shmerb

Ett år har gått. Ett händelsefullt år, på alla sätt och vis. Jag blickar tillbaka i bloggen, i kalendern och i minnet och inser att jag, trots all sorg och smärta, haft ett bra år. 2008 kommer alltid vara inpräntat som Året alla dog. Februari och vecka 7 kommer alltid gå under namnet Helvetesveckan. Jag försöker dock påminna mig själv om allt jag gjort, allt jag upplevt men framförallt hur jag mått. Ett lugn och harmoni genomsyrar det här året. Jag må ha varit ledsen och arg, stressad och pressad, men jag har (alltid) känt att jag gör rätt. Att jag lever här och nu, och att jag är på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Det är ovanligt för att vara Caroline, men jag kanske har mognat och hittat rätt till slut?

Givetvis har det varit ett tufft år, men av någon anledning minns jag inte alla vakna nätter med tankar, tårar och saknad. Jag bär med mig tryggheten och lättnaden över att mina älskade mor- och farföräldrar som gått bort slipper lida. Jag bär med mig tryggheten och värmen de varit med och skapat i släkt- och familjeband. Jag bär med mig tacksamheten över allt de gett mig. Jag bär med mig vetskapen att de älskade mig lika mycket som jag älskade dem. Gränslöst.

Det är så mycket som har varit bra. Jag har upplevt så mycket roligt, jag har utvecklats och vuxit. Jag har lärt mig mycket och tagit vara på lärdomen. Jag är på god väg att ha skapat mitt eget hem, min egen vardag, mitt eget liv. 2008 har varit avstampet i rätt riktning till att hitta hem, hitta mig.

Det är mycket som spelar in och många mindre mål som ska uppnås för att hålla detta, men det är nog ändå mitt "löfte" (trots att jag aldrig lovar något). Under 2009 ska jag göra mitt bästa för att bibehålla lugnet, leva i nuet och se det som är här och nu, inte det som var förr, heller inte det som eventuellt komma skall. Här och nu!