shmerb

Jag tror bestämt att sorgen kommer i vågor. Det har gått bra hur länge som helst nu, men igår kväll/natt fick jag, som sagt, inte stopp på tårar, ilska och saknad. Idag på jobbet vet jag inte vad jag gjorde, men det var något litet ljud som lät som farmor. Gråten var ett faktum. Idag i skolan fick vi några nya till vår studiegrupp, en pratade finlandssvenska. Gråten var ett faktum. Nu nyligen tog jag en tugga av en morot, som smakade som de nyskördade morötterna från mormors kolonilott. Gråten är ett faktum. Oväntade och plötsliga faktum. På jobbet och i skolan trodde de att jag var från yttre rymden och alldeles tappad bakom ett flöte. Här hemma i min ensamhet vet jag inte vad jag ska tro. Men jag vill tro att det är en naturlig del av sorgeprocessen. Vi säger så, va? Lustigt är bara att det var alla tre på samma dag. De brukar poppa upp en och en, då och då.. Men, när man inte har annat i tankarna blir det väl lätt så..

Idag har varit en mer än hektisk dag. Nu håller jag på att laga sen middag. Den är klar om två minuter och jag är tokhungrig. Aldrig smakar maten så bra när den är såå efterlängtad och man är såå hungrig. Det har varit dåligt med hunger på sistone, så jag är glad att den är tillbaka! Nu har jag helg och det är skönt. Jag har gett mig fan på att bli klar med förra kursen nu till den 6:e, så min hel-lediga helg ska spenderas i studerandets tecken. Måtte den känslan hålla i sig! Håll en tumme eller två, tack!

Idag skulle jag springa hem från jobbet. Jag. Kunde. Inte. Andas. Tvärstopp. Första 20 minutrarna var en ren och skär plåga. Kan det ha berott på att jag inte hade någon iPod, så jag hörde hur tungt det var, hörde varje pipande utandning? Eller var det bara så att jag tappat andnings-biten när jag skulle lägga dagens pussel? En halvtimme blev det i alla fall.

För övrigt mår jag bra. Förutom att det gör så ont och tårarna bara rinner och jag är så ARG över att ett år snart har gått. Snart ett halvår sedan augusti. Tiden går för jävla fort och jag vill ha er tillbaka!



Ur högtalarna: The Cranberries - I can't be with you

It's bad and it's mad and it's making me sad,
because I can't be with you.

Men ni tänker verkligen inte komma tillbaka, eller hur?

Ja, det är mycket som är rätt pussellikt. I dagens liknelse ställs pusselteorin i förhållande till löpning. Det är så många komponenter, så många förutsättningar, tillfälligheter (?), så många pusselbitar som måste sammanfogas till Ett. Kruxet är att den ena biten är inte till sin egentliga nytta utan den andra, osv. Personligen tror jag att det är för mycket som spelar in, medvetet som omedvetet, för att ens vara möjligt att kartlägga allt. Det finns dagar då det flyter på problemfritt, andra dagar då det inte vill sig alls, men jag kan inte se någon skillnad hos mig själv dessa dagar. Är det omedvetna fysiska och psykiska nyanseringar, eller är det rent av slumpen? Saker som jag vet spelar in, i alla fall för mig.. (viktigast först)

* Andningen
Jag är oerhört beroende av att ha en "bra" dag. Det finns dagar då medicinerna inte biter, då vet jag att det är rätt lönlöst att springa. Jag kan göra det ändå, bara för att envisheten sätter in, men det är inget jag föredrar. Däremot har jag lärt mig att medicinera mig rätt och känna skillnad på astma- och konditions- relaterade andningssvårigheter. Det hjälper mig mycket, för då vet jag när jag kan pressa mig och när jag bör låta bli.

* Värk
Eftersom jag inte vet vad många av mina smärtor beror på hänger det också på att det ska vara en "bra" dag. Som förra veckan, då knäna (främst höger) krånglade, då höll jag mig borta. Jag vet inte vad som orsakar det, heller inte vad som gör att det blir stundtals bättre. Matcha in en bra dag är alltså viktigt, även om jag brukar vinna över smärtan efter sådär 25 minuter. Det är dock en onödig påfrestning, både för psyket och fysiken. Även där har jag dock lärt mig mycket om mig själv och min kropp, vilken sorts smärta som går över, vilken som håller en bestående nivå - ansträngt eller ej, och vilken som bör få sin vilja igenom och vila.

Dessa två pusselbitar utgör hela mitt pussel. Dessa är bestående bitar som jag tyvärr inte kan styra till 100%.
------

* Utrustning
Ytligt, men sant. Bra grejor är A och O. Jag vill inte behöva tänka på att det skaver här, eller hasar ner där, eller är obekvämt här, eller att jag fryser nu, och toksvettas då, och blir blöt rakt igenom, eller får ont av dålig kvalitet. Jag är lite materialfreak i det här fallet, men det lönar sig. Lite bilder och hur jag tänker kommer här nedanför.

* Inställning
Först nu kommer inställningen. Jag anser att det kan man skapa sig. Man skapar sina egna psykiska förutsättningar. Astman kan jag inte rå på, men hjärnan besitter jag! Idag till exempel var jag inte alls motiverad, men när jag började klä på mig (och knäppte korten, för jag hade detta inlägg i tankarna redan då) började jag sakta men säkert förlika mig med tanken. När jag satte på mig det sista, handskarna, var jag riktigt taggad!

*Mat och sömn
Givetvis spelar det roll vad man har ätit innan, OM man har ätit innan, hur många timmar man sovit osv. Men det motsvarar pusselbitarna som utgör hörnet av pusslet. Jag vet att många är otroligt beroende av att vara väl utvilad och ha ätit si och så många timmar innan, men det spelar ingen större roll för mig. Alla är vi olika.

Det är väl ungefär det jag lyckats kartlägga gällande mig och mina prestationer. Idag klaffade allt! Jag hade riktigt svårt att andas här om dagen, hur mycket eller lite jag än gjorde. Igår på dans fick jag ingen luft alls. Idag har jag inte ens tänkt på det. 2 inhalationer innan jag stack ut, och jag gick sedan som på räls. Värk, ingen alls idag! Peppar peppar. Fick riktigt ont i ryggen igår efter att en kille gjort tappra försök att kapa min ryggrad på mitten i 8 minuter. Knäna mår utmärkt den här veckan (än så länge) så förutsättningarna var på min sida, även i det anseendet.



Jag är ingen expert. Heller ingen überlöperska. Jag säger bara vad jag kommit fram till. Förvalta eller förkasta informationen, your choice. Kan dock säga att, när allt stämmer, som idag.. då blev det drygt en mil på 1:02:33.
Maxpuls: 197 (99%)
Medelpuls: 184 (92%)
Var förvånad över hur lugnt hjärtat höll sig idag. Har haft "problem" med skyhög puls efter 1 minut, och sen har den legat kvar lika högt löparrundan igenom. Men, det tar sig! Har spinnat på rätt bra de senaste veckorna, och snabba resultat tycker jag om!

Jag kan fortfarande ta på endorfinerna som härjar överallt i och runt mig. Det är ljuvligt!
Till dig min Jönköpingsvän, jag hade gärna sett att du varit med! Men, som sagt, i sommar, då tar vi Trebo i besittning och nöter på kilometer efter kilometer, backe upp och backe ner! Det är det vi gör bäst! ;)

Nu ska denna slagna och stela hjälte ta sig till sängen.. Tisdag brukar innebära tidigt gympass. Upp snart, med andra ord. Godnatt!

6.50 och inte särskilt trött. Det är dags för en vända på gymmet innan jobbet. Kommer ut genom dörren, inte särskilt kallt, inte särskilt mörkt. Alldeles vitt. Snöflingor stora som femkronor faller fort och sakta på samma gång. Mjukt. Sätter försiktigt ner fötterna i 3 dm nyfallen snö. Det knarrar sådär härligt och en stor, helt orörd parkering ligger framför mig. Jag är först att sätta mina fotspår i den vita snön. Det är bara jag och snöjouren vaken. Det hörs plogande och skrapande, men på betryggande avstånd. Ser även deras blinkande gula lysen.

Mitt på parkeringen med fortfarande varma kinder träffar en snöflinga mitt ansikte. Hinner sprida lite av sin bitande kyla, men smälter lika fort.
Aldrig har jag känt mig mer levande.

Jag vet inte riktigt vad folk förväntar sig av den här bloggen. Jag vet inte, och jag bryr mig inte sådär sanslöst mycket. Ni förväntar er förmodligen inte listor. Och vad vet jag, ni kanske inte ens gillar listor? But I do.. I do I do I do. Så här kommer en till! För annars händer det inte sådär tokmycket nämnvärt i min vardag. Det är som vanligt. Jobbet rullar på, träningen rullar på, skolan rullar inte på. Som vanligt, var det.

namn : caroline
födelsedag : 22 september
hemstad : sandviken
ögonfärg : blå
hårfärg: blond
längd: 178
högerhänt/vänsterhänt: högerhänt
civilstatus: singel
värsta ovanor: allt eller inget-tänket
stjärntecken: jungfru
skostorlek: 39/40
svagheter: just nu, mandariner/apelsiner
rädslor: framtiden
det första du tänker på när du vaknar: "vad är klockan!?"
när går du och lägger dig: för sent
mest saknade minnet: Vi5

ANTAL
antal djur: 0
antal syskon: 1
antal piercings: 2
antal tatueringar: 3 (näe, men visst hade det varit festligt?)

FRAMTIDEN
namn på barn: kerstin och frej (ej förhandlingsbart)
vad vill du bli när du blir gammal: lycklig och hel
drömjobbet: något som gör skillnad

FAVORIT
mat: korvstroganoff alá caroline
sport: innebandy, alla kategorier
djur: häst
glass: 88:an
godis: sånna där hårda, lite sura, ovala (thomas vet!)
låt: av ingens frö
tuggummi: extra white professional
helgdag: fredag
årstid: höst
tandkrämsmak: sensodyne
radiostation: sandvikenradio 89,9 megaheeeerts!

HAR DU NÅNSIN
varit kär: --
rymt hemifrån: nej
skolkat: ja
sovit utomhus: ja, i egenbyggt vindskydd
gråtit i skolan: ja
spytt i skolan: nej, gud bevars!
velat bli modell: se föregående svar
sett en död människa: inte en, tre
ätit sushi: åh, ja!!
varit på scen: javisst
retats: jag ska ha varit rätt bra på det en gång i tiden

THIS OR THAT
pepsi/cola - pepsi (förutom när jag får sånt där sällsynt coca cola-sug!)
mc donalds/burger king : mc donalds
choklad/vanilj: choklad
jordgubbar/blåbär: jordgubbar
kött/veg: kött
tv/film: film
adidas/nike: adidas
kinesiskt/mexikanskt: mexikanskt!
kakor/paj: paj(san!!)
mtv/vh1: vh1
blind/döv: döv

KAN DU
gå ner i splitt: ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha, trodde inte det va!
skriva med båda händerna: ja, faktiskt!
vissla: oja!
blåsa en bubbla: OM jag kan
rulla din tunga i en cirkel: tro det eller ej
ha dina ögon i kors: det med
nudda näsan med tungan: nej, där går gränsen, till och med för mig

VEM VAR DEN SENASTE PERSONEN
du nuddade: linda?
du pratade i telefon med: maria (:
du msnade med: robin!
du kramade: shit. jag minns inte ens när jag kramades sist :(
du skällde på: tonåringarna på jobbet
du sportade med: sportar gör jag själv, men jag tränade med sjukgymnasten imorse

SENAST DU
skrattade: på jobbet
grät: förra veckan
filmen du såg: human trafficking
tuggade tuggummi: igår, det är sant!
drog ett skämt: dagligen
sjöng en sång: tidigare ikväll, på jobbet

VAR ÄR DU
vad ser man utanför ditt fönster: en stooor parkering
lyssnar du på musik nu: ja
om ja, vad: roxette - how do you do
vad har du på dig: nerifrån - upp: strumpor, raggsockar, jeans, trosor, bh, linne, t-shirt, sjal, glasögon, diadem
vad är det på din musmatta: har ingen ju

HAR DU NÅGONSIN
blivit kallade Bög: nej, borde jag det?
ljugit om din ålder: ja
bråkat utan anledning: det har jag svårt att tro! möjligen av rena principskäl

HAR DU UNDER DEN SENASTE MÅNADEN
druckit alkohol: ja
shoppat: ja
skejtat: näe? inte under den senaste livstiden heller
bakat: nej
motionerat: ja
solat: nej, men det börjar bli dags

(x) snott den här listan
(x) varit full
( ) fått sparken
(x) bott utomlands
( ) varit i knytnävsslagsmål
(x) haft känslor för någon som inte känt samma sak
( ) blivit arresterad
( ) försökt köra ifrån polisen
(x) hånglat med en främling
( ) gått på en blinddejt
( ) ljugit för en kompis
( ) varit kär i en lärare
(x) skolkat
( ) legat med en medarbetare
(x) haft one night stand
(x) avfyrat ett vapen (luftpistol/gevär, gills va?)
(x) sett någon dö
( ) medlem i 10.000 m klubben
( ) spytt i en bar
(x) somnat i skolan eller på jobbet
(x) använt ett falskt id
(x) tittat på en solnedgång
( ) varit med om en jordbävning
(x) rört en orm
( ) sovit under stjärnorna
( ) kört av vägen
(x) ifrågasatt mitt hjärta
(x) varit besatt av post-it lappar (är!)
(x) varit vilse (x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x...)
(x) simmat i havet
(x) sjungit karaoke
(x) betalat för mat med bara mynt
( ) fyllt på olja i bilen
(x) gjort upp eld på en strand
( ) förstört en fest
( ) stulit 
(x) åkt rullskridskor
( ) varit förlovad
( ) har barn
( ) varit gift
( ) hoppat från en bro
( ) hoppat fallskärm
(x) stannat uppe hela natten
( ) inte duschat på en vecka
( ) legat på sjukhus
(x) brutit ett ben (ett ben i armen)
(x) skrattat så mycket att jag grät
( ) fuskat på ett prov
( ) haft en Britney Spears-skiva
( ) dansat på ett bord
(x) kört för fort
(x) varit alldeles för snäll
(x) fjällvandrat
(x) badat naken

Förlåt.. Jag var bara tvungen att bjuda på en lista till. Tycker det är så festligt!

Fri-dag. Fre-dag. Det är idag det! Imorgon är det lör-dag.
Dagen började sådär produktivt, aktivt, härligt. 8.10 infann jag mig hos sjukgymnasten.
Värma upp, snacka lite, träna desto mer.
1½ timme senare var jag klar där, kilade över vägen till gymmet. Bröst, triceps, lite axlar, vibb!
1 timmes träning till. Kändes bra. Länge, men inte så högintensivt.

Tvättstugan väntade. Slängde i två maskiner och insåg hur hungrig jag var.
Hittade ingenting i kylskåpet. Inget i skafferiet. Inget i frysen.
Hängde upp och kastade in första maskinen tvätt i torktumlaren.

Handla.
Fick med mig en hel del från Konsum.

In med nästa tvätt i torkrummet och torktumlaren.
Förra torktumelomgången. Halvblött och fuktigt. Fick duga ändå.

Fortfarande lika hungrig. insåg att jag inte köpt något att äta nu. Fort.
Det fick bli en hel drös morrötter (Ja, nu är jag fast igen! 10 st uppätna idag) och lite fiskgratäng.

Jobb. Skicka iväg lite mail, skriva lappar och inbjudningar. Dubbelkolla.
Tvättstugan igen. Halvblöta och fuktiga torktummlade kläder. Fick så lov att funka ändå.

Hissen upp. Shit, nycklarna sitter kvar i tvättstugedörren.
Hissen ner. Fan, nycklarna låg i fickan.
Hissen upp. Gah, glömde tvätten nere (!?)
Hissen ner. Låsa upp tvättstugan, men vart var nycklarna nu igen? Fel ficka 3 gånger.
Hissen upp. Allting med. För den här gången.

Ni som har åkt hissen kan ju tänka er hur fort det gick och hur glad jag var.
Sen vet jag inte vad som hände? Hande planer på att dammsuga, ta ett bad och greja lite.
Jag kan ju mindre glädjande meddela att inget av det är gjort. Fortfarande inte duschat alltså (vet inte om det är så bra att gå ut med sådana osmickrande uppgifter?) och dammtussarna ligger där de ska.

Nu vakas en sista tripp till tvättstugan för dagen. Hoppas hoppas att jag slipper halvblöta sängkläder. De tar så mycket plats om de måste hängas upp och torkas i lägenheten. Men det är ett senare problem.

Inför den närmaste framtiden är jag lite kluven.
Hemmakväll med Let's dance eller Sinnesrogudstjänst?
Halvfabrikats-tikkamasala eller hemmgjord thaikycklinggryta till middag?
Dusch eller bad?

Jag tar mig en funderare på det i hissen ner.
Adjö.

Ps. Igår var en bra dag. Jag promenerade, jag jobbade, jag var i skolan, jag och mamma hade en fantastisk kväll med middag/fika och bio. Vi var inte hemma förrns efter midnatt..på en torsdag. DET är kvalitetstid och vardagslyx det. Ds.

Jag är inte lika bitter och deppig som det kanske låter. Jag vill bara att ni ska veta det, framförallt de som tydligt uttrycker sin oro. Jag mår bra! Allra helst nu efter två relativt produktiva dagar. Inte så mycket på pluggfronten, men lite skolarbete (gruppuppgifterna) blev helt klara idag. Nu siktar jag framåt, på 8:e februari. Då ska nog till och med jag ha hunnit klart! Inser dock att det inte är toklångt dit heller, men det är i alla fall längre fram än på fredag. Tack för det!

Jobbet börjar dra igång ordentligt nu. De flesta planeringar är spikade och allt är bokat och klart. Jag ser fram emot den här terminen, det är mycket roligt på gång! Det underlättar så mycket om man har något att se fram emot. Jag ser även fram emot ytterligare många och långa timmar på gymmet. Nu inser jag hur mycket jag saknat det!

Idag kändes det som vår! Grönt, solsken, fågelkvitter..
Allt är inte så pjåkigt emellanåt! (:

Har även fått ett mycket lockande erbjudande idag och jag vill, entusiastisk som jag är (för det mesta), bara säga JA JA JA! Men, klok som jag blivit, bad jag att få tänka på saken. Tomten gav mig ingen, men i födelsedagspresent hoppas jag att få TID! Det finns så mycket jag vill göra, och så lite tid..

Humöret är ungefär detsamma som i föregående inlägg. Pluggångesten svider mest med sin närvaro. Jag försöker läsa, men jag förstår inte vad det är jag läser. Jag försöker skriva, men det jag skriver är osammanhängande och meningslöst. Jag har aldrig kommit in i den här kursen, och vet inte hur jag ska kunna göra det nu, alldeles innan den är slut. Studiemoralen är heller inte hög när det, av någon anledning, inte känns viktigt. Jag vet inte varför, men jag kan inte ta det på fullt allvar. Förut har jag varit relativt trygg i att det löser sig ändå. Jag är alltid ute i sista minuten, men får det alltid gjort innan sista sekunden gått. Men, så är inte fallet nu. Det är mig övermäktigt att hinna klart, men rädslan för att misslyckas hänger över mig ändå. Det känns så jävla paradoxalt. Jag vill (egentligen inte tillräckligt mycket) men kan inte (egentligen, men vill inte tillräckligt mycket). Att den där förbannade viljan ska styra så mycket.

Dagen känns ändå rätt okej då det blev en del vettigt gjort på jobbet. Det mesta börjar bli klart och jag känner mig relativt redo inför barninvasionen nästa vecka. Gruppstart. Första veckan på en ny termin..och som ni vet..resten av livet. Det känns bra att kunna börja på ny kula när man vill och när det passar. Det är inte alltid det är läge vid årsskiftet. Med mitt oönskade humör känns det som en god idé att börja om dagligen.

Idag känns som en bra dag att köpa ett gymkort och ta tag i den biten. Jag behöver få ur mig den frustration som ligger och pyr under ytan. Jag är så trött, fysiskt och psykist, att jag skulle kunna explodera/bryta ihop/freaka när som helst. Utan någon större anledning. Det känns ruggigt skrämmande i och med att jag trodde jag hade kommit ur den fasen (som för övrigt diskuterades i helgen). Jag litar till att det är endorfinerna som saknas. Jag hoppas och tror att allt blir bättre med lite styrketräning i kroppen. Jag hoppas och tror att det ska bli mitt "nya" lufthål i tillvaron. Det är inte bara astman som gör det tungt.
Jag. Måste. Andas.

Det har annars varit en turbulent eftermiddag där känslorna styrt. Jag känner att jag slängts mellan hopp och förtvivlan, fastän jag vet att hoppas är det dummaste jag kan göra i det här fallet. Kvar blev jag alltså med förtvivlan. Jag säger som en god vän skulle ha sagt "Fuck this fuck". Hur jag än vrider och vänder på det kan det aldrig komma något bra ur den kråksången, men ändå är jag fast. Det är som jag sitter med tjära upp till knäna. Och ibland börjar jag tro att jag trivs med att sitta där, medans alla andra kråkor dansar till ljuv musik. Själv kan jag inte vara med i dansen, och kråksången blir bara en lång, utdragen och smärtsam process. Fan.

Det finns dock ljuspunkter i tillvaron. Jag hade den bästa helgen på länge i Ljusdal med mina absoluta favoriter. Jag blir varm inombords bara jag tänker på allt som varit och allt som komma skall. Tack tack tack, till Er två.

Nu är det dock bara till att inse att något mer studerande lär det inte bli de närmaste timmarna för fröken H. Axelsson, så nu skiter jag i det här! Nu tänker jag inte sitta och mosa min svanskota ytterligare, utan jag tänker bege mig iväg och inhandla det där efterlängtade gymkortet. Jag vill känna mjölksyran igen!

Mer (mjölk)syra åt syrisarna!
Ps. Snart ska jag sluta vara sur, hade jag tänkt. Ds.

gone, borta, tappat, försvunnet. Motivationen och diciplinen, var ääär ni?
Ett plattfall av högsta graden, från högsta höjden. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till och 16:e januari närmar sig med stormsteg.
Pluggångest, träningsångest, jobbångest. Ångest ångest ångest.

Trött, har ont, är less och grinig.
Fan.

Ett år har gått. Ett händelsefullt år, på alla sätt och vis. Jag blickar tillbaka i bloggen, i kalendern och i minnet och inser att jag, trots all sorg och smärta, haft ett bra år. 2008 kommer alltid vara inpräntat som Året alla dog. Februari och vecka 7 kommer alltid gå under namnet Helvetesveckan. Jag försöker dock påminna mig själv om allt jag gjort, allt jag upplevt men framförallt hur jag mått. Ett lugn och harmoni genomsyrar det här året. Jag må ha varit ledsen och arg, stressad och pressad, men jag har (alltid) känt att jag gör rätt. Att jag lever här och nu, och att jag är på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Det är ovanligt för att vara Caroline, men jag kanske har mognat och hittat rätt till slut?

Givetvis har det varit ett tufft år, men av någon anledning minns jag inte alla vakna nätter med tankar, tårar och saknad. Jag bär med mig tryggheten och lättnaden över att mina älskade mor- och farföräldrar som gått bort slipper lida. Jag bär med mig tryggheten och värmen de varit med och skapat i släkt- och familjeband. Jag bär med mig tacksamheten över allt de gett mig. Jag bär med mig vetskapen att de älskade mig lika mycket som jag älskade dem. Gränslöst.

Det är så mycket som har varit bra. Jag har upplevt så mycket roligt, jag har utvecklats och vuxit. Jag har lärt mig mycket och tagit vara på lärdomen. Jag är på god väg att ha skapat mitt eget hem, min egen vardag, mitt eget liv. 2008 har varit avstampet i rätt riktning till att hitta hem, hitta mig.

Det är mycket som spelar in och många mindre mål som ska uppnås för att hålla detta, men det är nog ändå mitt "löfte" (trots att jag aldrig lovar något). Under 2009 ska jag göra mitt bästa för att bibehålla lugnet, leva i nuet och se det som är här och nu, inte det som var förr, heller inte det som eventuellt komma skall. Här och nu!