Känslomedley

Jag fick ett brev, ett riktigt brev med frimärke. Du skrev om att leva med förbannelsen. Du gav dig din version av sanningen för att få mig att förstå. Det blev som ett virrvarr av alla känslor, minnen, jeansshorts och rostade ben.

Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart och långsamt, långsamt gled jag in i minnen, gömda längst bak. Men tiden har sin rätt att förändras där den går, den är hos dig nu och jag ska aldrig älska dig igen. För det finns ett enkelt svar, du är varm när jag är kall.

Och som du skrev med ord bevingade som fjärilen. Jag tror att du förstod att du fick chansen, jag gav dig chansen. Men nu är det för sent. Så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv, älskade du.


/C

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0