shmerb

Nu var det 5 dagar och 21 timmar sedan förra inlägget, då mycket kändes hopplöst värdelöst oöverkomligt jobbigt. Idag är en annan dag. En bra dag, liksom alla andra sen årets värsta pluggångest. Jag mår bra och det känns kul. Jag sitter i mitt hem och dricker kaffe. Varför tog det mig så lång tid att inse att mörkrost is the shit? Man kan ju tycka att poletten borde trillat ner tidigare, eftersom jag varje gång tar minst 3 skopor extra, "för kannan", då jag tycker att kaffe ska vara starkt. Men, bättre sent än aldrig..

Nedan följer en smärre redogörelse då jag har haft en helt fantastisk helg som smygstartade redan i fredags..
Liten sovmorgon, hemma-plugg hela dagen, ut och springa och jobb på Conventum med laget.

Lördagen inleddes med en ordentlig sovmorgon, shopping heeela dagen med min darlig till sambo (en av dem). Solen sken från en klarblå himmel och vi konstaterade hur mycket vi saknat att få kisa och ha tårar rinnandes ned för kinderna pga. solens bländande stålar. Det blev mycket fint shoppat, största delen till oss själva och vi hade inte dåligt samvete över det.
Vi fortsatte hemmavid med att exprimentera fram outfit's för kvällen. Det gick snabbt och smidigt och vi hann med lite film/sova på varsinn soffa innan det var dags att göra oss i ordning, ta en fördrink eller tre och sedan bege oss iväg på varsinna tillställningar.
Jag mötte upp några tjejer från laget för lite vin och sedan..the one and only.. Lars Winnerbäck!! Vi kom i rättan tid, just när första introt tog vid.
Jag har tappat räkningen när det gäller hur många gånger jag sett min stora favorit, men det här var 10+:e gången så jag har lite att jämföra med. Jag måste säga att han inte imponerade i Örebro den här hösten. Jag har varit med om betydligt bättre framträdanden. Lite tråkigt att behöva säga så, men det är tyvärr den bittra sanningen. Lars har dock alltid varit, och kommer alltid förbli, självaste Lars Winnerbäck i mina ögon. Och där är det rätt lätt att vara.
Jag fortsatte kvällen med att möta upp min darling till sambo + vänner för att göra Björnstugan. Det blev en fantastiskt rolig kväll som avrundades med en efterfest ända in på morgontimmarna.

Gårdagen var väldigt skönt slapp, från mitt på dagen, då vi vaknade till liv, till tidiga kvällen när mina två blå inte ville hålla sig öppna längre.

Idag är det måndag och ett par timmar i skolan är avklarade. Vi påbörjade sista ordentliga skolveckan med att ha introduktion i en labb som komma skall. Den här veckan är det fullt ös, nästa vecka är det lite mindre. Sen har jag hört ryktas att det är julafton nästa vecka också? Lustigt, hur tiden går så fort..

Apropå julen har jag känt lite att jag lika gärna kunde skippa den i år. Ställa in, ta ledigt, skolka. Det känns som om julen tappat lite av sin charm i och med förlusten av alla plirande ögon, rynkor, mjuka hår och värmande kramar. Jag har blivit lite arg och trött på mig själv, på de tankarna. Jag föredrar ju människor som gör det bästa av situationen. Jag är lite allergisk mot människor som inte ger saker och ting en chans, som ger upp i förväg. Jag har alltså blivit allergisk mot mig själv, då jag inte lever som jag lär.

Åtgärd? Jag försöker acceptera det jag inte kan förändra. Jag försöker ta modet till mig att förändra det jag kan, men främst av allt försöker jag hitta förståndet att inse skillnaden. Med andra ord, jag kan inte förändra det faktum att de tagits ifrån mig. Men jag kan förändra min inställning till julen utan alla de jag ser upp till, om möjligt, nu mer än någonsin. Jag kan minnas, sakna, älska och uppskatta det som varit, men också det som komma skall med de nära och kära som faktiskt finns nära mig i fysisk form fortfarande.