shmerb

Ja. Och förälskad är jag, med hopp om en framtida djup, långvarig och givande relation där ovillkorlig, ömsesidig kärlek är grunden till allt.

Tillfredställelsen var total när jag knöt på mig mina nya skor, tog några steg. Det började sen i tårna, spred sig vidare i fötterna, kröp allt längre och längre upp i benen, genom magen, ut i alla befintliga armar och fingrar, upp genom hela kroppen till huvudet. Det hela resulterade i världens största leende, som sitter i fortfarande. Skorna sa bara "Spring!" och jag som inte har sprungit på säkert en månad, av diverse olika anledningar. Men nu sprang jag, och som jag sprang! och sprang och sprang och sprang. (okej, inte så långt, men fort och lätt och..åh) Jag sprang och mötte Johanna, vi tog en mycket trevlig promenad i solen, följt av en springtur hemmåt. Sen behöver jag bara säga ett ord till.. Endorfiner.

Men det är ju lite så att springskor är ingenting jag bär till vardags. (det är en regel jag satt upp för mig själv, annars skulle jag inte ha på mig något annat) Jag funderar på att åka till Valbo och köpa mig de där skorna jag suktat efter i 1½ vecka nu. Jag köpte de aldrig när jag och mamma var där, men..jag kanske ska slå slag i saken nu?

:D