shmerb

Det har gått på tok för lång tid sedan sist. Jag säger som min gamla SO lärare skulle ha sagt; "Jag ber så hemskt mycket om hundra kronor!" Nej, inga ursäkter här. Jag är mer inne på att lägga all den energin på förbättring.

Tiden går. Fort går den också, när man har roligt. Jag lever och frodas! Tack vare kontakter har jag lyckats skaffa mig en riktigt bra kiropraktor som nu återgett mig min förmåga att gå. Då jag inte kunnat hålla mig borta från klubban och bollen hamnade jag åter på ruta ett. Field hockey gör inte min rygg något gott, men sinnet lever upp så det räcker och blir över! Och, som de flesta vet, det som inte dödar, det härdar.

Tanken är att hålla detta inlägg kort och koncist. Klockan är här strax efter midnatt. 5.15 närmar sig med stormsteg. Men som säkert också de flesta hört, så är sömn överskattat.

Den senaste timmen har ägnats åt att ladda upp diverse bilder på Facebook, men då jag vet att flertalet trogna läsare inte, av diverse olika anledningar, ej befinner sig i det träsket bifogar jag här en länk till denna festliga plats. (http://www.facebook.com/album.php?aid=47150&l=d45f1&id=561370316) Detta gör det möjligt för er att se just dessa bilder, utan risk att övervakas av FBI eller liknade.

Imorgon. Fredag.
Träning. Dubbelpass 5.30. Kul.
Kiroprakteri = kostsam ($40) lidelse i 10 minuter, men ack så effektivt.
Story time. Vad är vi utan rutiner?
Lunch på Sturgeon Hall hos min (ny)funna vän. Devon. Från Nya Zeeland.
150 cm över havet. No kidding.
Giant Swedish woman. Ohyes.
Hockeypremiär imorgon kväll. Kan inte bli annat än intressant.
Inte Brynäs-Leksand intressant, men vad kan någonsin jämföras med det?

Kära vänner i ljus och i mörker.
I växlande väster och öst,
är ni alltid mitt hopp och min helande tröst.

Det behövs ibland då jag saknar, för det gör jag.
Jag saknar Er. Dig.