Paradoxalt

När någon som ligger mig så varmt om hjärtat kämpar för sina sista dagar, timmar, sekunder och andetag här hemma, njöt jag av sol och värme i ett främmande land. Jag tänker inte ångra, tveka, fundera, överanalysera. "What if?" Nej. Det finns inget sånt. Jag hade inte kunnat göra något, mer än att leva mitt liv. "Ha det så underbart ni kan, det hade farfar önskat" var det sista pappa sa när han ringde med sorgebeskedet. Said and done.










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0