To sum up...
Jag gick ut med ett offentligt löfte i början av 2010 som innefattade att tappa andan. Att tappa andan, lite grann, varje dag. Att se det vackra i varje enskild dag. Att inse hur lyckligt lottad jag är. Att känna mig lycklig, minst 365 gånger under 2010. Allt detta för att jag skulle kunna sitta här när dessa 365 dagar passerat och känna "Shit!".
Idag är det den 3:e januari 2011. 2010 har passerat i en sjudundrandes fart och nu sitter jag här och året är 2011 och känner "Shit!". Jag kan genuint och ärligt säga att jag tappat andan, orsakad av lycka eller astma eller både och, en liten stund v a r j e dag under hela förra året. Varje enskild dag. Inte hela dagar alla gånger, men en liten stund varje dag. Lycka. Livet på en pinne.
Att jag träffat mitt livs stora kärlek är många gånger orsaken till att jag måste nypa mig i armen och kippa efter luft. Jag har träffat min bästa vän, min kompletterande halva, min nuvarande sambo och mannen jag alltid drömt om som gör mig trygg och lycklig. En annan källa till lycka är minnena av den resa jag och min bror gjorde tillsammans i början av året, bara vi till ett land långt borta. Dessa tre veckor var helt fantastiska och tanken på dessa får mig att bli varm innombords. 2010 var även året då jag skulle klara av 3/4 av mitt mål, min utmaning till mig själv; Tjejklassikern. Jag har svettats och kämpat och klarat av att cykla 10 mil, simma 1 km och springa 1 mil på fantastiska tider. Nu sliter jag mitt hår i skidspåret för att kunna sätta sista spiken i kistan den 26:e februari 2011. Samtidigt som jag har varit kär och galen, rest till andra sidan jorden, tränat och stått i har jag även gått i skolan och lärt mig nya saker. Skolan och kunskapen jag får är även det en stor bidragande faktor till känslan av att allt känns rätt, att tillvaron är min precis som jag vill ha den. Jag blir stolt och tappar andan vid blotta tanken av att jag, under 2010, skrivit 30 olika examinationsuppgifter och klarat varenda en. Varenda en, på första försöket.
Prestationer, resor, resultat gör sitt, men utan alla obeskrivligt underbara människor jag har runt omkring skulle dessa vara betydligt mindre värdefulla för mig. Det är alla vänner, familjemedlemmar, kända eller okända som lämnar ett avtryck som höjer mig, min vardag och allt jag vet till skyarna.
Nu återstår bara det största av allt, att fortsätta 2011 i samma stil. Att fortsätta ta en dag i taget och göra det bästa av var och en av de 365 gåvor jag har framför mig. Nyårshelgen har varit helt fantastisk, så hittills är målet uppnått. 3 down, 362 to go.
Jag lämnar er med lite bilder från det gångna året. Se, njut och minns. Det gör jag.
Idag är det den 3:e januari 2011. 2010 har passerat i en sjudundrandes fart och nu sitter jag här och året är 2011 och känner "Shit!". Jag kan genuint och ärligt säga att jag tappat andan, orsakad av lycka eller astma eller både och, en liten stund v a r j e dag under hela förra året. Varje enskild dag. Inte hela dagar alla gånger, men en liten stund varje dag. Lycka. Livet på en pinne.
Att jag träffat mitt livs stora kärlek är många gånger orsaken till att jag måste nypa mig i armen och kippa efter luft. Jag har träffat min bästa vän, min kompletterande halva, min nuvarande sambo och mannen jag alltid drömt om som gör mig trygg och lycklig. En annan källa till lycka är minnena av den resa jag och min bror gjorde tillsammans i början av året, bara vi till ett land långt borta. Dessa tre veckor var helt fantastiska och tanken på dessa får mig att bli varm innombords. 2010 var även året då jag skulle klara av 3/4 av mitt mål, min utmaning till mig själv; Tjejklassikern. Jag har svettats och kämpat och klarat av att cykla 10 mil, simma 1 km och springa 1 mil på fantastiska tider. Nu sliter jag mitt hår i skidspåret för att kunna sätta sista spiken i kistan den 26:e februari 2011. Samtidigt som jag har varit kär och galen, rest till andra sidan jorden, tränat och stått i har jag även gått i skolan och lärt mig nya saker. Skolan och kunskapen jag får är även det en stor bidragande faktor till känslan av att allt känns rätt, att tillvaron är min precis som jag vill ha den. Jag blir stolt och tappar andan vid blotta tanken av att jag, under 2010, skrivit 30 olika examinationsuppgifter och klarat varenda en. Varenda en, på första försöket.
Prestationer, resor, resultat gör sitt, men utan alla obeskrivligt underbara människor jag har runt omkring skulle dessa vara betydligt mindre värdefulla för mig. Det är alla vänner, familjemedlemmar, kända eller okända som lämnar ett avtryck som höjer mig, min vardag och allt jag vet till skyarna.
I think I can say without a doubt, this year was mine.
Nu återstår bara det största av allt, att fortsätta 2011 i samma stil. Att fortsätta ta en dag i taget och göra det bästa av var och en av de 365 gåvor jag har framför mig. Nyårshelgen har varit helt fantastisk, så hittills är målet uppnått. 3 down, 362 to go.
Jag lämnar er med lite bilder från det gångna året. Se, njut och minns. Det gör jag.
Kommentarer
Trackback
