shmerb

Då var midsommar förbi. Det gick av bara farten. Hälften har gått. Nu blir alltså dagarna kortare och kortare, det blir mörkare och mörkare. Vilken positiv känsla det ger! Allra helst när det regnat konstant i nästan 1½-2 veckor. Det gäller verkligen att ta till vara på de solglimtar som ges. "Sommaren är kort. Det mesta regnat bort. Men nu är den här, så ta för dig, solen skiner idag.." Inte just idag då, men en annan dag och då ska jag njuta i fulla drag.

Den där energin jag gått och väntat på hela långa vintern, varför kommer inte den i och med sommarmånaderna? Varför skulle jag kunna sova konstant i 3 dygn? Varför orkar jag inte..nånting? Det är något som är vajsing. Det här är inte jag. Det här är inte Caroline. Det har varit välbehövligt med långhelg dock. Nu är det en intensiv konfirmandvecka kvar, sen ska jag sätta på mig snickarbyxorna och leka vaktmästare resten av sommaren. Hoppas på finväder när jag ska vara ute och klippa gräs hela dagarna! Hellre t-shirtbränna än ingen bränna alls.

Mamma och pappa åker till Finland imorgon. Det är jag avundsjuk på. Inte så lite heller. Det var längesen jag var där. Alldeles för längesen. Det känns allt som oftast att halva jag är hemmahörande i grannlandet i öst. Det går liksom inte att förneka. Allra helst inte när jag går och släpar på världens längsta efternamn därifrån. Så länge jag har det, kommer jag liksom inte undan. Inte för att jag skulle vilja det, under några som helst omständigheter. Är det något jag är stolt över, är det rötter och ursprung. Jävligt stolt, faktiskt.