12 dagar är mindre än 2 veckor..
..lite som fem myror är fler än fyra elefanter. Eller?
Det lät sådär logiskt och fantastiskt fyndigt när taken först slog mig. Nu, vid närmare eftertanke så..
Det är inte alls samma sak va?
Äh, tomato tomato. Same same but different. 12 dagar är 12 dagar. 12 dagar är inte så långt. Det är så mycket som är så nära som bara är 12 dagar bort. iiiiih.
Idag har det varit fredag. En relativt lugn och sansad fredag. Storytime, som vanligt, fick bli dagens enda bravad då sjukdomar vägrar lämna kropparna hos de stackars små liven. Det hostas och snoras och febras och hostas lite till. Det kan inte vara lätt. Det är för övrigt ett rent under att jag lyckats hålla mig frisk som en nötkärna. Enda sedan jag kom hem från Toronto (som för övrigt var en fantastisk upplevelse!) har det vart krupp, förkyldningar, snor, mag-dåligheter och gudarna vet vad. Det enda jag har känt av, och fortfarande gör, är sånt där halsont som bara är där på morgonen, sen är det som bortblåst. Och det ska man väl kunna leva med?
Tanken var även att jag skulle påbörja inhandlingen av julklappar idag. Jag åkte till köpcentrat för att insupa lite julstämning. Det gick vägen, men några julklappar blev det då inte. Köparglöden var inte där. Det enda som införskaffades var en mössa, alldeles egoistiskt nog åt mig själv. På vägen tillbaka stannade jag på Blockbuster och hyrde The Pianist. Därav detta sena inlägg. Det var en..rörande film. Jag skulle sett den för längesedan, men det har liksom inte blivit av. Men, nu när jag är inne på musiktema i mitt filmtittande tyckte jag att det var dags. Förra helgen begav jag mig på bio i min ensamhet och såg August Rush. Och vilken film sen! Holy smackaroni! Sevärd. Indeed. En annan film, som givetvis börjar gå på bio här dagen efter jag beger mig av, är Ps. I love you! Det verkar vara det sötaste. Hoppas hoppas hoppas den kommer till Svearike så småningom.
Det som piggade upp dagen mest var dock telefonsamtalet från min älskade saknade T. Det blir alldeles varmt i kroppen och gör lite ont när jag inser vad jag har, och vad jag saknar saknar.
118 dagar borta av 130/131!
Toronto by night
I dagsljus
Förvirring i tomteland
Ekorrar
Supertaggad turist
Niagara river
Amerikanska fallen / Kanadensiska fallen
Lugnt vatten / Jens mitt i regnbågen
Jens med nyfunnen vän
CN-tower
Top of the world / Lång väg ner / "Om glaset går sönder nu.."
Utsikt / Utsikt / Utsikt?
Hänga knäveck 455 meter över marken, det ni!
Sen bar det hemåt, över snötäckta berg..
Fridens! (Och godnatt, då klockan hunnit bli 03.38 am)
Det lät sådär logiskt och fantastiskt fyndigt när taken först slog mig. Nu, vid närmare eftertanke så..
Det är inte alls samma sak va?
Äh, tomato tomato. Same same but different. 12 dagar är 12 dagar. 12 dagar är inte så långt. Det är så mycket som är så nära som bara är 12 dagar bort. iiiiih.
Idag har det varit fredag. En relativt lugn och sansad fredag. Storytime, som vanligt, fick bli dagens enda bravad då sjukdomar vägrar lämna kropparna hos de stackars små liven. Det hostas och snoras och febras och hostas lite till. Det kan inte vara lätt. Det är för övrigt ett rent under att jag lyckats hålla mig frisk som en nötkärna. Enda sedan jag kom hem från Toronto (som för övrigt var en fantastisk upplevelse!) har det vart krupp, förkyldningar, snor, mag-dåligheter och gudarna vet vad. Det enda jag har känt av, och fortfarande gör, är sånt där halsont som bara är där på morgonen, sen är det som bortblåst. Och det ska man väl kunna leva med?
Tanken var även att jag skulle påbörja inhandlingen av julklappar idag. Jag åkte till köpcentrat för att insupa lite julstämning. Det gick vägen, men några julklappar blev det då inte. Köparglöden var inte där. Det enda som införskaffades var en mössa, alldeles egoistiskt nog åt mig själv. På vägen tillbaka stannade jag på Blockbuster och hyrde The Pianist. Därav detta sena inlägg. Det var en..rörande film. Jag skulle sett den för längesedan, men det har liksom inte blivit av. Men, nu när jag är inne på musiktema i mitt filmtittande tyckte jag att det var dags. Förra helgen begav jag mig på bio i min ensamhet och såg August Rush. Och vilken film sen! Holy smackaroni! Sevärd. Indeed. En annan film, som givetvis börjar gå på bio här dagen efter jag beger mig av, är Ps. I love you! Det verkar vara det sötaste. Hoppas hoppas hoppas den kommer till Svearike så småningom.
Det som piggade upp dagen mest var dock telefonsamtalet från min älskade saknade T. Det blir alldeles varmt i kroppen och gör lite ont när jag inser vad jag har, och vad jag saknar saknar.
118 dagar borta av 130/131!
Toronto by night
I dagsljus
Förvirring i tomteland
Ekorrar
Supertaggad turist
Niagara river
Amerikanska fallen / Kanadensiska fallen
Lugnt vatten / Jens mitt i regnbågen
Jens med nyfunnen vän
CN-tower
Top of the world / Lång väg ner / "Om glaset går sönder nu.."
Utsikt / Utsikt / Utsikt?
Hänga knäveck 455 meter över marken, det ni!
Sen bar det hemåt, över snötäckta berg..
Fridens! (Och godnatt, då klockan hunnit bli 03.38 am)
Kommentarer
Postat av: Hampus
Skulle också köpa julklappar nu i veckan, det blev 3 t-shirts åt mig själv.. men jag köpte "Guds gåva till kvinnan" med David Hasselhoff på framsidan åt mamma :)
Postat av: J
Haha! Vilka pics!
Trackback