Att lägga ett pussel där en bit fattas
Idag skulle jag springa hem från jobbet. Jag. Kunde. Inte. Andas. Tvärstopp. Första 20 minutrarna var en ren och skär plåga. Kan det ha berott på att jag inte hade någon iPod, så jag hörde hur tungt det var, hörde varje pipande utandning? Eller var det bara så att jag tappat andnings-biten när jag skulle lägga dagens pussel? En halvtimme blev det i alla fall.
För övrigt mår jag bra. Förutom att det gör så ont och tårarna bara rinner och jag är så ARG över att ett år snart har gått. Snart ett halvår sedan augusti. Tiden går för jävla fort och jag vill ha er tillbaka!
Ur högtalarna: The Cranberries - I can't be with you
It's bad and it's mad and it's making me sad,
because I can't be with you.
Men ni tänker verkligen inte komma tillbaka, eller hur?
För övrigt mår jag bra. Förutom att det gör så ont och tårarna bara rinner och jag är så ARG över att ett år snart har gått. Snart ett halvår sedan augusti. Tiden går för jävla fort och jag vill ha er tillbaka!
Ur högtalarna: The Cranberries - I can't be with you
It's bad and it's mad and it's making me sad,
because I can't be with you.
Men ni tänker verkligen inte komma tillbaka, eller hur?
Kommentarer
Trackback
