shmerb

Jag ar alltsa har nu! Yeay!! som barnen skulle ha sagt. (Till KB's stora fasa!)
Efter ratt manga om och men blev jag mott av de varmaste av kramar pa Vancouvers flygplats igar kvall.

Forvirringen borjade dock redan pa Arlanda. Nar jag precis sagt 'Hejda' till Therese, Frida, Olivia och pappa och var pavag mot sakerhetskontrollen, da gick jag vilse. Tur var da att jag hade dessa fyra som hjalpte mig pa ratt vag. Varre var det nar jag gick vilse pa Heathrow... Maken till storre flygplats far du leta efter! 
Orsaken till hela vilsevandringen var den mindre trevliga mannen vid den brittiska sakerhetskontrollen som pastod att man bara fick ha en vaska som handbagage. Jag forsokte forklara att jag minsann last pa Air Canada's hemsida att man fick ha tva!! Han brydde sig inte om mina motsattningar utan visade mig ur kon. Sen, "Take left, and then left again. Go then to the Air Canada-desk." Okej, tyckte jag. Vanster, vanster. Hur svart kan det vara? Oh my, visade det sig. Betydligt svarare an man kunde tro. Jag gick vanster, sen vanster igen och kom in i varldens sorsta hall full med folk och skyltar och hej och ha. Jaha, tankte jag.. Air Canada-disken.. Det var diskar tillhorande flertalet foretag utan logisk ordning lite har och var. Tillslut nadde jag den ratta, jag packade om och stod i ko. Nar det val var min tur och jag forklarade mitt arende sag herrn bakom disken fragande pa mig och sa "I'm sorry, but you're in the wrong place. Go to 'Departures'." Ja, varfor inte, och var i hela fridens ligger det!? "Go to the left over there, then through a double door, then through an other double door, and then you'll see it!" 
1. "Over there"!?
2. Se vad!?
Jag sprang denna hall fram och tillbaka fyra ganger, svetten rann och det enda jag sag var taxi-chafforer. Kon till flygplatsinformationen var pa tok for lang. Jag fagade nagon som sag ut att veta nagot. Jag hade halft ratt. Detta tillsammans med min egen oerhorda intelligens hittade jag till slut pa en skylt dar det stod "Departures -->". (Yeay!) Jag kom da ut pa nagot som visade sig vara en byggarbetsplats. Det hade ingen sagt nagot om! Vid det har laget var tiden, enligt mig, inte sakerhtssnubben, disk-killen eller den halft vetande mannen, knapp sa jag tog fran och med nu det langsta benet forst. Nar jag, svettig och less, kom fram till Air Canada disken forstod de inte vad jag gjorde dar. Jag fick till slut min ena vaska in-checkad och nar jag fragade vart jag skulle nu, sade de at mig att jag skulle ga tillbaka upp for tapporna, "Then you'll see it!"
1. Jag kom aldrig fran nagra trappor.
2. Se vad!?
Innan jag hann tanka mer var jag pavag upp for nagra trappor i alla fall. Jag laste pa en tavla dar alla flygbolag var listade, Air Canada - C. Logiskt tankte jag. Samma tavla kom nar jag hade forcerat fram, Air Canada - D. Halla!? Air Canada - D. Air China - C. Jag hajade till och insag att jag kunde lika garna ha hamnat i Kina. Tur att man ar med!
Nagon gang, fran och med att jag lamnade tryggheten i sakerhetskontrollen, till denna stund hade jag i alla fall hunnit snappa upp att jag skulle till Gate 30. Det fanns ingen tid att spilla, mot Gate 30. Nu ledde mig alla skyltar ratt, inga hinder uppstod och snart satt jag pa planet. Och som jag sa till min svenske stolsgranne, nu fanns det ingen atervando..

14 smartfria timmar senare landade planet i Vancouver. Pa halvsovande ben stapplade jag mig ut mot passkontrollen. Redan dar borjade kanadensarnas misstro till mig. Killen i kuren trodde inte pa ett enda ord jag sa, men efter sisadar en 20 svettiga minuter av fragor och onda ogat slappte han igenom mig. Men nagon stampel ska ni inte tro att jag fick, nej nej. Det skulle jag fa av nagon annan kille. Efter jag hamtat mitt bagage, som de for ovrigt misshandlat, stallde jag mig i en ko for immigranter. Ja, jag har immigrerat till Kanada nu gott folk! Jag var inte sarskilt nervos for jag tankte att en kille har ju redan godkant mig. Han kanske bara hade slut pa black i sin stampel eller sa? Tji fick jag. Ytterligare 10 000 fragor. Det gick bra till en borjan, tills jag snurrade in mig sjalv i mina egna svar. Denna kille trodde inte pa mig for fem ore. Han fick reda pa hur mycket pengar jag hade med mig (trodde han ja!) och telefonnummret till Helena och Josh. Han ursaktade sig for att ringa nagra samtal. Han ringde hem hit, Josh forstod att det var fran flygplatsen och svarade inte. Han ringde till Helenas mobil da hon satt utanfor och vantade pa mig. Han fragade henne ungefar samma fragor som till mig och tydligen lade vi fram samma story for nar han kom ut stamplade han mitt pass, dock inte lika rekorderligt och glatt som han gjort for en hel grupp kineser innan mig, men han gjorde det!!! Jag var nu inne i landet.

Efter detta kunde det ju bara bli battre..och det har det varit! Efter manga kramar, massa mys och en redig middag tillbringades en natt pa ett hotell i Vancouver. Jag vaknade sedan och fick sallskap av Tia som ville mysa. Efter frukost i hotellets lobby begav vi oss till IKEA. Dar var vi heela dagen och hittade bade det ena och det sjunde. En fyra timmars biltur vantade sedan. Barn som sjong och en helt underbar natur gjorde att dessa fyra timmar kandes som en, max. Tva stycken somnade tydligen utan att blinka under tiden jag och Helena var och handlade, samt aterlamnade en carpet cleaner. Nu ar det dags for mig att landa i min queen-size bed! Klockan ar pa tok for mycket, men det var tydligen bra att vara vaken sa lange som mojligt ikvall i jet-lag bekampningssyfte.

Det var egentligen bara meningen att jag skulle skriva en kortis for att bekrafta min existens och valbefinnande. Det blev dock lite langre an sa. Det ar dock smallar man far ta..

Godmorgon Sverige! Godnatt till mig sjalv. (12.12 AM)

PS. Det var meningen att jag skulle bifoga lite bilder fran resan, men min dator vill inte riktigt fungera som det ska, sa ni far ha talamod. Nar den val kommer i bruk slipper aven bade ni och jag bli tokiga pa saknaden av prickar over vissa bokstaver. Det finns ju en programmerare (lases Datanord) i familjen, sa problemet ska snart vara atgardat. DS.