shmerb

Dagarna kommer och går på det nya året och än så länge håller jag mitt "löfte". Tillfällig andnöd. Jag tappar andan. En stund. Varje dag. Flera gånger vissa dagar.

Att jag har astma, och att jag provat tvätta min Bricanyl i tvättmaskinen så den inte längre fungerar och inte har pengar nog att köpa ut en ny, förklarar andnöden till viss del.

Att jag lär mig mycket om andning och andra delar av kroppen i skolan och kommer till insikt dagligen vilken förunderlig apparat var och en av oss besitter, facinerar mig oerhört och förklarar delar av andnöden det med.

Att temperaturen i vår lägenhet börjar sjunka under vad som anses vara acceptabla levnadsförhållanden och kylan ilar genom kroppen, förklarar andnöden ytterligare.

Att jag åter igen fått kontakt med det hjärta jag trodde frusit till is, är ytterligare en förklaring till den tillfälliga, återkommande andnöd jag både strävar och längtar efter.

Att jag påminns dagligen av astma, ny kunskap, kyla och hjärta att jag lever, här och nu, i Örebro, idag, med fantastiska människor omkring mig är nog den vanligast förekommande orsaken till att jag tappar andan. Lite till, en liten stund, varje dag.