"Är det slut här?"
Dedicated to D, once and for all.
Dom band som binder mig här ska jag långsamt lösa upp.
Då jag vet att jag gjort allt jag kan ger jag mig rätten att ge upp.
Det blir aldrig bättre, vi kommer aldrig närmre.
Vi är aldrig starkare än vår svagaste punkt.
Kedjan är svag då länkarna felar
och bojan runt foten väger tungt.
Jag vill aldrig va något tung för dig,
som hindrar dig från att resa dig upp.
Dom band som binder mig här
ska jag långsamt lösa upp.
Jag vill inte snärja eller binda dig, även om du säger att jag får det.
Nej, jag vill bara kyssa dig på munnen och säga;
tack för allt, innan jag går.
Dom band som binder mig här ska jag långsamt lösa upp.
Då jag vet att jag gjort allt jag kan ger jag mig rätten att ge upp.
Det blir aldrig bättre, jag vill alltid närmre.
Längtans trådar som snärjer oss som vill mer.
Bunden till händer, fötterna bundna. Tyngda faller vi ner.
Och jag vill aldrig va nåt tungt för dig
som hindrar dig från att resa dig upp.
Dom band som binder mig här
ska jag långsamt lösa upp.
Jag kan inte stanna, du måste förstå.
Kyssar och tack men nu måste jag gå
för jag vill inte vara din fångvaktarinna.
Kyssar och tack, det är hög tid för mig att försvinna
för dom band som band mig här,
har jag långsamt löst upp..

Då jag vet att jag gjort allt jag kan ger jag mig rätten att ge upp.
Det blir aldrig bättre, vi kommer aldrig närmre.
Vi är aldrig starkare än vår svagaste punkt.
Kedjan är svag då länkarna felar
och bojan runt foten väger tungt.
Jag vill aldrig va något tung för dig,
som hindrar dig från att resa dig upp.
Dom band som binder mig här
ska jag långsamt lösa upp.
Jag vill inte snärja eller binda dig, även om du säger att jag får det.
Nej, jag vill bara kyssa dig på munnen och säga;
tack för allt, innan jag går.
Dom band som binder mig här ska jag långsamt lösa upp.
Då jag vet att jag gjort allt jag kan ger jag mig rätten att ge upp.
Det blir aldrig bättre, jag vill alltid närmre.
Längtans trådar som snärjer oss som vill mer.
Bunden till händer, fötterna bundna. Tyngda faller vi ner.
Och jag vill aldrig va nåt tungt för dig
som hindrar dig från att resa dig upp.
Dom band som binder mig här
ska jag långsamt lösa upp.
Jag kan inte stanna, du måste förstå.
Kyssar och tack men nu måste jag gå
för jag vill inte vara din fångvaktarinna.
Kyssar och tack, det är hög tid för mig att försvinna
för dom band som band mig här,
har jag långsamt löst upp..

Kommentarer
Trackback