I never give promises..any more
Ibland kommer det över en. Fort som fasen. Hur länge ska det vara så?
Ja, vad säger man? Mission incomplete. Jag kunde inte skydda från det onda, ingen annan heller. "I ljust minne bevarad" - en sån där klassiker. Jag försöker verkligen. Men ofta blir jag bara arg. Och ledsen.
För övrigt är det 8 månader sedan den 21:a augusti idag. Och en gammal man dog i slutet på Cityakuten-avsnittet igår. Lika lugnt, fint och vackert som du. Men även lika definitivt. Oåterkalleligt. Fan. Inget är sig likt längre. Julen var inte det, inte påsken heller. Heller inte alla dagar där emellan, utan er.
______________________
Nu ska jag åka till jobbet och göra det bästa av dagen, det hade Ni viljat. <3
All I do, I do for you.
Söndag 6:e juni, 2004
Gah, saknar dig så hemskt mycket och det gör så ont att veta hur dåligt du mår, och att det aldrig kommer bli bättre. Du passar inte in där.. Hamnar du där kommer det bara bli sämre fortare. Men, vi har inget val. Vi står här, utan val, utan hopp. Det är hjälplösheten som är värst. Det finns inget vi kan göra.. Just nu vill jag åka och krama dig och säga att allt ordnar sig, att allt blir bra tillslut. Men, jag vill inte ljuga längre.. Du kommer aldrig kunna trivas och känna trygghet där och att sätta dig där mot din vilja och veta att du är rädd och ledsen varje dag, det gör så ont. Jag har lovat att du ska få komma hem..och nu får du aldrig mer göra det. Även om du inte kommer ihåg vad jag sa den dagen så har jag det på mitt samvete. Jag lovade någonting. Och saker som man lovar ska man hålla. Jag har svikit dig. Aldrig har jag sagt hur mycket jag älskar dig och det känns också.. Jag vill så gärna säga det, du behöver få höra det. Men, jag är för feg. Allt är så suddigt nu. Kan knappt tro att det här händer. Det får inte hända. Det får inte vara sant! Älskar dig för mycket för att låta något sånt här hända dig. Du har alltid skyddat mig från allt ont. Nu är det min tur.
Ja, vad säger man? Mission incomplete. Jag kunde inte skydda från det onda, ingen annan heller. "I ljust minne bevarad" - en sån där klassiker. Jag försöker verkligen. Men ofta blir jag bara arg. Och ledsen.
För övrigt är det 8 månader sedan den 21:a augusti idag. Och en gammal man dog i slutet på Cityakuten-avsnittet igår. Lika lugnt, fint och vackert som du. Men även lika definitivt. Oåterkalleligt. Fan. Inget är sig likt längre. Julen var inte det, inte påsken heller. Heller inte alla dagar där emellan, utan er.
______________________
Nu ska jag åka till jobbet och göra det bästa av dagen, det hade Ni viljat. <3
All I do, I do for you.
Kommentarer
Trackback
