Mission accomplished!
Jajemen! Nu kan vi drämma kartan i näven och känna att målet är nått, i riktig Jörgen-anda.
Vi har nu tillsammans bidragit till 1000 kr. 100 träd. 100 välbehövliga träd. 100 bidrag som gör skillnad. BRA JOBBAT! och TACK! å Svenska Kyrkans vägnar.
Det är sånna här gånger jag är stolt över min arbetsgivare. Jag är det rätt ofta, för jag vet att vi gör mycket bra, men framförallt i och med den här kampanjen. Den är fantastisk.
Jag är även stolt över mig själv och det förtroende jag fått i och med min värdefulla post jag blev tillfrågad om förra helgen. Jag ska försöka göra skillnad, påverka, förändra - till det bättre. Och viktigast av allt, tro. Tro på en bättre framtid för nästkommande generationer. Tro på en bättre värld.
Jag fick höra något väldigt bra, även det förra helgen, ang. Svenska kyrkans uppgift ute i världen. Något jag tycker samtliga kan ta åt sig, på lokal - , nationell - och internationell, men framförallt individuell nivå; målet är att möta människan där den särskilde invidien är, lyfta densammes blick så att denne ser lite längre. Alltså.. mötas där vi är, där och då finnas i nuet, lyfta blicken och se lite längre. Kloka ord. Något att sträva efter, tror ni inte? Svårt som bara den, men man kan ju medvetliggöra det för sig själv och för andra och tänka på det när man möter människor där ute i världen, om det så är i Sandviken, Järbo, Barcelona, New York, Gränna, London, Bankok, Sydney, Kilafors. Ja, ni fattar. Och sen också, man behöver inte göra underverk.. Ett leende kan räcka. Ett par vänliga ord. En kram. Bara en blick som bekräftar att jag syns och finns. Lite kan göra så mycket.
Nu var det mycket nattliga funderingar på Götgatan.. Mitt i all smärta kan det komma nåt bra även ur fröken Hannuxelsson. Det gör riktigt ont, men det är mest för jag suttit bra länge nu. Jag har sovit så pass mycket under dagen så sömnen blir lite rubbad såhär på kvällskvisten. Jag får känna på lite av mina gamla nattugglevanor. Fast sängen hägrar strax. Hur jag än vrider och vänder på det trivs ryggen bäst i sängen.. Fast jag kan inte slita mig ännu. Jag ska lyssna på Håkan Hellström och njuta av natten lite till..
Vi har nu tillsammans bidragit till 1000 kr. 100 träd. 100 välbehövliga träd. 100 bidrag som gör skillnad. BRA JOBBAT! och TACK! å Svenska Kyrkans vägnar.
Det är sånna här gånger jag är stolt över min arbetsgivare. Jag är det rätt ofta, för jag vet att vi gör mycket bra, men framförallt i och med den här kampanjen. Den är fantastisk.
Jag är även stolt över mig själv och det förtroende jag fått i och med min värdefulla post jag blev tillfrågad om förra helgen. Jag ska försöka göra skillnad, påverka, förändra - till det bättre. Och viktigast av allt, tro. Tro på en bättre framtid för nästkommande generationer. Tro på en bättre värld.
Jag fick höra något väldigt bra, även det förra helgen, ang. Svenska kyrkans uppgift ute i världen. Något jag tycker samtliga kan ta åt sig, på lokal - , nationell - och internationell, men framförallt individuell nivå; målet är att möta människan där den särskilde invidien är, lyfta densammes blick så att denne ser lite längre. Alltså.. mötas där vi är, där och då finnas i nuet, lyfta blicken och se lite längre. Kloka ord. Något att sträva efter, tror ni inte? Svårt som bara den, men man kan ju medvetliggöra det för sig själv och för andra och tänka på det när man möter människor där ute i världen, om det så är i Sandviken, Järbo, Barcelona, New York, Gränna, London, Bankok, Sydney, Kilafors. Ja, ni fattar. Och sen också, man behöver inte göra underverk.. Ett leende kan räcka. Ett par vänliga ord. En kram. Bara en blick som bekräftar att jag syns och finns. Lite kan göra så mycket.
Nu var det mycket nattliga funderingar på Götgatan.. Mitt i all smärta kan det komma nåt bra även ur fröken Hannuxelsson. Det gör riktigt ont, men det är mest för jag suttit bra länge nu. Jag har sovit så pass mycket under dagen så sömnen blir lite rubbad såhär på kvällskvisten. Jag får känna på lite av mina gamla nattugglevanor. Fast sängen hägrar strax. Hur jag än vrider och vänder på det trivs ryggen bäst i sängen.. Fast jag kan inte slita mig ännu. Jag ska lyssna på Håkan Hellström och njuta av natten lite till..
Kommentarer
Trackback
