shmerb

är ett ytterst intressant begrepp då det styr så otroligt mycket, men påverkas så otroligt lätt. Det värsta av allt är att det sitter enbart i huvudet. Sånt stör mig nåt så oerhört, saker som bara existerar i hjärnan. Tankar, känslor, motivation. Ge mig materia.

Motivationen är allt ifrån hög idag, men så får det vara. 1 pyjamasdag i månaden är väl ändå godkänt? Tänk förr, då var det 1 i veckan. Minst. Utvecklingen går framåt, även om jag är less på det mesta och de flesta just idag. Vinden vänder. Egentligen tycker jag om er allihop. Vissa lite för mycket. Dagar som denna vill jag inte tycka om någon, det är lättast så.

Over and out.

__________________

Update:
Åh. Klago-dag nr 1. Men jag är så galet less på att det värker i hela kroppen, golv till tak - tå till huvud! Jag vill inte känna mig som Agda 95 längre! Jag har tametusan inte ens fyllt 20. De sista veckorna som tonåring spenderas alltså inte på krogen, ung, naiv och ansvarslös. Nej, de spenderas i hemmets lugna vrå med sveda och värk. Åh. Less less less.

Var dag.. Varje dag.. Var i dag..
Äh. Nu så.. Idag. Möte på jobbet. Fixa lite. Fått en jobbmobil. Spontanshoppat.
Det gör ont i hela kroppen, så nu överväger jag det faktum att det kan tänkas bli en vilodag. Eller inte. (Kiropraktortid nästa vecka, can't wait!!!!)
Gårdagen var för övrigt alldeles perfekt. Morgonpromenad, jobb, fika med efterlängtade tjejerna, Valbo en snabbis och sen film med Thomas. Helbra, helt enkelt.

Det är mycket som händer nu. Jag ska läsa på högskolan, vilket är helt nytt och främmande och udda och allt. Men kul. Vi ska åka på personalresa 1-3:e september. Är inte så insatt, men det blir nog bra. Flytt!!! Begravning. Jag ska spela. Lånade hem psalmboken idag, dags att börja öva. Alla fyller 20 år den här månaden (September, jag är redan där), inklusive mig själv. Stockholmstrippen är därför inbokad, vet bara inte när.

Tiden räcker inte till. Ge mig dygn med minst 30 timmar, tack!
Men jag mår relativt bra, och tänker inte klaga. Som jag sa i det tidigare inlägget, det är tur att vardagen är fylld med glädjeämnen och saker att se fram emot.

Tack för mig.

_________________________

Update: Tänk va nöjd man kan vara efter att ha tvingat sig ut i springspåret,
trots smärta och enorm omotivation.
Pappa och jag trotsade backarna och myren, och gjorde det fortare än någonsin.
God bless Tigerbalsam och ett jävlar anamma! (och pappa, så man har någon att springa ifrån. Känns alltid bra att vara snäppet före någon annan ;) )

Lika inpräntat, hårt och oåterkalleligt som för 6 månader sen. Jag förstår inte hur det här kan hända. Är ni säkra på att det verkligen hänt? Till 150% liksom? Jag vill inte tro det. När man börjat hamna på något sånär rätt köl, ett halvår senare, då kantrar man och båten blir vattenfylld, igen.

Ytan och ljuset finns dock där uppe, någonstans. Jag skymtar det emellanåt. Det finns vissa glädjeämnen i tillvaron, och tur är väl det. "Många måbra hormoner i farten nu!"
Indeed, my dear.

Det kanske även bör tilläggas att jag är åter i skolbänken på torsdag nästa vecka.
Livet går visst vidare, trots allt.

"Vakuum (latinsk stavning vacuum) är fysikaliskt uttryck för ett utrymme som inte innehåller någon materia alls."
källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Vakuum

Åter igen. Det gick snabbt, otroligt snabbt. Samtidigt som det är den längsta natten i mitt liv.

08.20 imorse, onsdagen den 21:a augusti tog min morfar sina sista tunga och ansträngda andetag. Med tre sorgsna, men ack så tappra och kärleksfulla krigare vid sin sida valde den modigaste av oss alla att släppa taget. Han var redo, vi var redo och även om det gör ont och fortfarande är så ofattbart, var det ändå en lättnadens suck som fyllde rummet. Inget mer lidande. Ingen mer fysisk smärta. Det är viktigast och vad jag försöker att fokusera på just nu.

Olavi Hannuksela skulle ha fyllt 80 år på söndag, den 23:e augusti.

Idag mår jag bra. Jag vaknade tidigt men gick upp sent. Förlåt att jag inte skrivit på länge. Storebror är hemma och har varit i en vecka. Vi har gjort mycket roligt, så som spela minigolf. Vi hade grillfest i fredags, det var trevligt. Idag är det söndag, jag har varit ute och gått i 1 timme och 45 minuter. Nu har jag lagat mat och ska iväg och jobba om en timme.

Puss och kram

har det inte varit många av den här sommaren, och lär inte vara det lättaste att skapa den här hösten, men jag ska verkligen försöka. Sommarens schema har varierat hejvilt och träningen har allt som oftast kommit i kläm. Nu är jag tillbaka på banan efter ett par cykelpass och lite springning. Sömnen är fortfarande helt..som den inte ska vara, så jag somnade inte förrns 4 - 4.30 imorse. Nu tänkte jag försöka ställa tillbaka dygnet (om det nu är det som är problemet?). Ringde just och kollade, inget "ordentligt" jobb förrns på torsdag. Jag klagar inte! Det ger mig flertalet dagar att spendera med storebror+flickvän som är här (:

Nu ska jag i alla fall bege mig ut på morgonpromenad, innan regnet återkommer? Efter jag fått i mig en kopp med skållhett kaffe, dvs. Sen blir det nog Årsunda och farfar/farmors grav & Hofors och morfar/mormors grav-turné. Eller ska jag säga Gästrikland-runt?

som krigade på i regnet, iförd en sopsäck, för att bevittna ytterligare en strålande insats av allas vår egen Lars. Jag skulle ljuga om jag sa att jag var lyrisk. Lyrisk var jag måndagen den 7:e juni, 2004. Det kommer aldrig kunna slås, ever, någonsin, in my life. Men Lars är alltid Lars, och det är klart att han var grym. Det tyckte jag och 17999 andra, även om han inte sjöng Kom änglar. Han inledde med Mareld, och det gjorde min kväll.

Apropå måndagen den 7:e juni 2004.. Kan ni förstå att jag sprang runt och skrek som en dåre klockan 5 på morgonen när jag läste det här mailet?

Grattis,du har vunnit 2 st biljetter till Lasse Winnerbäcks exklusiva konsert den 7:e juni i Stockholm.

Du som vinnare måste acceptera några enkla regler som vi hoppas att du respekterar. Det har varit över 8.000 personer som deltagit i utlottningen och endast 200 personer har haft lyckan att vinna vardera 2 biljetter. Både vi och skivbolaget har varit fullständigt nerringda av alla som vill köpa biljetter till vilket pris som helst. Säljer biljetter gör vi dock inte, utan detta är en konsert som Lars Winnerbäck själv bjuder endast dig och ytterligare 199 vinnare på. Bland de enkla regler som finns gäller det att du inte får sälja denna biljett vidare till någon annan, utan detta skall verkligen vara gratis för fansen. Detta är helt personligt till dig och kan du inte gå så skulle vi verkligen uppskatta om du kunde svara på detta mail så att någon annan lycklig vinnare kan utses. Likaså vill vi verkligen att ni skall hålla platsen för konserten hemlig eftersom det inte får plats fler än de antal som har lottats ut. Du måste även komma i sällskap med din kompis och ta legitimation med dig för att kunna styrka att det verkligen är Du som kommer.

Plats: Södra Teatern (på Mosebacke på Mosebacke Torg), Stockholm
Dag: Måndagen den 7:e juni
Tid: 19.30

Du kommer inte att få en fysisk biljett hemskickad utan du står uppskriven på gästlistan inklusive en vän.Insläpp sker 1 timme före konsert, dvs kl 18.30. Det är sittplatser som gäller och även platserna lottades fram samtidigt som dragningen.

Ingen åldersgräns till konserten.
Du får gärna ta med din kamera för fotografering, däremot är filmkamera eller bandspelare inte tillåtet.

Efter konserten kommer det att bli en efterfest i en närliggande lokal.Ingen åldersgräns till efterfesten.

Varmt Välkommen!!
Med Vänliga Hälsningar
United Stage Artist

Det mina vänner, gör mig lyrisk. 7/6 -04 kommer alltid vara ett, för mig, heligt datum.
Kvällar som gårdagen är fantastiska för det påminner om då, och allt som var helt fantastiskt bra då. För, ja, det var bättre förr. Även om nuläget inte är så pjåkigt det heller.

Ja, då var det dags igen. Vet inte vilken Winnerbäck-konsert det är i ordningen, men det börjar närma sig tiotalet tror jag. Om drygt en timme åker jag neråt Stockholm för att inta Zinkensdam, liksom 17999 andra. Vi har gjort det förr, Jonas, jag och Rebecca och vi gör det igen. Något säger mig att vi inte lär bli besvikna?

Åter imorgondag.
Fridens!

Ja, denna bild har kommit till min kännedom först nu. Den är värd ett inlägg för sig.

Ja, jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte gruvade mig för att sätta mig på Den bussen som tar mig till Den platsen, till Det rummet. Är det inte ödets ironi att morfar numera bor i mormors gamla rum på Hesselgrenska? Tapeterna som är i det rummet är valda åt henne. Den varma tonen var just för hennes skull. Nu för hans. Värmen för att dämpa oron.
Ingen av dem vill vara där dock. Då har inte rummets färg, temperatur eller nyans någon betydelse. Tar livet vägar man helst sluppit gå, då spelar ingen tapet i världen någon roll.

"Vi måste gå dit tillsammans första gången". Jatack, mamma.
Idag går dock inte det, du är lite för långt bort, och jag vill dit.
What the fuck. Det kan bara göra (lite) ont. Nästa gång, då går vi dit tillsammans.
Gången efter det också, och efter det..
Men idag åker jag dit själv, för morfar är ju där. Mormor med, fast innuti och du med, alltid.

När ska vi göra mod av sorgen och börja agera?

vs.




Rate 1-10

Trevlig term det där, om man vill ligga sömnlös om nätterna.

Ligga sömnlös om nätterna verkar vara mitt nya, dock ofrivilliga, intresse. Detta har tvingat på mig ytterligare en, dock mer frivillig, hobby. Korsord. Festligare underhållning får man leta efter. Dessa två aktiviteter (sömnlös och korsordslösande) bidrar dock till en ond cirkel. Jag kan inte sova, löser korsord, aktiverar hjärnan till 85%, vilket gör det ännu svårare att sova. Konklusionen av detta är att jag måste hitta en ny självvald hobby för att utplåna den påtvingade. Tips, any one?

Gårdagen spenderades genom att skaffa mig en ny frisyr, eller ska jag säga peruk? Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag kom hem. Anette gjorde som vanligt ett utmärkt jobb. Måste jag alltid ha sånna konstiga idéer för mig, och dessutom vara så envis att genomföra dem? Hur som helst, det är väl en vanesak antar jag? Jag har aldrig sett ut som en blandning av Julia Roberts som prostituerad i Pretty Woman, Hedwig och Jonathan i Bröderna Lejonhjärta förr. Men som sagt, jag kanske vänjer mig. Kanske. (Bild kanske kommer sen. Kanske.)
Framåt kvällningen blev det i alla fall bio i goda vänners sällskap. Mamma Mia var precis lika cheesy, tjejig och lättsam som den verkar. Låtarna gör sig bättre på engelska, vilket gör att filmen får ett + i kanten. Dock var musikalen som jag och mamma beskådade för 1½ (?) år sedan betydligt mysigare, men då med nackdelen som kommer med det svenska språket.

Nu tänkte jag bege mig mot blötare breddgrader (duschen) för att sedan ta en promenad mot Camilla med tre filmer i bagaget. Kanske någon kan tänkas falla fröken i smaken denna gång? Veckan i övrigt bjuder på lite av varje, i en härlig mix av ingenting alls.

Ja, sommarens förmodligen bästa danskväll är nu över. Ni som vet hur mycket jag dansar, kanske förstår hur bra det måste vara för att vara Bäst. Jag tänkte inte åka först, och det är förmodligen där det sitter. Utan förväntningar, efter att ha klagat över hur trött jag var i telefon i en halvtimme, gjort mig i ordning på en kvart, fått vattenplaning sjutioelva gånger, varit skitless på det förbenade vädret kommer den alltså, den ultimata danskvällen. Nu var det dock folk som inte brukar vara där, och de som brukar vara där var det inte. På både gott och ont. Hade de där favoriterna varit där också, då hade det varit fullbordat. Men, nu var lägsta nivån den högsta och endorfinutlösningen maxad, så då kan inte ens jag tänka på nackdelarna. Inte ens jag.

Nu ska vi se om detta kan få mig att sova ordentligt i natt.
Håll en tumme, eller två.

Nej, nej och åter nej. Men det har vi rett ut.
Något som också bör redas ut är om vi forna IB-elever ska hissa eller dissa det faktum att vår gamla lärare blev utsedd till Årets Näck 2008?

http://www.xn--nck-qla.nu/
http://svt.se/play?a=1193899
http://optv.op.se/player/play/50585

Jag måste nog säga att jag personligen är lite stolt. Se bara till hans exceptionella huvudbonad/skrud, och hur mycket han jobbat på brännan inför denna ärofyllda uppgift. Sen hur mycket man bör "skutta bort" när man är näck, går väl även det att diskutera?

Oh, how I wish. Jag funderar på att gå ut och genomsöka hela gräsmattan efter en fyrklöver. När den är hittad ska jag önska så hårt, och så mycket, och så innerligt att få tillbaka förmågan att sova en hel natt. Tänk att få sova oavbrutet mellan 22-07 igen. Just nu är det min högsta önskan, nästan.

Jag har alltid tyckt att det är överskattat att sova, därav det där "nästan". Men jag blir äldre och inser att "sova bör man, annars dör man". Äta har hamnat lägre ner på prioriteringslistan nu istället. Men, sömn och välmående går lite hand i hand och sömnen har lyst med sin frånvaro ett tag nu...
Oh, well. Det kommer en dag då det löser sig. Då bitnarna faller på plats.

Idag ska jag i alla fall ta mig själv ut på äventyr. Jag ska åka norröver för att dansa och bo i en liten stuga. Ja, jag ska göra det själv och jag må vara knepig. Men, ibland känns det bara att man måste göra vissa saker. Stuggrejen har varit en liten idé ett tag inför nästa vecka, men nu har det kommit annat ivägen så det får bli nu, idag, som det kommer, rätt upp och ner. Att det är dans till på köpet, det gör ju bara saken bättre.

En annan insikt.. Det kostar (att ligga på topp). Allt kostar. För mycket.