Home is where your heart is
Här befinner jag mig nu, ca 90 mil ifrån allt som annars benämns som "hemma". Screw it.
"Home is where your heart is."
5 dagar innanför skinnet på mamma, pappa och älskade, saknade storebror. Compact living. Close, closer, closest. Thats what we are. Mitt tålamod är inte det bästa alla gånger, inte heller mitt humör. Men innerst inne är det så jag vill ha det, för alltid, jämt, hela tiden. Jag älskar det. Dock har jag insett att man måste, i praktiken, i fysisk form, ge upp det man älskar för att få ut det ultimata av det när det väl inträffar.
Kvalitetstid. Jag läste om det här nyligen. Eller kanske sas det på föreläsningen jag var på? Jag ska låta det vara osagt.. Hur som helst, poängen var det att kvalitetstid var lika mycket bullshit. Man behöver tid. Man behöver närhet, så mycket som möjligt. En familj behöver tid. Visst, de första dagarna (Ja, alla dagar på sitt sätt) när man inte setts på länge och bara pratar och pratar och pratar och umgås och skrattar tillsammans. DET, mina vänner, är vad som kallas kvalitetstid. Det är dock den här tiden, när jag sitter i Andreas sovrum och har kollat 4 avsnitt Sex and the City, mamma varit ute och cyklat runt själv, pappa och Andreas antingen kollat på fotboll eller sovit i soffan.. Det är lika mycket kvalitet på den tiden för vi vet att vi är nära varandra, även i fysisk form. Att ha sådan mindre koncentrerad kvalitetstid i större kvantitet, DET mina vänner, kallas kvantitetstid. Missförstå mig inte, för det finns inget så underbart som kvalitetstiden jag beskrev.. Men självständig som jag är, värdesätter jag nästan kvantitetstiden mer. Dock finns det ju nackdelar med allt..
Mycket vill ha mer.. Och imorgon åker vi hem.
"Home is where your heart is."
5 dagar innanför skinnet på mamma, pappa och älskade, saknade storebror. Compact living. Close, closer, closest. Thats what we are. Mitt tålamod är inte det bästa alla gånger, inte heller mitt humör. Men innerst inne är det så jag vill ha det, för alltid, jämt, hela tiden. Jag älskar det. Dock har jag insett att man måste, i praktiken, i fysisk form, ge upp det man älskar för att få ut det ultimata av det när det väl inträffar.
Kvalitetstid. Jag läste om det här nyligen. Eller kanske sas det på föreläsningen jag var på? Jag ska låta det vara osagt.. Hur som helst, poängen var det att kvalitetstid var lika mycket bullshit. Man behöver tid. Man behöver närhet, så mycket som möjligt. En familj behöver tid. Visst, de första dagarna (Ja, alla dagar på sitt sätt) när man inte setts på länge och bara pratar och pratar och pratar och umgås och skrattar tillsammans. DET, mina vänner, är vad som kallas kvalitetstid. Det är dock den här tiden, när jag sitter i Andreas sovrum och har kollat 4 avsnitt Sex and the City, mamma varit ute och cyklat runt själv, pappa och Andreas antingen kollat på fotboll eller sovit i soffan.. Det är lika mycket kvalitet på den tiden för vi vet att vi är nära varandra, även i fysisk form. Att ha sådan mindre koncentrerad kvalitetstid i större kvantitet, DET mina vänner, kallas kvantitetstid. Missförstå mig inte, för det finns inget så underbart som kvalitetstiden jag beskrev.. Men självständig som jag är, värdesätter jag nästan kvantitetstiden mer. Dock finns det ju nackdelar med allt..
Mycket vill ha mer.. Och imorgon åker vi hem.
Kommentarer
Trackback
