shmerb

Det är för dåligt!
Den senaste 1 veckan och 1 dagen har dock inte innehållit så fantastiskt mycket mer än ryggont, Stockholmstripp och jobb. I ungefär den ordningen också. 1. Ryggont. Det gör fantastiskt ont, fortfarande. Snart två veckor har gått. Igår fick jag medicin utskrivet, han skickade remiss till röntgen och jag fick träffa en fantastiskt bra sjukgymnast. Det känns bra. Äntligen har jag hittat någorlunda rätt, äntligen går det någorlunda åt rätt håll. Dock gör det åh, så ont. Just i detta nu och hela tiden annars. AJ. 2. Stockholmstripp. För att citera KB "Nu är levnadsglädjen säkrad för ett tag framöver igen". Underbart att få umgås med Lilla Familjen igen + Jens. Riktigt riktigt riktigt mysigt och bra och underbart härligt fantastiskt toppen. Det händer allt för sällan, men jag är åh så tacksam för den helg vi fick. Snart igen. 3. Jobb. Ja, jag knagglar på. Heldag i Örebro i onsdags med tonåringarna. Det var så mysigt så, men många timmar i buss satte sina spår.

Jag har även hunnit med en snabbvisit i Uppsala, Ebbas dop <3, umgås med storebror som hittat hem och annat mys. Idag tvättar och städar jag. Det är middag på Brednäsgatan ikväll med finfrämmande. Imorgon är det påskafton och den dagen får gå obemärkt förbi i moderna tiders påsk anda. Ägg och sill. Inget för mig. Ska ägna en stund åt att fundera på den egentliga meningen istället. Sen ska jag packa ihop mitt och åka till Åre med familjen. Det ska bli.....det-finns-inte-ord-för-hur-jäkla-skitskönt-det-bli. Trist med ryggen bara, men det gäller att utgå ifrån det som är här och nu och idag och göra det bästa utav det.

Här och nu - tvättstugan nästa. Vårstäda lite. Vila ryggen.
Jag är  l e d i g.

Oh, how I wish I was about to leave on a jetplane.

Hur som, det är en låt som nästlast sig fast i mitt huvud i flera månader nu. Jag kommer på mig själv gå och nynna och sjunga ut denna fantastiska melodi. När jag inte trodde det kunde bli så mycket bättre hittade jag en heeeelt underbar version på Spotify. Tyvärr finns den inte på youtube, men om ni kan leta på Emily McEvan's version av klassikern "Leaving on a jetplane", do it!  En annan Spotify-upptäckt... Elin Sigvardsson's version av LW's "Kom ihåg mig". Det är så att man får gåshud. Och apropå gåshud.. Vi repade igår, klanen Strand och jag... På lördag kan det bli riktigt bra alltså. Riktigt bra, så bra att man får gåshud.

Men påväg med ett flygplan är jag tyvärr inte. Inte inom en beskådlig framtid. Tåg däremot, på lördag. Helgen spenderas i Uppsala & Stocholm, till Rebeccas stora besvikelse. Förlåååååt, men jag lovar att vara så närvarande söndag/måndag att ni inte ens kommer märka att jag inte var där lördag kväll.

Nu har jag varit och tränat. Det gick lite sisådär. Det gör ont, men det var det värt. Dags att hoppa in i duschen och bege sig mot jobbet. Till kvällen väntar modevisning. Måttligt motiverad, men det blir nog fantastiskt bra till slut. Torsdagar är bra dagar. Och jag vet inte om jag vågar säga det högt....men det verkar som om våren är påväg, på riktigt! iih.

Puss och kram!

Jajemen! Nu kan vi drämma kartan i näven och känna att målet är nått, i riktig Jörgen-anda.
Vi har nu tillsammans bidragit till 1000 kr. 100 träd. 100 välbehövliga träd. 100 bidrag som gör skillnad. BRA JOBBAT! och TACK! å Svenska Kyrkans vägnar.

Det är sånna här gånger jag är stolt över min arbetsgivare. Jag är det rätt ofta, för jag vet att vi gör mycket bra, men framförallt i och med den här kampanjen. Den är fantastisk.

Jag är även stolt över mig själv och det förtroende jag fått i och med min värdefulla post jag blev tillfrågad om förra helgen. Jag ska försöka göra skillnad, påverka, förändra - till det bättre. Och viktigast av allt, tro. Tro på en bättre framtid för nästkommande generationer. Tro på en bättre värld.

Jag fick höra något väldigt bra, även det förra helgen, ang. Svenska kyrkans uppgift ute i världen. Något jag tycker samtliga kan ta åt sig, på lokal - , nationell - och internationell, men framförallt individuell nivå; målet är att möta människan där den särskilde invidien är, lyfta densammes blick så att denne ser lite längre. Alltså.. mötas där vi är, där och då finnas i nuet, lyfta blicken och se lite längre. Kloka ord. Något att sträva efter, tror ni inte? Svårt som bara den, men man kan ju medvetliggöra det för sig själv och för andra och tänka på det när man möter människor där ute i världen, om det så är i Sandviken, Järbo, Barcelona, New York, Gränna, London, Bankok, Sydney, Kilafors. Ja, ni fattar. Och sen också, man behöver inte göra underverk.. Ett leende kan räcka. Ett par vänliga ord. En kram. Bara en blick som bekräftar att jag syns och finns. Lite kan göra så mycket.

Nu var det mycket nattliga funderingar på Götgatan.. Mitt i all smärta kan det komma nåt bra även ur fröken Hannuxelsson. Det gör riktigt ont, men det är mest för jag suttit bra länge nu. Jag har sovit så pass mycket under dagen så sömnen blir lite rubbad såhär på kvällskvisten. Jag får känna på lite av mina gamla nattugglevanor. Fast sängen hägrar strax. Hur jag än vrider och vänder på det trivs ryggen bäst i sängen.. Fast jag kan inte slita mig ännu. Jag ska lyssna på Håkan Hellström och njuta av natten lite till..

Nu börjar fröken fräken gå ner för räkning! De där 75% som återstod när jag redan var slut..de är nog nere på 15% nu. Nu, när möte väntar heeeeela dagen (9-16.30) och sen jobb heeela em/kväll/natt (17-01). 15% och full fart 9-01. Låter det som en ekvation med positiv utgång? Det känns inte så, och i mina öron låter det inte så, men jag vill så gärna. Och vill man så kan man! Det kan dock behövas ett par hållna tummar där ute, tack.

Nu måste jag sätta fart! Imorgon, då sover jag nog. Hela dagen.

Nu börjar jag bli rädd för mig själv. Jag är  h e l t  förvirrad.

Efter en fantastiskt mysig kväll med Pria har jag nu landat, kollat mail, pratat lite, lyssnat på lite ljuv musik. Sitter här och laddar för diskvattnet har jag tappat upp och disken ligger i. Och vi vet väl alla hur spännande det är att diska i kallt vatten?
Klockan rinner iväg och jag gör ett språng mot köket - snacka snopet värre när all disk är diskad och klar i diskstället!

Jag har alltså glömt bort att jag diskat upp all disk från middagen. Inget man gör sådär på två minuter heller. Pria, du kanske kan komma hit oftare och underhålla mig så pass att jag glömmer bort vad jag gör? :)
Nej, skämt å sido. Skrämmande, är vad det är, för jag har inte koll på nånting.

Jag har dock koll på att det är tisdag imorgon. Jag ska jobba, sen ska jag på föreläsning i Hofors. Men först ska jag sova. Lika bra att springa till sängs innan jag glömmer bort vart jag skulle, och vad jag skulle göra där.

På återseende! (om jag kommer ihåg det)

Ett uttryck som ofta används. Dock sägs det ju att när man tror att man inte orkar mer, har man 75% kvar att ge.
Om det är så, må det visa sig imorgon!! Bring on those 75%!

Solen skiner, himlen är blå. Vad det är skönt att leva då!

La la la la..

Klockan är 10.17 och här är EKO't.
Varför heter det "Dagens EKO", någon som vet? Mer än Mr. Google..

Hur som, här är helgen i full gång. Har hunnit träna, duscha, fixa, plocka undan disk och fått en uppgift klar i skolan. Den är iväg mailad för respons från övriga gruppen. Klockan är bara barnet och det känns BRA. Något som känns mindre bra är den oftantliga trötthet som tynger mig, samt ett rackarns halsont som jag inte alls har tid med! Hade tänkt att jag skulle springa idag, men det fick bli en lugn vända på gymmet istället.

Fredagen bjöd på träning, skola, jobb (oplanerat) och umgänge med min allraste bästaste bäst-favorit. Tess var på snabbvisit i Viken, vilket innebar tacos och Let's Dance. Det var underbart och jag känner verkligen att jag måste få till en helg då jag kan åka ner, snart. Du är fantastisk, hjärtat. Och hur du än gör, så länge du gör vad Du känner är rätt, så kommer det bli såå bra. Vad du än hittar på, så finns jag just precis här. <3
Jag orkade dock inte längre än till elva snåret. Att gå upp tidigt är påfrestande, och jag är inte van att vara vaken länge längre. En drastisk förändring i fröken Hannuxelssons liv. Jag är inte längre världens värsta nattsuddare. En förändrig till det bättre, skulle jag vilja säga.

Lördag idag. Det blir lugnt. Ska försöka få ordning på ett par uppgifter till så jag känner att jag hänger med i skolan. Till kvällen blir det nog soffläge och sova lagom till Melodifestivalen. Jag har inget större intresse i det jippot, förutom att jag tycker Malena Ernman är bra, och ett litet plus i kanten att hon är från Sandviken och jag jobbar med hennes mamma. Vinner inte hon, håller jag tummarna för Caroline af Ugglas.
1. Hon har ett finfint namn
2. Hon har en bra låt
Nu kommer jag väl bli hatad och ratad av halva svenska folket, men vad gör det om 100 år när allting kommer kring?

Här är dock något som kommer göra skillnad om 100 år. Min nya gym-bekantskap informerade om detta och tyckte kyrkan skulle göra vad de kunde. Vi privatpersoner också, förstås. Vi har faktiskt ett evenemang just då med jobbet, så jag ska framföra denna idé. Rätt svår att genomföra där och då, men kanske något att tjuvstarta med veckan innan?
Om inte annat kan vi alla göra oss medvetna om detta och hänga på..

http://www.wwf.se/v/klimat/earth-hour/1196404-earth-hour-2009-startsida

Jag kan heller inte påminna för många gånger om den insamling för Rent Vatten, jag tidigare nämnde. Hey, kom igen nu! Make a difference..

http://www.svenskakyrkan.se/vatten/index.html#/insamling/LFNZ/skapare

Nu tackar moraltanten för sig.
Trevlig helg!

Det känns som om rubriken "Den vinner som är trägen.." hade passat även idag. Första längdskidsturen på minst 5 år är nu avklarad. Det var  j o b b i g t . Grejen var den att det var lika jobbigt psykiskt som fysiskt. Att göra något man gjort förut, men ändå inte kunna..det är lite för mycket för en Caroline. Jag slirade och vinglade och ramlade och halkade. Balansen lyste med sin frånvaro, men det gjorde inte vurporna! GAH, jag blev galen! Jag stakade och stakade, men pappa gav mig goda råd att variera med såkallad "diagonal åkning". Yeah, right. Kordinationsproblemen blev ett faktum, så det var bara att fortsätta trötta ut de arma armarna. Ju tröttare jag blev, desto lättare ramlade jag. Att det var bäcksvart och vi åkte med varsin skakande pannlampa, glasögonlös, var heller inte till min fördel. Jag ser som en kratta och fenomenet höger stav på eller mellan höger skida uppstod allt som oftast, och orsakade lika ofta plattfall.

Envis som jag är vägrar jag dock vara såhär dåligt på någonting. Som det ser ut nu är söndag nästa inplanerade skiddag. Om träningsvärken är överkomlig då, det vill säga. Nu jäklar! Jag lär aldrig bli någon Charlotte Kalla, men bättre än sämst ska till och med jag kunna bli..

Fortsättning följer.

Ja, jag är hemma en vända mellan jobbet och jobbet. Det är tisdag, den obligatoriska mötesdagen. Arbetsplatsträff tidigare idag med omvärldsanalys. Ungefär lika spännande som det låter. Nu snart är det dags för årsmöte med SKU (Svenska Kyrkans Unga). Jag är någon form av ansvarig, så det är väl bäst att infinna sig. Jag är dock ytterst skeptisk till att det kommer något/någon barn/ungdom, men den som lever får se om min skepsis blir motbevisad..

För övrigt är det en tämligen medioker tisdag. Trist väder, otroligt trött, har så ONT. Det är en riktigt dålig knä-dag idag och värken tröttar ut mig. Det ska bli intressant att åka skidor i Kungsberget imorgon. Tänker det fortsätta vara såhär varmt blir det tungt att åka. Det blir en riktig utmaning för knäna, men så blir det - jävlas man idag får man fan för det imorgon! Hårt mot hårt, mina vänner.

Jag har varit och lånat lite kurslitteratur idag också. Och lämnat tillbaka "gammal", sådär lagom försent tydligen. 91 kronor gick det kalaset på - för lite sena böcker! Det tycker jag var onödigt. Skärpning fröken.

Nu blir det ombyte och vidare mot nästa möte! Sedan blir det en tidig kväll i kväll, då sömnen lyser med sin frånvaro. Igår var jag rätt bra och kom i säng i tid, men vaknade med 30-45 minuters intervall hela natten. Dessa tidiga träningsmornar som jag tycker så mycket om börjar kännas i kroppen. Men, det kostar att ligga på topp, sägs det.

Ja, en liten uppdatering kanske är på sin plats. Som det kanske syns har bloggen fått ett nytt ansikte. Inte allt för smickrande, om ni frågar mig. Men det där med koder hit och dit har aldrig varit min starka sida, dock är väl inte jag den som viker mig för att prova på något nytt? Har dock inte haft tid att göra nåt åt det sedan dess, så det får vara såhär så länge, tills det att jag tar tjuren vid hornen och fixar till det så det blir peeeerfecto.

Idag är det söndag. Vasaloppssöndag. Det är imponerande, tycker jag. 9 mil på skidor är ingen barnlek. Jag håller på att fundera och planera. Har fått så många frågor om varför jag tränar, och vad jag tränar till.. Personligen behöver jag inget direkt mål eller anledning, då jag har rätt lätt för att motivera mig själv, men jag tänkte det kunde vara kul med en utmaning.. Så, gott folk, vad tror ni om Tjejklassikern 2010? Det innebär Tjejvasan, skidor 30 km, Tjejvättern, cykel 90 km, Vansbro tjejsim 1 km, Lidingöloppet, tjejversionen 10 km. Känns inte allt för oöverkomligt.. Kanske om jag håller mig hel och smärtfri, att det kan vara ett rimligt mål att sikta mot.

Veckan som gått har inneburit sportlov för alla skolbarn här omkring. Lov innebär dock inte lov och ledighet för oss, snarare tvärt om. Det har varit fullt ös med utflykter och konfirmationsläger. Det känns att man är lite sliten. Helgen kom dock så småningom. Fredagen bjöd på bebis- och hästmys, innan det var utgång på tapeten. Det blev ett blandat resultat för samtliga inblandade, men i det stora hela var det en trevlig kväll. Gårdagen spenderades på bortaplan, närmare bestämt Västerås, men en hög koncentration av favoriter på liten yta. Fantastiskt mysig dag, som avslutades med dans. Mindre mysigt, då mina nerver inte gör som de ska, som jag vill. Bortdomnat ben och illamående satte stopp för det önskade dansutövandet.  Nu har jag, som sagt, kikat på Vasaloppsstarten, ätit gröt och donat lite. Det är dags för en vända till gymmet.

Det var en liten uppdatering från Norra Götgatan. Och kom ihåg..
Idag är första dagen på en ny månad, och på resten av livet...

----------------------------------------------------------------------------------------
5 minuter senare..
Ibland lyser hårfärgen igenom. Hur kan jag sitta här och säga att jag vill göra Tjejklassikern 2010, när Tjejvasan redan gått för i år? Smart Caroline, ruskigt smart.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Efter Fridas kommentar..
Nu vet jag inte vad jag ska skylla på längre. Trötthet, hårfärg, DUMHET?
Jag vet inte ens vilket år det är. Grattis. Glöm allt jag sa här ovanför. Tack. Nu ska jag vara tyst.

"Över en miljard människor saknar tillgång till rent vatten."

Det gör ont i hjärtat på mig när jag läser detta. Jag blir arg. Arg på mycket, men mest på mig själv då jag senast för en timme sedan stod och muttrade för mig själv "Ååååh, måste det ta så lång tid för vattnet att bli kallt!". Vattnet som rann ur min kran under tiden det inte var tillräckligt kallt för fröken Hannuksela Axelsson, är en mängd vatten miljarder männiksor inte får chansen att vara i närheten av under en väldigt lång tid. Detta samtidigt som jag står och ser hur det rinner mellan mina fingrar, går till spillo.



Detta blir ett rent och skärt reklaminlägg.. Hjälp mig att hjälpa!
http://www.svenskakyrkan.se/vatten/index.html#/insamling/LFNZ/skapare

Den ovanstående länk leder till min insamling, där målet är att samla in 1000 kr, som i sin tur motsvarar 100 träd.

"Träd stoppar ökenspridningen och gör det möjligt för människor att bo kvar och odla jorden. Träd bevarar fukt och skyddar matjorden från att spolas bort av regn. Trädplantering blir allt viktigare när intensivare torka och häftigare regn drabbar redan utsatta människor till följd av klimatförändringarna. Träd binder dessutom koldioxid och mildrar därigenom växthuseffekten."

Jag tror på hjälp till självhjälp, och på att just "Ingen kan göra allt, men alla kan göra något". Fråga dig själv vad du hade gjort för de 50 kr du hade kunnat bidragit med, om du anser dig inte ha råd? Fråga dig själv om den där påsen med godis på lördagskvällen (á 50 kr) är värd mer än att en medmänniska har rent vatten? Fråga dig själv hur du hade sett på de rika, om du varit i en så pass utsatt situation att vatten inte var en självklarhet i din vardag? Fråga dig själv, hur svårt är det att skicka ett sms, egentligen?

För exakt ett år sedan gjorde jag det svåraste någonsin. Jag talade. Direkt från hjärtat till Dig.

..den förlorar som ger upp.

Söndag morgon, 08.08. Tvätten är i tvättmaskinerna i tvättstugan. Löparkläderna är fortfarande på efter löparrundan. Löparkläderna som jag löpt i ska strax in i tvättmaskinerna i tvättstugan.

Jag var oerhört trött imorse. Planen var att gymma mellan 6-7, för att sedan tvätta från 7 och framåt, tills det att jag ska iväg och jobba. Jag kunde dock inte ta mig upp när klockan ringde 4.45. Jag var dock vaken nog att tänka klart, tänka om. Jag sover en timme till, äter frukost, klär på mig träningskläderna, går ner i tvättstugan och springer under tiden första maskinerna går. Där, nyvaken och trött, bestämde jag mig för att springa istället för att gymma.
Det, mina vänner, tyckte jag inte var min bästa idé;
1. när jag väl gick upp och såg att det blåste och snöade, som bara den, samtidigt
2. efter de första två minutrarna och jag var tvungen att dubbelkolla
så jag inte lämnat benen hemma
3. efter de första tolv minutrarna då jag var nära att anmäla mina ben försvunna
4. efter de första tjugotvå minutrarna då jag inte trodde det var sant, lika tungt ännu!
5. efter de första trettiotvå minutrarna då jag hade gett upp hoppet
om att ens få lite support från de så kallade benen

Den fyrtioandra minuten kom aldrig, för då var jag redan hemma. Det lustiga är att det kändes värre än någonsin, det kändes tungt och drygt och trökigt och som om jag inte ens kom framåt. But, there's always a but.. det gick lika fort/långsamt som det alltid gör den där rundan +/- någon halvminut.

Så, dagens tips från coachen:
Skit i känslan, kör bara! Och när du inte tror dig orka, kör då lite till!
Envisheten segrar alltid. Intala dig själv: I ain't no quiter!

Drömmarna och vindarna hjälps åt, så fort man tittar nedåt så vänder de ditåt..

Ps. Blicken i skyn! Ds.