Innan mörkret faller ska jag lämna några varma rader..

Det har gått på tok för lång tid sedan sist. Jag säger som min gamla SO lärare skulle ha sagt; "Jag ber så hemskt mycket om hundra kronor!" Nej, inga ursäkter här. Jag är mer inne på att lägga all den energin på förbättring.

Tiden går. Fort går den också, när man har roligt. Jag lever och frodas! Tack vare kontakter har jag lyckats skaffa mig en riktigt bra kiropraktor som nu återgett mig min förmåga att gå. Då jag inte kunnat hålla mig borta från klubban och bollen hamnade jag åter på ruta ett. Field hockey gör inte min rygg något gott, men sinnet lever upp så det räcker och blir över! Och, som de flesta vet, det som inte dödar, det härdar.

Tanken är att hålla detta inlägg kort och koncist. Klockan är här strax efter midnatt. 5.15 närmar sig med stormsteg. Men som säkert också de flesta hört, så är sömn överskattat.

Den senaste timmen har ägnats åt att ladda upp diverse bilder på Facebook, men då jag vet att flertalet trogna läsare inte, av diverse olika anledningar, ej befinner sig i det träsket bifogar jag här en länk till denna festliga plats. (http://www.facebook.com/album.php?aid=47150&l=d45f1&id=561370316) Detta gör det möjligt för er att se just dessa bilder, utan risk att övervakas av FBI eller liknade.

Imorgon. Fredag.
Träning. Dubbelpass 5.30. Kul.
Kiroprakteri = kostsam ($40) lidelse i 10 minuter, men ack så effektivt.
Story time. Vad är vi utan rutiner?
Lunch på Sturgeon Hall hos min (ny)funna vän. Devon. Från Nya Zeeland.
150 cm över havet. No kidding.
Giant Swedish woman. Ohyes.
Hockeypremiär imorgon kväll. Kan inte bli annat än intressant.
Inte Brynäs-Leksand intressant, men vad kan någonsin jämföras med det?

Kära vänner i ljus och i mörker.
I växlande väster och öst,
är ni alltid mitt hopp och min helande tröst.

Det behövs ibland då jag saknar, för det gör jag.
Jag saknar Er. Dig.

Forandringarnas Sondag.

Ja, det blir en snabbis har. Maste kila i sang inom kort, helst nyss, da det ar spinningdags imorgon bitti igen. Det olidligt tidiga 6.15 passet kanns lite val olidligt tidigt, men..as long as there's a will, there's a way!

Forandring var det ja. Denna regniga sondag bestamde jag mig for att klippa av mig halva haret.

Sagt och gjort. Sahar blev det.
   
Ja, det var ju inte sa farligt tanker sakert de flesta (utom mamma!). Sa, mamma, hall i hatten!
I nacken ar det nastan inget kvar. Det ni ser ar det langsta.
Och det ar inte langt, for att vara mig.
Caroline goes bob. Lite smakul. Platina blond sadan dessutom.
Men det kalaset ordnade jag alldeles sjalv.
Det sag ut ungefar sahar.

Aaaaaliiieeenish!



Men det ar inte nog med det. Idag har aven jag kopt mig ett par jeans. Ett par alldeles egna tighta jeans som sitter dar dom ska! Dock ar jag ju lite for lang for det har landet. Men nu ar det sa manga som har sagt att dom inte aaaar for korta, sa jag litar pa dom. Punkt slut.

Det ar vad jag har roat mig med idag. Imorgon tar en ny vecka fart.
Da har jag varit har i 7 hela veckor. Time flies!


Info.

Jag tankte bara informera samtliga att lordagen ar nu bestamd att spenderas i Vancouver. Med andra ord, jag kommer vara borta hela morgonen/dagen/kvallen och halva natten. Jag antar att det nu ar jag som far chansen att skriva den san grej till tidningen;

"All eventuell uppvaktning i samband med min fodelsedag undanbedes vanligen, bortrest."


Jag kommer alltsa inte finnas tillganglig via telefon den dagen. De som mot formodan fortfarande skulle vilja ringa blir nog tvugna att bestamma en tid med min sekreterare. Detta gors lattast via mail. Kommentarer till denna text kan anvandas i varsta fall. Att ringa till min mobil under dagen ar ju ett alternativ, men eftersom det kostar skjortan for bade er och mig sa avstar jag helst fran detta tillvagagangssatt.

Ja, da tackar jag for mig, for er uppmarksamhet och onskar er en god kvall,
fastan det tar emot da klockan har ar 9.28 AM.
Mitt namn ar Caroline som rapporterar fran ett regnigt Kelowna.

Tredje gangen gilt!

Okej. Nu vet jag varfor jag inte skriver blogginlagg oftare. Jo, for att varenda gang forsvinner de! GAAARGH!
Okej. Nu var det gjort. Frustrationen ar ute ur kroppen. Pappa, jag knyter naven i fickan och tar nya tag, precis som du lart mig.

Sa, har rullar allt pa i ratt riktning. Det ar fortfarande sommar, det ar varmt, det ar skont och jag ar brun. Woho! Sa, nu var det sagt och skrytet avklarat. (Fast jag ar ratt jattebrun, for att vara jag =))
Tjejerna och jag far dagarna att ga av bara farten. Fort fort gar det. Formiddagarna fordrivs oftast med lek. Prinsessor och dans, Roley, Poley and Soey och jumping shows. Eftermiddagarna bjuder oftast pa nagon aktivitet i storre eller inte riktigt lika stor skala. En picknick pa baksidan kan vara aventyrligt nog aven for det storsta barn.

Lite bilder ar har pa ingang. Dessa ar alla fran i fredags (igar for mig). Fredagar har blivit lite av en Girls day out. Storytime lar bli mer en vana eller ett undantag. Det var riktigt roligt. Lika sa lunch ute och ett besok i en lite mer fancy lekpark an den som ligger 6 minuters gangvag harifran.








Det ar inte alla 3.5 aringar som kan ata "chuchi" med pinnar inte!



 





Det sags ju att bilder sager mer an 1000 ord, sa jag later dessa tala for sig sjalva..
Det ar dock inte alla dagar vi beger oss ut pa liknande festligheter och utflykter, utan nojer oss med..



..mys!


Och mysigt ar vad det ar har! Verkligen.
For ovrigt blir jag lite tafatt da jag inte riktigt vet vad jag ska plita ner och inte. Sa, forslagsvis kan ju de som onskar/kraver mer specifik och detaljerad beskrivning av olika handelser och event stalla diverse ledande fragor angaende detta, sa jag har nagot att ga pa. Berattandet blir annat ratt flyktigt, da det ar sa mycket intryck, men ack sa svart att satta ord pa dem!
Men nu har jag i alla fall bevisat, an en gang, att jag lever och frodas.
Pa aterseende!

Mmm, vilken harlig dag..

Tankte bara skanka lite varme till er dar hemma i Sverige,
 da det ryktas om att det ar runt 4 grader varmt (?)...

image55

..och datta ar vad jag roar mig med dagligdags! 8)

Frank

Som jag sa i det tidigare inlagget var det en massa smasaker som jag skulle beratta, men for det mesta glomde bort. Jag blev lite less pa mig sjalv pga. detta sa jag gjorde mig en lapp. Lappen ar nu i princip full, efter si sadar en dag. I alla fall..

Mamma och pappa, det internationella kortkortet har kommit! Det kom redan i fredags, men eftersom minnet svikit sa har jag glomt bort att beratta det! Det ar dock det fulaste jag har sett i hela mitt liv!! Snacka om Old School. Men men, tillbaka till boktryckarkonstens tid bara.. Det fungerar nog i alla fall.

Jag har en husspindel som haller mig sallskap ungefar dygnet runt. Valdigt sot, trevlig, i lagomt format samt en baddare pa att halla sig pa betryggande avstand. Denna ar annu namnlos, nagra forslag?

Denna punkt ar tillagnad hela Sveriges campingbefolkning.. Lagg ner!! Det finns en oskriven lag ute pa Sveriges campingplatser, "Storst gar forst!". Kom till detta landet och ni kommer aldrig nagonstans for varenda kotte har en husvagn 10 ggr storre an er! Och observera gott folk, detta ar inget skamt! Jag ser tva stycken just i detta nu som, i canadensiska matt, ar ratt sma, men i svenska matt ar way out of the royal league! Jag sjalv, ofrivilligt inbiten campare som jag ar, tappar hakan ungefar 5 ggr om dagen nar den storsta caravanen efter den andra rullar forbi. En normal canadensisk campingfamilj aker formodligen ut med; sin super size truck med sjalva draganordningen fastjoxad pa flaket, en husvagn lika lang och stor och hog och bred som en hederlig Swebus-bus och sist men inte minst, sin splitternya, skitstora, mastodont stadsjeep fastsatt bakpa. Det ryktas aven att det inte ar nagon ovanlighet att det finns nodvandigheter sa som jacuzzi och bastu inuti dessa vralak till vagnar. Halla, vad hande med servicehusen!?

Ja, som ni forstar ar allt..liite storre an hemma. Bilarna framforallt. Men, mina damer och herrar, grannen har en Volvo och jag har sett treee Saab!! Dessa klassas dock som "small cars" och far darfor parkera pa parkeringsavdelningen amnad for "Small cars only". Dar far dock jag aldrig parkera da jag kor vad canadensarna kallar "Mini-van". Sjalv tycker jag det kanns som om jag kor runt varldens storsta fordon nagonsin. Jag forsokte mig pa att fickparkera igar. Hahaha. Jadu. Det kanns som om jag ovningskor igen. Tanken att skapa en skylt med texten "Tourist!" eller nagot liknande, for att fa okad forstaelse pa vagarna.

Utover infrastrukturen och trafiken i ovrigt ar priser och skatt ganska intressant. I detta landet ar priserna som angivs i affarerna exclusive skatt. Man maste alltsa sjalv lagga pa 14%, eller nat sant. Dessutom finns det tva olika skatter. Jag har ingen aning om skillnaden. Jag vet aldrig nar jag maste betala bada eller nar det bara ar en. Sa, det ar som lilla julafton varje dag nar man ska fram till kassan och far reda pa vad saker och ting Egentligen kostar. Med andra ord, det ar ingen hit att kopa nagot som man, redan efter att ha tittat pa prislappen, tycker ar lite foor dyrt, for det blir bara varre!

Jag har alltsa upptackt en hel del, bade bra och mindre bra saker. En, enligt mig sjalv, bra upptakt ar ju faktist det omtalade kaffet. Det ar pa tiden att jag vaxer upp nu ocksa va? Jag borjar lite sakta men sakert.. Jag har provat diverse olika mjukstartsvarianter men kanner att det snart ar dags att ga pa the real stuff. Fram tills dess far det nog bli en och annan av den nya lasten, Iced Cappucino. Herre min skapare! Sa, fyra manader till i den har takten och jag ar kaffedrickare i stil med min storebror nar jag kommer hem!

Mamma, vet du mer vad jag upptakt att finns har? Ranchdressing. Och den smakar precis som den gjorde i USA for 13 ar sedan! Hur manga flaskor onskas i julklapp? =)

Nu borjar listan over vad-jag-maste-beratta-saker lida mot sitt slut. Jag kan dock tillagga att igar vad min forsta dag pa Mission Fitness Center aka. gymmet =P Jag kopte mig ett 3 manaders membership och det var sa kul och sa manga maskiner och sa manga pass att anmala sig till och sa stort och sa frasht och sa..alldeles..alldeles..underbart! Ni kanske forstar var jag kommer tillbringa manga av mina lediga minuter? =) 

Nu ska jag nog slanga ungarna i bilen och aka en svang. Tanken for eftermiddagen var stranden, men jag har blivit lite krasen vad det galler vadret. Sa, det blir nog bara parken. Eller ja, bara och bara.. =)

Visstja..

  
Tia-Frank, Caroline-Frank & Nova-Frank!

Med er pa andra sidan jorden far jag tid till ingenting..

                       image50
                                                                                         I can see you!

Dagen ar Sondag, klockan ar nu 18.33 or 6.34 PM. Jag har fortfarande lite svart med det dar, men jag lar mig val.. Jag sitter nu har och ser ut over en klarbla himmel, som annars har varit gra och regnfylld hela dagen. Tanken var stranden, men istallet fick det bli till att pricka av diverse nodvandigheter pa shoppinglistan. Den sag ut som foljer
          
                       image51

Punkt 1 ar nu avklarad. Jag har inforskaffat mig en bla pyjamas i shorts-och-linne-stil. Billigt och bra. Duger for mig.
Punkt 2 kan for vissa vara lite overraskande da jag manga ganger bojkottat flip-flop tofflor, MEN da jag fatt rediga skavsar fran mina hederliga Adidastofflor har jag tvingats till insikten att flip-flops ar riktigt fiffiga. Hittade dock inga som dog, sa jag far snylta pa Helenas ett tag till.
Punkt 3 kunde prickas av efter manga om och men. Jag, som egentligen inte gillar vita trojor, akte ifran allt vad vita overdelar hette och insag, nar jag kommit hit, att det kan vara ratt bra att ha enda. Krasen som jag ar tog det mig ett tag och manga olika affarsbesok att hitta det jag fann. Men ett linne och en troja blev det!
Punkt 4 var den mest intressanta punkten, enligt mig sjalv, da jag blivit som besatt i traningskladersinkop. Det visade sig dock att det skulle bli en kostsam affar. Denna kunde darfor inte ta plats idag, utan jag far vanta till ungefar..imorgon. Hittade dock nagra tankbara alternativ, men forst vantar ett besok i en affar dar de allra basta traningskladerna tydligen finns, Lulu Lemon! (http://www.lululemon.com)

For ovrigt har helgen bjudit pa mitt livs forsta rugbymatch! Det var..intressant. Sjalvmordsliknande och manligt, skulle man kunna saga. Jag trodde aldrig jag skulle saga detta om nagonting, meen, ingenting for tjejer! Tranat har jag ocksa gjort. Sprungit Mission Creek. Beskadat ornar! Ja, pappa, det ar sant! Har ser man ornar varje dag, mer eller mindre.. Sa, Lilla Fagelboken kan slanga sig i vaggen! This time we're talking biiiig birds!

Det finns sa mycket att beratta sa jag inte riktigt vet i vilken ande jag ska borja, och medans jag funderar pa det har jag hunnit glomma bort ngt jag tankte att jag skulle skriva ner. Sa, jag tror jag skippar alltihopa och beger mig ut en svang och beskadar solnedgangen nere vid sjon istallet..


PS.

Jag blir pa tok for nyfiken da det ar jatte manga som laser, men bara ett fatal tappra krigare som lamnar kommentarer. Sa, gott folk, kom ut ur garderoberna, visa vilka ni ar! Kommentera mera! Please?

Tack pa forhand.

DS.

Å Ä Ö!

Min dator är tillbaka i matchen! Efter många om och men fick Josh ordning på torpet. Storebror kan nog ta åt sig en liten del av äran då något han sa nog fick poletten att ramla ner för dataansvarig i detta hus.

Jag tänkte i alla fall passa på att skriva lite och lägga upp lite bilder nu när tjejerna leker som aldrig förr. Det är tea party på gång, varvat med jump shows och bebisagerande. Men efter lunch beger vi oss nog till stranden!

Igår var min första dag med tjejerna på egen hand och det kunde nog inte ha gått bättre! Vi lekte och lekte och lekte. Inte en enda sur min på hela dagen, och det händer inte ofta. Det finns nämligen en fröken med ett skapligt humör. Jag har dock inte lyckats få någon bild på hennes grumpy-face ännu, men det lär komma, var så säkra! Bilden på en tvåårig Caroline som fick äran att smycka den sammes studentskylt är inte ens i närheten av vad denna, snart tvååriga järnvilja kan åstakomma, även om likheten finns där!

Eftermiddagen tillbringades först hos tandläkaren. Tia var på sin årliga koll. Sen spenderades några timmar, och lite pengar, på shopping centrat. Jag har nu en mobiltelefon (som jag själv inte vet numret till), en adapter så att jag slipper snylta datasladdar från Josh, samt ett tillskott i Body Shop familjen. Min älskade affär finns alltså inom ett överkomligt avstånd och expediten sa till mig igår att om jag någonsin längtar hem, kom då till Body Shop, här kan du alltid känna dig som hemma! Haha, härligt härligt! (Men farligt farligt!!)

Igår kväll begav jag mig ut på en långpromenad för att verkligen lära känna området. Jag hade tänkt gå till punkt A, men hamnade vid punkt K. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Detta betyder dock inte att jag gick vilse, jag hade faktist en skaplig aning om var jag befann mig och när jag väl kom ut på stora vägen igen, då var det bara raka spåret för över och jag var hemma! Jag jobbar mig framåt, sakta men säkert. Snart förstår jag mig nog på den här stan, hoppas jag.

Helgen gick av bara farten. Vi var på ett tvättäkta BBQ-party med Josh jobb. Det var mycket trevligt med många trevliga människor. Dagen därpå var vi vid poolen, det vill säga på ett badhus. Alla hämningar släppte. det fanns ingen hejd på någon av dem. De trodde visst att de kunde simma, men insåg snart att detta icke var fallet. Då lugnade de ner sig, lite.

Nu är det visst tid för mig att gå på detta omtalade te-kalas, så jag ska ladda upp några bilder lite snabbt och sen dricka te för fulla muggar. Enjoy!

 
Vyn ar inte riktigt densamma pa motorvagen mellan Gavle och Stockholm.
Har mellan Vancouver och Kelowna.

 
Kelowna


Tia!

Nova!


Tia & Helena / Tia & Nova


Nu ar det ni som tittar pa dessa bilder med andakt! Min dator, dar detta inlagg borjade skapas har slutat fungera, allt har raderats tva ganger. Det har tagit mig hela formiddagen och jag tanker inte lagga ner en sekund till!

Jag har dock hunnit gora lite research ang. mitt eget telefonnummer; (250) 575 4243. Fraga mig dock inte vad landskoden ar till Kanada eller vad tex. (250) star for, for jag har ingen aning! Den som kanner sig manad kan dock forsoka sig pa att skicka ivag ett sms!

Nu har det hunnit bli tid for lunch bade en och tva ganger om! Pa aterseende!

The first report from Kelowna BC

Jag ar alltsa har nu! Yeay!! som barnen skulle ha sagt. (Till KB's stora fasa!)
Efter ratt manga om och men blev jag mott av de varmaste av kramar pa Vancouvers flygplats igar kvall.

Forvirringen borjade dock redan pa Arlanda. Nar jag precis sagt 'Hejda' till Therese, Frida, Olivia och pappa och var pavag mot sakerhetskontrollen, da gick jag vilse. Tur var da att jag hade dessa fyra som hjalpte mig pa ratt vag. Varre var det nar jag gick vilse pa Heathrow... Maken till storre flygplats far du leta efter! 
Orsaken till hela vilsevandringen var den mindre trevliga mannen vid den brittiska sakerhetskontrollen som pastod att man bara fick ha en vaska som handbagage. Jag forsokte forklara att jag minsann last pa Air Canada's hemsida att man fick ha tva!! Han brydde sig inte om mina motsattningar utan visade mig ur kon. Sen, "Take left, and then left again. Go then to the Air Canada-desk." Okej, tyckte jag. Vanster, vanster. Hur svart kan det vara? Oh my, visade det sig. Betydligt svarare an man kunde tro. Jag gick vanster, sen vanster igen och kom in i varldens sorsta hall full med folk och skyltar och hej och ha. Jaha, tankte jag.. Air Canada-disken.. Det var diskar tillhorande flertalet foretag utan logisk ordning lite har och var. Tillslut nadde jag den ratta, jag packade om och stod i ko. Nar det val var min tur och jag forklarade mitt arende sag herrn bakom disken fragande pa mig och sa "I'm sorry, but you're in the wrong place. Go to 'Departures'." Ja, varfor inte, och var i hela fridens ligger det!? "Go to the left over there, then through a double door, then through an other double door, and then you'll see it!" 
1. "Over there"!?
2. Se vad!?
Jag sprang denna hall fram och tillbaka fyra ganger, svetten rann och det enda jag sag var taxi-chafforer. Kon till flygplatsinformationen var pa tok for lang. Jag fagade nagon som sag ut att veta nagot. Jag hade halft ratt. Detta tillsammans med min egen oerhorda intelligens hittade jag till slut pa en skylt dar det stod "Departures -->". (Yeay!) Jag kom da ut pa nagot som visade sig vara en byggarbetsplats. Det hade ingen sagt nagot om! Vid det har laget var tiden, enligt mig, inte sakerhtssnubben, disk-killen eller den halft vetande mannen, knapp sa jag tog fran och med nu det langsta benet forst. Nar jag, svettig och less, kom fram till Air Canada disken forstod de inte vad jag gjorde dar. Jag fick till slut min ena vaska in-checkad och nar jag fragade vart jag skulle nu, sade de at mig att jag skulle ga tillbaka upp for tapporna, "Then you'll see it!"
1. Jag kom aldrig fran nagra trappor.
2. Se vad!?
Innan jag hann tanka mer var jag pavag upp for nagra trappor i alla fall. Jag laste pa en tavla dar alla flygbolag var listade, Air Canada - C. Logiskt tankte jag. Samma tavla kom nar jag hade forcerat fram, Air Canada - D. Halla!? Air Canada - D. Air China - C. Jag hajade till och insag att jag kunde lika garna ha hamnat i Kina. Tur att man ar med!
Nagon gang, fran och med att jag lamnade tryggheten i sakerhetskontrollen, till denna stund hade jag i alla fall hunnit snappa upp att jag skulle till Gate 30. Det fanns ingen tid att spilla, mot Gate 30. Nu ledde mig alla skyltar ratt, inga hinder uppstod och snart satt jag pa planet. Och som jag sa till min svenske stolsgranne, nu fanns det ingen atervando..

14 smartfria timmar senare landade planet i Vancouver. Pa halvsovande ben stapplade jag mig ut mot passkontrollen. Redan dar borjade kanadensarnas misstro till mig. Killen i kuren trodde inte pa ett enda ord jag sa, men efter sisadar en 20 svettiga minuter av fragor och onda ogat slappte han igenom mig. Men nagon stampel ska ni inte tro att jag fick, nej nej. Det skulle jag fa av nagon annan kille. Efter jag hamtat mitt bagage, som de for ovrigt misshandlat, stallde jag mig i en ko for immigranter. Ja, jag har immigrerat till Kanada nu gott folk! Jag var inte sarskilt nervos for jag tankte att en kille har ju redan godkant mig. Han kanske bara hade slut pa black i sin stampel eller sa? Tji fick jag. Ytterligare 10 000 fragor. Det gick bra till en borjan, tills jag snurrade in mig sjalv i mina egna svar. Denna kille trodde inte pa mig for fem ore. Han fick reda pa hur mycket pengar jag hade med mig (trodde han ja!) och telefonnummret till Helena och Josh. Han ursaktade sig for att ringa nagra samtal. Han ringde hem hit, Josh forstod att det var fran flygplatsen och svarade inte. Han ringde till Helenas mobil da hon satt utanfor och vantade pa mig. Han fragade henne ungefar samma fragor som till mig och tydligen lade vi fram samma story for nar han kom ut stamplade han mitt pass, dock inte lika rekorderligt och glatt som han gjort for en hel grupp kineser innan mig, men han gjorde det!!! Jag var nu inne i landet.

Efter detta kunde det ju bara bli battre..och det har det varit! Efter manga kramar, massa mys och en redig middag tillbringades en natt pa ett hotell i Vancouver. Jag vaknade sedan och fick sallskap av Tia som ville mysa. Efter frukost i hotellets lobby begav vi oss till IKEA. Dar var vi heela dagen och hittade bade det ena och det sjunde. En fyra timmars biltur vantade sedan. Barn som sjong och en helt underbar natur gjorde att dessa fyra timmar kandes som en, max. Tva stycken somnade tydligen utan att blinka under tiden jag och Helena var och handlade, samt aterlamnade en carpet cleaner. Nu ar det dags for mig att landa i min queen-size bed! Klockan ar pa tok for mycket, men det var tydligen bra att vara vaken sa lange som mojligt ikvall i jet-lag bekampningssyfte.

Det var egentligen bara meningen att jag skulle skriva en kortis for att bekrafta min existens och valbefinnande. Det blev dock lite langre an sa. Det ar dock smallar man far ta..

Godmorgon Sverige! Godnatt till mig sjalv. (12.12 AM)

PS. Det var meningen att jag skulle bifoga lite bilder fran resan, men min dator vill inte riktigt fungera som det ska, sa ni far ha talamod. Nar den val kommer i bruk slipper aven bade ni och jag bli tokiga pa saknaden av prickar over vissa bokstaver. Det finns ju en programmerare (lases Datanord) i familjen, sa problemet ska snart vara atgardat. DS.


Helt enkelt.

Ganska precis 36 timmar kvar. Herre-min-skapare-och-fred-på-jorden! Sa jag 36 timmar? Herre!
"Hur känns det?" frågar alla. "Det känns inte" är mitt eviga svar. Det blir nog detsamma denna kväll, även om 36-timmars-uppenbarelsen gjorde sitt. Allt börjar kännas lite mer verkligt nu, eller overkligt? Dimman lättar stundtals, men vissa dagar/timmar/stunder är det tjockare än aldrig förr och jag förstår mindre än vanligt vad som är påväg att hända. Livet tar vägen över Atlanten, autopiloten är på, and I will just enjoy the ride.. Helt enkelt.

Igår var, vad pappa kallade det, last night with the gang. Och vilken kväll sen! Middag, Cityfestbesök och filmmys med mina favoriter. Ett par saknade, alla älskade. En efterlängtad återförening. En skål för evig vänskap. Då lät det möjligt. Och varför ska det behöva vara svårare än så? Det kan väl få vara så helt enkelt.

Idag tog jag tag i packningen. Jag är långt ifrån klar, men jag har i alla fall börjat. Eftermiddagen och kvällen bjöd på jobb. En otroligt mysig kväll har jag haft med mina pensionärer. Det var roligt att jobba. Många varma skratt blev det. Det är kvällar som denna det känns lite vemodigt, då vetskapen om att morgondagen är den sista på jobbet smyger sig på. Men var sak har sin tid. Helt enkelt.

Morgondagen bjuder även den på jobb. Förmiddag denna gång så jag ska alldeles strax bege mig mot sängen. Efter jobbet blir det packning för allt var packningsmuskerna bär. Jag vill gärna hinna med en sväng upp till Högbo för att lyssna på lite skönsjungande killar och tjejer, men mamma säger att jag måste packa klart först. Jag bor ju hemma igen, så nu får jag hjälp med prioriteringar och pikar om att göra saker i den logiska ordningen. På både gott och ont. Men mamma är ju mamma, och mammor brukar ha rätt. Helt enkelt.

Jag är på jakt efter solen.
Jag har seger i mitt steg.
Jag går rakt in i ljuset.
Jag må vara rädd men aldrig feg.
Jag vågar vinna över rädslan
för jag kan se min rädslas grund.

Helt enkelt.




It ain't easy to say goodbye..

7 dagar kvar för min del. Några fler för vissa andra, men inte är det många. Jag till Canada, Thomas till Göteborg och Robban till vår kungliga huvudstad Stockholm. Tillfällen att umgås är få, men vi slog våra tre kloka ihop och hade stora visioner att sammanföra våra nära och kära på samma plats, vid samma tidpunkt. Tiden var lördag från 18.00, platsen var vår älskade Vändplan, Brednäsgatan. Vi nådde vårt mål och här kommer lite bildbevis.


De Evigt Taggade.


Föräldramingel och barnabus..


..innan det var dags för mat. Somliga mer taggade än andra.


Maten började tryta, lika så tålamodet. Rastlösheten tog vid hos Therese, Robban och Olivia.



Presentutdelning.
Olivia väntar med spänning på vad som skall finnas i paketen.


Ingen fest utan is.
Jag gick lös på ett isblock i storlek med det som sänkte Titanic.
Till min hjälp hade jag en skruvmejsel.
Paparazzi-Olivia var givetvis där.

Nu var det dags för den stora Sångtävlingen.


Kill-laget
bjöd på sång, dans och visslingar men hade inte kapacitet nog..


Det hade heller inte Föräldra-laget trots livserfarenhet, domarfjäsk och enorm inlevelse..


Vinnande ur striden gick (självfallet) Tjej-laget tack vare dess
mångfald, fantastiska laganda och brilljans!

Man kan säga att samtliga lag sjöng hellre än bra.
Detta var tvunget att balanseras. Vi tog hjälp av ett band som har vanan inne.



Skjut (http://www.myspace.com/skjut)
gästade Brednäsfestivalen och lämnade många spår i så väl hjärtan som på kinder..
Elias (längst till höger) kunde tyvärr inte infinna sig. Istället bjöd (från vänster) Olle, Martin och Elina själva på diverse eget material samt några så kallade "klassiker". Uppskattningen går inte att beskrivas i ord.

Fotnot: Bilderna är tagna vid ett annat tillfälle

Bilder finns inte längre att tillgå. Det innebär dock inte att kvällen tog slut.
Det var en kylig natt som tog vid. Värmande taktiker var många och varierade.
Kaffe, konjak, filtar,kramar och levande ljus. Alla sätt är bra utom de dåliga..

Samtliga ska ha ett stort tack för en trevlig kväll.
Och vi ses, bland dimmorna i norr eller i söder..

Lördag 27.7.07

Jag känner mig som en fnittrig fjantig fjortis. Att gå runt och småle för sig själv är inget som hör till vanligheten, men de senaste dagarna har det blivit mer till en vana än ett undantag. Haha. Ja, det finns inte så mycket mer att säga om saken. Det lär återstå att se hur det urartar sig, om det hinner urarta sig? Antagligen inte. Men det gör inte så mycket. Det är nästan denna ovisshet och detta förstadie som är det bästa. Med tankar som snurrar och glädje som far. Mail och sms som gör sitt. Flyktigt, lättsamt, kravlöst. Något annat hade varit riktigt fel i tiden. 16 dagar kvar.

Det är mycket som känns otroligt och långt borta nu. Hade en trevlig kväll tillsammans med de allra bästa igår. Hur många fler liknande kvällar kommer det hinnas med? 2? Two too few. Minst. 16 dagar är inte många dagar. Veckorna går skrämmande fort. Det är sommaren som gör det, inte sant?

Iiih. Haha. Jadu. Idag har jag i alla fall shoppat lite. Igår också. Åh, jag köpte nya skor igår! Ni vet känslan man får när man köper något man gått och suktat efter länge? Jag var lite tveksam till en början, mest på grund av vemodskänslan som infinner sig då det blir en sak mindre att tråna efter. Man saknar sånt som man inte har, men man saknar inte sånt som man har.. Therese tog då saken i egna händer. Hon slog mig med ett skohorn, fick sen med sig Frida och tillsammans satt dom och ropade Köp! Köp! Köp! Jag är ju inte den som säger nej, så jag plockade fram plånboken och inhandlade drömskorna (som igår var på rea, såklart! ) Det är tur att jag har vänner som leder mig in på rätt väg då jag tvekar. Tack!

Idag begav jag mig ut i shoppningdjungeln ensam. Vi snackar dock en djungel i ungefär samma storlek som Din tvättstuga. Med andra ord, Sandvikens centrum. Det låter inte mycket för världen, men vi snackar kvalitet istället för kvantitet! Team Sportia-killen är min nya vän. Han känner igen mig, han vet vad jag vill ha och behöver. En klockren karl. Tillsammans kom vi idag fram till att ett redigt linne och ett par träningsvänliga trosor var ett måste. Läses; han bestämde och jag betalade. Därefter begav jag mig till konkurenterna inom sportprylevärlden. Intersport hade ett bra erbjudande, så jag tänkte att jag kunde slänga lite pengar även i deras brunn. Ett fantastiskt snyggt regnställ införskaffades inför höstens bravader. Givetvis var det turkost och svart, allt för att matcha de övriga kläderna ämnade för diverse uteaktiviteter. Det bör dock tilläggas att Team Sportia alltid kommer ligga steget före i mina ögon.

Så, det faktum att jag faktist är ledig hela helgen, tillsammans med de glädjefrön som planterats i de föregående styckena samt vetskapen om att huset blir mindre tomt från och med imorgon kväll, gör mig alldeles.. lycklig och förvånad!

image15

Om det föll sig så att vi fann en fyrklöver, då önskar jag att vi alltid får vara nära varann..


Min Guldtant i tillvaron.

image7
Jag ska torka hennes tårar. Jag ska kamma hennes hår.
Reda ut alla härvor. Försiktigt och så gott det går.

image9
Jag ska bada hennes fötter, jag ska tvätta hennes sår.
Sen ska jag lyfta hennes händer och säga,
Där ser du själv hur högt du når!


image8
Jag ska lyfta hennes fötter, dom ska flyttas tills dom går.
Den ena efter den andra, tills hon trampat upp ett spår.

image10
Jag ska gå i hennes skugga. Om hon faller finns jag där.
Sen ska jag lyfta hennes händer och säga,
Där ser du själv hur stark du är!


image11
Jag ska köpa henne pärlor. Det finns pärlor utav glas.
Det är sånna jag vill skaffa, sånna som kan gå i kras.

image12
Jag ska säga att det vackra är så skört, så skört som du!
Sen ska jag lyfta hennes händer och säga,
Du ska vara rädd om dig själv nu!


image13
Jag ska lyfta hennes krona. Den av törne som hon bär.
Jag befriar hennes huvud från det som tynger, det som tär.

image14
Jag ska ge henne en gloria som lyser upp vart än hon går.
Sen ska jag lyfta hennes händer och säga,
Där ser du själv hur högt du når!


Känslomedley

Jag fick ett brev, ett riktigt brev med frimärke. Du skrev om att leva med förbannelsen. Du gav dig din version av sanningen för att få mig att förstå. Det blev som ett virrvarr av alla känslor, minnen, jeansshorts och rostade ben.

Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart och långsamt, långsamt gled jag in i minnen, gömda längst bak. Men tiden har sin rätt att förändras där den går, den är hos dig nu och jag ska aldrig älska dig igen. För det finns ett enkelt svar, du är varm när jag är kall.

Och som du skrev med ord bevingade som fjärilen. Jag tror att du förstod att du fick chansen, jag gav dig chansen. Men nu är det för sent. Så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv, älskade du.


/C

En snabbis..

..innan det är dags att bege sig igen. Bah!
Kom alltså precis hem från äventyr i Dalarna. En mycket omtumlande gårdagkväll satte sina spår. Jag nickade till bakom ratten ungefär 10 gånger på vägen hem. Riktigt läskigt. Men nu är jag hemma med livet i behåll. Kvällen innan det bjöd inte heller den på mycket till sömn i och med långväga gäster, heller inte kvällen innan det då det var utgång som gällde. Så nu är det måttligt slitet på H. Axelssons avbytarbänk. För det är där jag sitter nu, på avbytarbänken! Utbytt på grund av dålig dagsform. Men, från och med att jag har slutat 21.15 ikväll, tills på måndag morgon så ska jag vara så leeeedig! (Ja, en helt ledig dag är guld värd nu för tiden!) Men det är ett arbetspass kvar innan ledigheten kan ta sin början.

Så, nu är det dags att bege sig ner till Fridolf, sen jobb. Tjoho!

Förresten, klassen, rackarns va snygga vi var på studenten!

Jag kan springa framåt, jag kan springa bakåt...

Dags att byta om. Jag öppnar påsen som är den
snyggaste i världen. Ja, det är den!
Men jag plockar upp nånting som är ännu snyggare.
Alla tappar andan och jag älskar det jag ser.
Ett splitter nytt blått, vitt och glänsande...löparställ!

image5

Jag kan springa framåt, jag kan springa bakåt.
Jag kan hoppa höjdhopp i mitt nya löparställ, löparställ, löparställ!
Jag kan ta mig över en fårskinnsfäll
i mitt fräsiga löparställ.
Jag kan skjuta hårt och med en skräll i mitt nya löparställ!

image6

Våran feta fröken står i rosa overall,
hon blåser högre i sin pipa än vad något öga tål.
Jag glider sakta fram över golvet av parkett
och försöker dölja stoltheten men det är inte lätt.
En snabb spurt hit, en kvick rusch dit
och så en sväng in i hörnet, jag ger järnet!
Ner på rygg och cykla för att fröken verkligen ska se
vad jag har på kroppen, men hon gör inte det.
Jag blir förbannad och skriker :
Det här är ett splitter nytt blått och glänsande löparställ,
ser du inte det?


Dåså..

Då var det bokat och klart. Konfirmerat och bestämt. Betalt och färdigt. Dagen D är snart här.


Bokningsbekräftelse

Bokningsnummer: XXXXXX
Bokades av: Caroline Hannuksela Axelsson
Bokningen genomfördes: måndag den 16 juli 2007
Din personliga bokningssida: Betalning, tidtabell & bokningsstatus

Resplan
Arlanda Stockholm - Vancouver.
1 Vuxen med Air Canada
Utresa 13 augusti 2007
Avg Ank Flight Från Till
2007-08-13 11:10 2007-08-13 12:50 AC9442 Arlanda Stockholm London Heathrow
2007-08-13 15:00 2007-08-13 17:00 AC897 London Heathrow Vancouver

Hjemreise 20 december 2007
Avg Ank Flight Från Till
2007-12-20 17:45 2007-12-21 11:25 AC854 Vancouver London Heathrow
2007-12-21 13:50 2007-12-21 17:25 SK532 London Heathrow Arlanda Stockholm

Betalning
Dyrt sa stämman

Party-Poopers!

De senaste två dagarna var tydligen lite för bra för mig. Någon tyckte det i alla fall och ville att jag skulle komma tillbaka till verkligheten. Så morgonen började fånigt tidigt efter en, mer eller mindre, sömnlös natt. 05.10 ringde klockan. Rise and shine! (Yeah, right.) Men men, det var bara att gilla läget. Jag mådde illa av dåligt samvete. Fridolf hade inte varit inne på länge. Så, jag begav mig alltså till Hedgrind runt 6 snåret för att släppa in Fridolf. Trodde jag ja. Ingen katt kom. Jag åke till jobbet, alldeles för tidigt.
Suck.

Den stunden jag satt och väntade på nattens rapport hann jag bli trött. Så, trött och less gick jag upp på avdelningen. Vi plockade fram lite, planerade lite. Det är 9 pensionärer, 3 personal. 3 var. Helt okej tyckte jag, tills Han där uppe presenterade sin Få-tillbaka-Caroline-till-verkligheten-idé; "Ja, nu är klockan kvart över sju, vi ger henne en tant och 25 kvm bajs!" Vi snackar tak, golv, väggar, fötter, händer, kläder, sängar, rullatorer.
Suck.

1½ timme senare då de tidigare nämnda ytor och krypin var rena då var det dags att ta upp nästa pensionär. Bajsbooom även där, värre än vanligt. Dock begränsad till sängen, men här istället på djupet, ner i madrassen. Ja, varför inte?
Suck.

Pensionär 3. En historia för sig. Det var dusch på schemat idag. Det började inte bra. Jag kom 1 minut för sent och hela hennes morgon var förstörd. Hon var otrevlig och kom med spydiga kommentarer i 1½ timme. Jag log och frågade om vattnet var lagom och om hon var ren mellan tårna.
Suck.

Är inte livet fantastiskt så säg!?
Suck.

Nästan perfekt..

Jag vill passa på att skriva ner allt nu när endorfinerna rusar. Vet inte om man även kan kalla senaste 1½ timmens aktivitet för att rusa, men sprungit har jag. Och fortare än vanligt gick det. Det måste vara de nya kläderna, som mamma sa. Och ja, så måste det ha varit.

Gårdagen var fläckfri. Ovanliga sysslor för vanliga människor, ledig och vakna sent.. Efter en lång och god frukost och åtskilliga minuter i telefonen med Vägverket begav jag mig ner på stan. Jag missade banken. Istället framkallade jag bilder, vilket är bland det bästa jag vet. Den timmen jag var tvungen att vänta, för ja, allt annat än expressframkallning är överskattat, lyckades jag skämma bort mig själv rätt rejält. Men jag ångrar ingenting, mitt nya löparställ är det bästa som har hänt på länge! Åh! (bildbevis kommer inom kort) Allt detta följt av besök hos min numera favorit, Fridolf. Sedan middag med min mor och dans. Och vilken kväll sen!

Denna morgon vaknade jag av att solen knalla in genom persiennen i fönstret (...). Mm, vilken dag! Därefter ringde jag några samtal under frukosten, läste tidningen, kände hur det var att vara ledig ytterligare en dag. Fantastiskt! Sen på med mina alldeles nya, oanvända och superfräsha springkläder. Längtan efter Fridolf var för stor. Jag sprang alltså till Hedgrind, myste lite och sprang hem. Och här är jag nu..

Jag känner inte riktigt och jag lever inte riktigt
under dagarna som inte riktigt finns.
Men så kommer en säsong igen då strömmen går igång igen
och nätterna blir ljusa och jag känner och jag lever och jag minns,
att allting, ja allt är nästan perfekt!


Nu är det dock dags för dusch innan flertalet ärenden ska uträttas. Jag känner att det kommer gå av bara farten för min ström har definitivt gått igång nu. Och nog känner jag, lever och minns. Jag tar till vara på var sekund och var minut. Det finns ingen tid att spilla, framför allt inte när Allt är nästan perfekt..

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0