Oh captain, my captain!
Jag har precis avverkat en av tidernas, enligt mig själv, bästa film. Dead Poets Society är två timmar konst. Konst som berör. Robin Williams vet vad han gör, om man säger så. Och det är ju inte utan anledning att filmen vann en Oscar 1989.
"We don't read and write poetry because it's cute. We read and write poetry because we are members of the human race. And the human race is filled with passion. And medicine, law, business, engineering, these are noble pursuits and necessary to sustain life. But poetry, beauty, romance, love, these are what we stay alive for."
Jag tycker att dessa ord talar för sig själva. Personligen blir jag relativt mållös och har därför inte så mycket att säga. Se detta som ett litet tillägg till mitt förra blogg inlägg.. Det var ungefär dit jag ville komma; att det är karriären som gör att vi kan leva våra liv, men det är kärleken som gör det livet värt att levas. Jag och att sätta ord på vad jag tänker.. Det går inte riktigt ihop. Så därför lånar denna del ur det fantastiska manus av Tom Schulman.
Alltid när en riktigt bra film tar slut fylls jag av vemod. Det är väl som vanligt när något bra pågår. Helst får det fortsätta i all oändlighet, till death do us apart, ungefär. Ikväll kan jag i alla fall lugna mig med att denna otroliga film kan förgylla min kväll i en hel veckas tid. Tre filmer i sju dagar för sextio kronor, vilken lycka i vårt regniga sommar-Sverige!
Några sista väl valda ord från allas vår Mr. Keaton.. "I stand upon my desk to remind myself that we must constantly look at things in a different way."
Vad mer kan man säga?
So long.
Alltid när en riktigt bra film tar slut fylls jag av vemod. Det är väl som vanligt när något bra pågår. Helst får det fortsätta i all oändlighet, till death do us apart, ungefär. Ikväll kan jag i alla fall lugna mig med att denna otroliga film kan förgylla min kväll i en hel veckas tid. Tre filmer i sju dagar för sextio kronor, vilken lycka i vårt regniga sommar-Sverige!
Några sista väl valda ord från allas vår Mr. Keaton.. "I stand upon my desk to remind myself that we must constantly look at things in a different way."
Vad mer kan man säga?
So long.
Kommentarer
Trackback
