Att komma hem..
..är som att resa i tiden. Man känner samma känslor igen.
Jag blundar en sekund och jag låtsas för en stund, du finns hos mig.
Inser nu idag att jag alltför sällan sa Jag älskar dig.
Kom tillbaka, så tar jag dig till himmelen. Jag kan inte nå den utan dig.
Det är något med Sandviken, med hemma, med allt det trygga, vardagliga och invanda. Det är något som fattas mig, fattas här, fattas i världen. Det var inte länge sedan det var ytterligare en årsdag och jag kom på mig själv med att tänka på Dig och på att det var ett år sedan, hela den dagen..och så vips var dagen slut. Om dagarna går så fort, är det inte konstigt att åren flyger iväg. Skrämmande. För i och med tiden som går blir jag så illa tvungen att inse att det inte är tillfälligt. Att vara utan Er är ett permanent tillstånd som jag måste lära mig att leva med, hur mycket jag än ogillar det faktum att detta är den bittra sanningen.
En långhelg på hemmaplan är alltså förbi. Om några timmar tar jag tåget tillbaka till ett Örebro där jag stortrivs och känner att jag hamnat rätt. Dessa långhelger återkommer dock med jämna mellanrum, så det här är inte det sista Sandviken sett av mig den här hösten, som jag känner på mig kommer bli en bra höst. Hög, klar luft, en strålande sol och vackra färger. Hösten, du är mer än välkommen i år igen.
Jag blundar en sekund och jag låtsas för en stund, du finns hos mig.
Inser nu idag att jag alltför sällan sa Jag älskar dig.
Kom tillbaka, så tar jag dig till himmelen. Jag kan inte nå den utan dig.
Det är något med Sandviken, med hemma, med allt det trygga, vardagliga och invanda. Det är något som fattas mig, fattas här, fattas i världen. Det var inte länge sedan det var ytterligare en årsdag och jag kom på mig själv med att tänka på Dig och på att det var ett år sedan, hela den dagen..och så vips var dagen slut. Om dagarna går så fort, är det inte konstigt att åren flyger iväg. Skrämmande. För i och med tiden som går blir jag så illa tvungen att inse att det inte är tillfälligt. Att vara utan Er är ett permanent tillstånd som jag måste lära mig att leva med, hur mycket jag än ogillar det faktum att detta är den bittra sanningen.
En långhelg på hemmaplan är alltså förbi. Om några timmar tar jag tåget tillbaka till ett Örebro där jag stortrivs och känner att jag hamnat rätt. Dessa långhelger återkommer dock med jämna mellanrum, så det här är inte det sista Sandviken sett av mig den här hösten, som jag känner på mig kommer bli en bra höst. Hög, klar luft, en strålande sol och vackra färger. Hösten, du är mer än välkommen i år igen.
Kommentarer
Trackback
