Blödig och nostalgisk
Ja, det är lätt att bli det..även om man inte bytt miljö. Satt och kikade igenom gamla mail. Det känns att tiden går, och tänk va bättre det var förr. Så känns det just nu, i alla fall. Det var mail om hur alla mådde och trivdes och allt som hände då, som är historia nu.
Idag har jag i alla fall haft världens bästa dag. Friluftsdag, kan man kalla det. Jag och Maria har varit i Hedesunda och myst med alla hästarna i flera flera timmar. Det är världens vackraste höst. Allt är friskt, och klart, och skönt och alldeles alldeles..underbart. Hästabstinensen lugnades något, men det har nu blivit till något som mer eller mindre måste bli evigt återkommande. I love it. Bilder på de vackra djuren kommer asap.
Allt är alltså alldeles jättebra just nu. Jag trivs. Jag saknar dock, fastän jag trivs med tillvaron som den är. Det är en konst i sig att ta kort på hästar, allra helst fölen. Det är även en konst att ta sig från dag till dag med hälsan i behåll, när allt är som det är och som det har varit.
Idag har jag i alla fall haft världens bästa dag. Friluftsdag, kan man kalla det. Jag och Maria har varit i Hedesunda och myst med alla hästarna i flera flera timmar. Det är världens vackraste höst. Allt är friskt, och klart, och skönt och alldeles alldeles..underbart. Hästabstinensen lugnades något, men det har nu blivit till något som mer eller mindre måste bli evigt återkommande. I love it. Bilder på de vackra djuren kommer asap.
Allt är alltså alldeles jättebra just nu. Jag trivs. Jag saknar dock, fastän jag trivs med tillvaron som den är. Det är en konst i sig att ta kort på hästar, allra helst fölen. Det är även en konst att ta sig från dag till dag med hälsan i behåll, när allt är som det är och som det har varit.
Jag vill se frost ur varje sommardagg.
Jag vill se skymning mitt i rusningen.
Jag vill se vimlet byta ytterplagg.
Jag vill se löven byta färg igen.
Du säger att jag har en liten värld, men den är större än begärd.
Jag vilar under himmelen i höst på min planet.
Jag sjunger för mig själv, fastän jag vet att sånt kan kallas ensamhet.
Persiennerna dras ner, det mörknar och jag ber:
Låt mig bli din melankoliska vemodskavaljer.
En nattlig promenad i en höstmörk stad;
jag kan inte önska mig nåt mer.
Så jag åker inte utomlands förrän vintern fäller slutridå.
Här är ett skådespel i höstlövsdans som jag vill se varenda meter på.
Du säger att jag har en liten värld.
Men den är snygg och full av flärd!
Jag vill se skymning mitt i rusningen.
Jag vill se vimlet byta ytterplagg.
Jag vill se löven byta färg igen.
Du säger att jag har en liten värld, men den är större än begärd.
Jag vilar under himmelen i höst på min planet.
Jag sjunger för mig själv, fastän jag vet att sånt kan kallas ensamhet.
Persiennerna dras ner, det mörknar och jag ber:
Låt mig bli din melankoliska vemodskavaljer.
En nattlig promenad i en höstmörk stad;
jag kan inte önska mig nåt mer.
Så jag åker inte utomlands förrän vintern fäller slutridå.
Här är ett skådespel i höstlövsdans som jag vill se varenda meter på.
Du säger att jag har en liten värld.
Men den är snygg och full av flärd!
Kommentarer
Trackback
