shmerb

Lika inpräntat, hårt och oåterkalleligt som för 6 månader sen. Jag förstår inte hur det här kan hända. Är ni säkra på att det verkligen hänt? Till 150% liksom? Jag vill inte tro det. När man börjat hamna på något sånär rätt köl, ett halvår senare, då kantrar man och båten blir vattenfylld, igen.

Ytan och ljuset finns dock där uppe, någonstans. Jag skymtar det emellanåt. Det finns vissa glädjeämnen i tillvaron, och tur är väl det. "Många måbra hormoner i farten nu!"
Indeed, my dear.

Det kanske även bör tilläggas att jag är åter i skolbänken på torsdag nästa vecka.
Livet går visst vidare, trots allt.