shmerb

..den förlorar som ger upp.

Söndag morgon, 08.08. Tvätten är i tvättmaskinerna i tvättstugan. Löparkläderna är fortfarande på efter löparrundan. Löparkläderna som jag löpt i ska strax in i tvättmaskinerna i tvättstugan.

Jag var oerhört trött imorse. Planen var att gymma mellan 6-7, för att sedan tvätta från 7 och framåt, tills det att jag ska iväg och jobba. Jag kunde dock inte ta mig upp när klockan ringde 4.45. Jag var dock vaken nog att tänka klart, tänka om. Jag sover en timme till, äter frukost, klär på mig träningskläderna, går ner i tvättstugan och springer under tiden första maskinerna går. Där, nyvaken och trött, bestämde jag mig för att springa istället för att gymma.
Det, mina vänner, tyckte jag inte var min bästa idé;
1. när jag väl gick upp och såg att det blåste och snöade, som bara den, samtidigt
2. efter de första två minutrarna och jag var tvungen att dubbelkolla
så jag inte lämnat benen hemma
3. efter de första tolv minutrarna då jag var nära att anmäla mina ben försvunna
4. efter de första tjugotvå minutrarna då jag inte trodde det var sant, lika tungt ännu!
5. efter de första trettiotvå minutrarna då jag hade gett upp hoppet
om att ens få lite support från de så kallade benen

Den fyrtioandra minuten kom aldrig, för då var jag redan hemma. Det lustiga är att det kändes värre än någonsin, det kändes tungt och drygt och trökigt och som om jag inte ens kom framåt. But, there's always a but.. det gick lika fort/långsamt som det alltid gör den där rundan +/- någon halvminut.

Så, dagens tips från coachen:
Skit i känslan, kör bara! Och när du inte tror dig orka, kör då lite till!
Envisheten segrar alltid. Intala dig själv: I ain't no quiter!

Drömmarna och vindarna hjälps åt, så fort man tittar nedåt så vänder de ditåt..

Ps. Blicken i skyn! Ds.