Hur dum får man vara?
Ni vet en sån där klockren dag när man har ont i käkarna för att leendet har nått från öra till öra, hela dagen? En sån dag har jag haft idag. Jag jobbade på förmiddagen. Jag hade redan då sällskap av min favorit*. Vid lunch gav vi upp och hittade på roligare saker, så som en tripp till Valbo med siktet inställt på IKEA, laga klocka och köpa kort. Vi hann även med ett smärre äventyr i Sandviken, innan våra vägar skildes åt för idag.
Det finns inte ord för vad jag känner för denna människa*. Jag blir så lycklig att det gör ont. Jag ler så det värker. Jag kan inte sluta pussa, krama, mysa och tala om för detta underverk att hon* får min värld i gungning. Om jag hyser denna kärlek till någon annans barn, hur ska det då bli med mina egna?
*Det bästa jag vet. <3
Det finns inte ord för vad jag känner för denna människa*. Jag blir så lycklig att det gör ont. Jag ler så det värker. Jag kan inte sluta pussa, krama, mysa och tala om för detta underverk att hon* får min värld i gungning. Om jag hyser denna kärlek till någon annans barn, hur ska det då bli med mina egna?
*Det bästa jag vet. <3
Saker och ting blir ju inte sämre av att min favorit mamma, alla kategorier, har spenderat hela kvällen här med mig. Vi har druckit vin, lagat mat, avnjutit både en och två rätter, pratat, skrattat, planerat och halvsovit i varsin soffa.
Och det här ska jag flytta ifrån?
Och det här ska jag flytta ifrån?
Kommentarer
Postat av: Mamma
Tänk om jag kunde uttrycka mig som du gör, men jag
säger det enkelt : Jag älskar dig,
min favoritdotter!
Trackback
