det andra som gör en människa hel.
Och jag hoppas, jag hoppas att du orkar och att ängeln i rummet,
det är henne du ser.
De senaste åren har du sakta försvunnit bort i någon slags dimma,
och därför inte alltid varit med oss på det mentala planet.
Det har gjort fruktansvärt ont att se någon som ligger så varmt om så många hjärtan lida av
en så obarmhärtig sjukdom som Alzheimers.
Hade du varit här med oss idag skulle du säga något för att lindra vår smärta.
Du skulle även, liksom vi, ställa dig frågan om och om igen.. Varför?
Jag kan inte förstå varför den mest självständiga, varma, omtänksamma och kloka person jag någonsin känt ska bestjälas på det mest dyrbara hos en människa,
det konkreta i sina personlighetsdrag samt sin förmåga att kommunicera?
Det kan inte sägas för många gånger hur ont det gör.. Men jag tror att du hade velat att alla vi som är här i dag, som alltid kommer älska dig, minns dig för den du var, inte för den du blev.
Jag tror dock att, under din sjukdoms tid, dessa tankar rörde sig i ditt huvud och att om du kunde,
hade du sagt följande till oss..
Det bor en ängel i mitt rum, hon har sitt bo ovanför mitt huvud .
Hon gör mig lugn och hon viskar till mig allt det jag säger dig.
Det bor en annan i min kropp, hon har den vackraste av själar.
Hon är kärlek och hopp och hon berättar för dig hur mycket jag älskar dig.
Det bor en ande vid min fot som blåser värme över huden.
Det kittlar och du såg att jag log.
Men när hon andas på mig är det för att du ska komma och värma dig.
Och här är jag med allt det andra som gör en människa hel.
Och jag hoppas, jag hoppas att du orkar och att ängeln i rummet,
det är henne du ser.
Kommentarer
Trackback
